Psalms 94
1 O LORD God, to whom vengeance belongeth; O God, to whom vengeance belongeth, show thyself.
Herre Gud, hvilkom hämnden tillhörer; Gud, hvilkom hämnden tillhörer, bete dig.
2 Lift up thyself, thou judge of the earth: render a reward to the proud.
Upphöj dig, du verldenes domare; vedergäll dem högfärdigom det de förtjena.
3 LORD, how long shall the wicked, how long shall the wicked triumph?
Herre, huru länge skola de ogudaktige, huru länge skola de ogudaktige pråla;
4 How long shall they utter and speak hard things? and all the workers of iniquity boast themselves?
Och så högmodeliga tala; och alle ogerningsmän så berömma sig?
5 They break in pieces thy people, O LORD, and afflict thy heritage.
Herre, de förtrycka ditt folk, och plåga ditt arf.
6 They slay the widow and the stranger, and murder the fatherless.
Enkor och främlingar dräpa de, och faderlösa döda de;
7 Yet they say, The LORD shall not see, neither shall the God of Jacob regard it.
Och säga: Herren ser det intet; och Jacobs Gud aktar det intet.
8 Understand, ye stupid among the people: and ye fools, when will ye be wise?
Märker dock, I galne ibland folket; och I dårar, när viljen I vise varda?
9 He that planted the ear, shall he not hear? he that formed the eye, shall he not see?
Den der örat planterat hafver, skulle han icke höra? Den der ögat gjort hafver, skulle han icke se?
10 He that chastiseth the heathen, shall he not correct? he that teacheth man knowledge, shall he not know?
Den der Hedningarna näpser, skulle han icke straffa? den der menniskorna lärer hvad de veta.
11 The LORD knoweth the thoughts of man, that they are vanity.
Men Herren vet menniskornas tankar, att de fåfängelige äro.
12 Blessed is the man whom thou chastenest, O LORD, and teachest him out of thy law;
Säll är den som du, Herre, tuktar, och lärer honom genom din lag;
13 That thou mayest give him rest from the days of adversity, until the pit is dug for the wicked.
Att han tålamod hafva må, då illa går; tilldess dem ogudaktiga grafven beredd varder.
14 For the LORD will not cast off his people, neither will he forsake his inheritance.
Ty Herren skall icke förkasta sitt folk, eller öfvergifva sitt arf.
15 But judgment shall return to righteousness: and all the upright in heart shall follow it.
Ty rätt måste dock blifva rätt; och thy måste all from hjerta tillfalla.
16 Who will rise up for me against the evildoers? or who will stand up for me against the workers of iniquity?
Ho står med mig emot de onda? Ho träder till mig emot de ogerningsmän?
17 Unless the LORD had been my help, my soul had almost dwelt in silence.
Om Herren icke hulpe mig, så låge min själ fulltnär uti det stilla.
18 When I said, My foot slippeth; thy mercy, O LORD, held me up.
Jag sade: Min fot hafver stapplat; men din nåd, Herre, uppehöll mig.
19 In the multitude of my thoughts within me thy comforts delight my soul.
Jag hade mycket bekymmer i mitt hjerta; men din tröst gladde mina själ.
20 Shall the throne of iniquity have fellowship with thee, which frameth mischief by a law?
Du kommer ju aldrig öfverens med dem skadeliga stolenom, som lagen illa uttyder.
21 They gather themselves together against the soul of the righteous, and condemn the innocent blood.
De rusta sig emot dens rättfärdigas själ, och fördöma oskyldigt blod.
22 But the LORD is my defence; and my God is the rock of my refuge.
Men Herren är mitt beskärm, min Gud är mitt hopps tröst.
23 And he shall bring upon them their own iniquity, and shall cut them off in their own wickedness; yea, the LORD our God shall cut them off.
Och han skall vedergälla dem deras orätt, och skall förgöra dem för deras ondskos skull; Herren, vår Gud, skall förgöra dem.
