Romans 14
1 Him that is weak in the faith receive ye, but not to doubtful disputations.
Om någon är svag i tron, så upptagen honom dock vänligt, utan att döma över andras betänkligheter.
2 For one believeth that he may eat all things: another, who is weak, eateth herbs.
Den ene har tro till att äta vad som helst, under det att den som är svag allenast äter vad som växer på jorden.
3 Let not him that eateth despise him that eateth not; and let not him who eateth not judge him that eateth: for God hath received him.
Den som äter må icke förakta den som icke äter. Ej heller må den som icke äter döma den som äter; ty Gud har upptagit honom,
4 Who art thou that judgest another man’s servant? to his own master he standeth or falleth. And, he shall be held up: for God is able to make him stand.
och vem är du som dömer en annans tjänare? Om han står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid; men han skall väl bliva stående, ty Herren är mäktig att hålla honom stående.
5 One man esteemeth one day above another: another esteemeth every day alike. Let every man be fully persuaded in his own mind.
Den ene gör skillnad mellan dag och dag, den andre håller alla dagar för lika; var och en vare fullt viss i sitt sinne.
6 He that regardeth the day, regardeth it to the Lord; and he that regardeth not the day, to the Lord he doth not regard it. He that eateth, eateth to the Lord, for he giveth God thanks; and he that eateth not, to the Lord he eateth not, and giveth God thanks.
Om någon särskilt aktar på någon dag, så gör han detta för Herren, och om någon äter, så gör han detta för Herren; han tackar ju Gud. Så ock, om någon avhåller sig från att äta, gör han detta för Herren, och han tackar Gud.
7 For none of us liveth to himself, and no man dieth to himself.
Ty ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.
8 For whether we live, we live to the Lord; and whether we die, we die to the Lord: whether we live therefore, or die, we are the Lord’s.
Leva vi, så leva vi för Herren; dö vi, så dö vi för Herren. Evad vi leva eller dö, höra vi alltså Herren till.
9 For to this end Christ both died, and rose, and revived, that he might be Lord both of the dead and the living.
Ty därför har Kristus dött och åter blivit levande, att han skall vara herre över både döda och levande.
10 But why dost thou judge thy brother? or why dost thou show contempt for thy brother? for we shall all stand before the judgment seat of Christ.
Men du, varför dömer du din broder? Och du åter, varför föraktar du din broder? Vi skola ju alla en gång stå inför Guds domstol.
11 For it is written, As I live, saith the Lord, every knee shall bow to me, and every tongue shall confess to God.
Ty det är skrivet: »Så sant jag lever, säger Herren, för mig skola alla knän böja sig, och alla tungor skola prisa Gud.»
12 So then every one of us shall give account of himself to God.
Alltså skall var och en av oss inför Gud göra räkenskap för sig själv.
13 Let us not therefore judge one another any more: but judge this rather, that no man put a stumblingblock or an occasion to fall in his brother’s way.
Låtom oss därför icke mer döma varandra. Dömen hellre så, att ingen må för sin broder lägga en stötesten eller något som bliver honom till fall.
14 I know, and am persuaded by the Lord Jesus, that there is nothing unclean by itself: but to him that esteemeth any thing to be unclean, to him it is unclean.
Jag vet väl och är i Herren Jesus viss om att intet i sig självt är orent; allenast om någon håller något för orent, så är det för honom orent.
15 But if thy brother is grieved with thy food, now walkest thou not in love. Destroy not him with thy food, for whom Christ died.
Om nu genom din mat bekymmer vållas din broder, så vandrar du icke mer i kärleken. Bliv icke genom din mat till fördärv för den som Kristus har lidit döden för.
16 Let not then your good be evil spoken of:
Låten alltså icke det goda som I haven fått bliva utsatt för smädelse.
17 For the kingdom of God is not food and drink; but righteousness, and peace, and joy in the Holy Spirit.
Ty Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande.
18 For he that in these things serveth Christ is acceptable to God, and approved by men.
Den som häri tjänar Kristus, han är välbehaglig för Gud och håller provet inför människor.
19 Let us therefore follow after the things which make for peace, and things which one may edify another.
Vi vilja alltså fara efter det som länder till frid och till inbördes uppbyggelse.
20 For the sake of food destroy not the work of God. All things indeed are pure; but it is evil for that man who eateth with offence.
Bryt icke för mats skull ned Guds verk. Väl är allting rent, men om ätandet för någon är en stötesten, så bliver det för den människan till ondo;
21 It is good neither to eat flesh, nor to drink wine, nor any thing by which thy brother stumbleth, or is offended, or is made weak.
du gör väl i att avhålla dig från att äta kött och dricka vin och från annat som för din broder bliver en stötesten.
22 Hast thou faith? have it to thyself before God. Happy is he that condemneth not himself in what he approveth.
Den tro du har må du hava för dig själv inför Gud. Salig är den som icke måste döma sig själv, när det gäller något som han har prövat vara rätt.
23 And he that doubteth is condemned if he eateth, because he eateth not from faith: for whatever is not from faith is sin.
Men om någon hyser betänkligheter och likväl äter, då är han dömd, eftersom det icke sker av tro. Ty allt som icke sker av tro, det är synd.
