Proverbs 7
1 My son, keep my words, and lay up my commandments with thee.
Min son, behåll min ord, och göm min bud när dig.
2 Keep my commandments, and live; and my law as the apple of thy eye.
Behåll min bud, så får du lefva, och min lag såsom din ögnasten.
3 Bind them upon thy fingers, write them upon the table of thy heart.
Bind dem på din finger, skrif dem pådins hjertas taflo.
4 Say to wisdom, Thou art my sister; and call understanding thy kinswoman:
Säg till vishetena: Du äst min syster, och kalla klokhetena dina fränko;
5 That they may keep thee from the adulteress, from the stranger which flattereth with her words.
Att du bevarad varder för en främmande qvinno, för ens annars, som slät ord gifver.
6 For at the window of my house I looked through my casement,
Ty i fenstret på mitt hus såg jag ut genom gallret;
7 And beheld among the simple ones, I discerned among the youths, a young man void of understanding,
Och såg ibland de fåkunniga, och vardt varse ibland barn en galen yngling.
8 Passing through the street near her corner; and he went the way to her house,
Den gick på gatone utmed ett hörn, och trädde in uppå vägen åt hennes hus;
9 In the twilight, in the evening, in the black and dark night:
I skymningene, om aftonen af dagenom, då det natt vardt, och mörkt var;
10 And, behold, there met him a woman with the attire of an harlot, and subtil of heart.
Och si, der mötte honom en qvinna, i skökoklädnad, listig;
11 (She is loud and stubborn; her feet abide not in her house:
Vildsinnad och ostyrig, så att hennes fötter icke kunde blifva i sitt hus;
12 Now is she outside, now in the streets, and lieth in wait at every corner.)
Nu är hon ute, nu på gatone, och vaktar vid all hörn.
13 So she caught him, and kissed him, and with an impudent face said to him,
Hon tog honom fatt, och kysste honom utan skam, och sade till honom:
14 I have peace offerings with me; this day have I paid my vows.
Jag hafver i dag betalat tackoffer för mig, och mitt löfte.
15 Therefore I came forth to meet thee, diligently to seek thy face, and I have found thee.
Derföre är jag utgången till att möta dig, till att söka ditt ansigte bittida, och hafver funnit dig.
16 I have decked my bed with coverings of tapestry, with carved works, with fine linen of Egypt.
Jag hafver skönliga tillpyntat min säng, med brokot täcken utur Egypten;
17 I have perfumed my bed with myrrh, aloes, and cinnamon.
Jag hafver bestänkt min sängekammar med myrrham, aloes och kanel.
18 Come, let us take our fill of love until the morning: let us solace ourselves with loves.
Kom, låt oss bola allt intill morgonen, och låt oss älskog sköta.
19 For my husband is not at home, he is gone a long journey:
Ty mannen är icke hemma; han är bortfaren långväga.
20 He hath taken a bag of money with him, and will come home at the day appointed.
Han hafver tagit penningasäcken med sig; han skall först hemkomma till högtidsdagen.
21 With her much fair speech she caused him to yield, with the flattering of her lips she seduced him.
Hon talade för honom med mång ord, och fick honom in med sin släta mun.
22 He goeth after her quickly, as an ox goeth to the slaughter, or as a fool to the correction of the stocks;
Han går straxt in med henne, såsom en oxe till att slagtas ledd varder, och såsom till en fjetter, der man de dårar med näpser;
23 Till an arrow striketh through his liver; as a bird hasteth to the snare, and knoweth not that it is for his life.
Tilldess hon med enom pil skjuter honom igenom lefrena, och såsom en fogel skyndar sig till snarona, och vet icke att det gäller honom om lifvet.
24 Now therefore hearken to me, O ye children, and attend to the words of my mouth.
Så hörer mig nu, min barn, och märker uppå mins muns tal.
25 Let not thy heart decline to her ways, go not astray in her paths.
Låt ditt hjerta icke vika in uppå hennes väg, och låt icke förföra dig in uppå hennes stigar.
26 For she hath cast down many wounded: yea, many strong men have been slain by her.
Ty hon hafver många sargat och fällt, och allehanda mägtige äro dräpne af henne.
