Psalms 44
1 To the chief Musician for the sons of Korah, Maschil. We have heard with our ears, O God, our fathers have told us, what work thou didst in their days, in the times of old.
En undervisning Korah barnas, till att föresjunga. Gud, vi hafve med våra öron hört, våre fäder hafva det förtäljt oss, hvad du i deras dagar gjort hafver fordom.
2 How thou didst drive out the heathen with thy hand, and didst plant them; how thou didst afflict the people, and cast them out.
Du hafver med dine hand fördrifvit Hedningarna; men dem hafver du insatt. Du hafver förderfvat folken; men dem hafver du utvidgat.
3 For they obtained not the land in possession by their own sword, neither did their own arm save them: but thy right hand, and thy arm, and the light of thy countenance, because thou hadst a favour to them.
Ty de hafva icke intagit landet genom sitt svärd, och deras arm halp dem intet; utan din högra hand, din arm och ditt ansigtes ljus; ty du hade ett behag till dem.
4 Thou art my King, O God: command deliverances for Jacob.
Gud, du äst den samme min Konung, som Jacob hjelp tillsäger.
5 Through thee will we push down our enemies: through thy name we will tread them under that rise up against us.
Igenom dig skole vi nederslå våra fiendar. I ditt Namn vilje vi undertrampa dem som sig emot oss sätta.
6 For I will not trust in my bow, neither shall my sword save me.
Ty Jag förlåter mig icke uppå min båga, och mitt svärd kan intet hjelpa mig;
7 But thou hast saved us from our enemies, and hast put them to shame that hated us.
Utan du hjelper oss ifrå våra fiendar, och gör dem till skam, som hata oss.
8 In God we boast all the day long, and praise thy name for ever. (Selah)
Vi vilje dagliga berömma oss af Gudi, och tacka dino Namne evinnerliga. (Sela)
9 But thou hast cast off, and put us to shame; and goest not forth with our armies.
Hvi bortdrifver du då nu oss, och låter oss till skam varda; och drager icke ut i vårom här?
10 Thou makest us to turn back from the enemy: and they who hate us have taken spoil for themselves.
Du låter oss fly för våra fiendar, att de, som oss hata, skola beröfva oss.
11 Thou hast given us like sheep appointed for food; and hast scattered us among the heathen.
Du låter uppäta oss såsom får, och förströr oss ibland Hedningarna.
12 Thou sellest thy people for nothing, and dost not increase thy wealth by their price.
Du säljer ditt folk förgäfves, och tager der intet före.
13 Thou makest us a reproach to our neighbours, a scorn and a derision to them that are around us.
Du gör oss till smälek vårom grannom; till spott och hån dem som omkring oss äro.
14 Thou makest us a by word among the heathen, a shaking of the head among the people.
Du gör oss till ett ordspråk ibland Hedningarna, och att folken rista hufvudet öfver oss.
15 My confusion is continually before me, and the shame of my face hath covered me,
Dagliga är min smälek för mig, och mitt ansigte är fullt med skam;
16 For the voice of him that reproacheth and blasphemeth; by reason of the enemy and avenger.
Att jag måste de försmädare och lastare höra, och fienderna och de hämndgiruga se.
17 All this is come upon us; yet we have not forgotten thee, neither have we dealt falsely in thy covenant.
Allt detta är öfver oss kommet, och vi hafve dock intet förgätit dig, eller otroliga i ditt förbund handlat.
18 Our heart is not turned back, neither have our steps declined from thy way;
Vårt hjerta är icke affallet, eller vår gång viken ifrå din väg;
19 Though thou hast greatly broke us in the place of dragons, and covered us with the shadow of death.
Att du så sönderslår oss ibland drakar, och öfvertäcker oss med mörker.
20 If we have forgotten the name of our God, or stretched out our hands to a strange god;
Om vi vår Guds Namn förgätit hade, och våra händer upplyft till en främmande Gud;
21 Shall not God search out this? for he knoweth the secrets of the heart.
Det kunde Gud väl finna. Nu känner han ju vår hjertans grund.
22 Yea, for thy sake are we killed all the day long; we are counted as sheep for the slaughter.
Ty vi varde ju dagliga för dina skull dräpne, och äro räknade såsom slagtefår.
23 Awake, why sleepest thou, O Lord? arise, cast us not off for ever.
Uppväck dig, Herre; hvi sofver du? Vaka upp, och bortdrif oss icke med allo.
24 Why hidest thou thy face, and forgettest our affliction and our oppression?
Hvi fördöljer du ditt ansigte; och förgäter vårt elände och tvång?
25 For our soul is bowed down to the dust: our belly cleaveth to the earth.
Ty vår själ är nederböjd till jordena; vår buk låder vid jordena.
26 Arise for our help, and redeem us for thy mercies’ sake.
Statt upp, hjelp oss, och förlös oss, för dina godhets skull.
