Mark 4
1 And he began again to teach by the sea side: and there was gathered to him a great multitude, so that he entered into a boat, and sat on the sea; and the whole multitude was by the sea on the land.
Och han begynte åter lära vid hafvet; och till honom församlades mycket folk, så att han måste stiga uti ett skepp, och satt der på hafvet; och allt folket blef på landet vid hafvet.
2 And he taught them many things by parables, and said to them in his doctrine,
Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade till dem uti sin predikan:
3 Hearken; Behold, a sower went out to sow:
Hörer till: Si, en sädesman gick ut till att så.
4 And it came to pass, as he sowed, some fell by the way side, and the fowls of the air came and devoured it.
Och hände sig, vid han sådde, föll somt vid vägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det upp.
5 And some fell on stony ground, where it had not much earth; and immediately it sprang up, because it had no depth of earth:
Men somt föll på stenören, der icke mycken jord var; och det gick straxt upp, ty der var icke djup jord.
6 But when the sun had risen, it was scorched; and because it had no root, it withered away.
Men då solen gick upp, förvissnade det; och efter det var icke väl berotadt, förtorkades det.
7 And some fell among thorns, and the thorns grew up, and choked it, and it yielded no fruit.
Och somt föll i törne; och törnen växte upp, och förqvafde det; och det bar ingen frukt.
8 And other fell on good ground, and yielded fruit that sprang up and increased; and brought forth, some thirty, and some sixty, and some an hundred.
Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som uppgick, och växte; ett bar tretiofaldt, och ett sextiofaldt, och ett hundradefaldt.
9 And he said to them, He that hath ears to hear, let him hear.
Och han sade till dem: Den der öron hafver till att höra, han höre.
10 And when he was alone, they that were about him with the twelve asked of him the parable.
Då han nu allena var, sporde de, som med honom voro med de tolf, honom till om den liknelsen.
11 And he said to them, To you it is given to know the mystery of the kingdom of God: but to them that are outside, all these things are done in parables:
Och han sade till dem: Eder är gifvet att veta Guds rikes hemlighet; men dem der utantill äro sker all ting genom liknelser;
12 That seeing they may see, and not perceive; and hearing they may hear, and not understand; lest at any time they should be converted, and their sins should be forgiven them.
På det de skola med seende ögon se, och dock icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omvända, och synderna dem förlåtna varda.
13 And he said to them, Know ye not this parable? and how then will ye know all parables?
Och han sade till dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru viljen I då förstå alla liknelser?
14 The sower soweth the word.
Sädesmannen sår ordet.
15 And these are they by the way side, where the word is sown; but when they have heard, Satan cometh immediately, and taketh away the word that was sown in their hearts.
Men desse äro de som vid vägen äro, der ordet sådt varder; och de hafva det hört, straxt kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt var i deras hjertan.
16 And these are they likewise who are sown on stony ground; who, when they have heard the word, immediately receive it with gladness;
Alltså äro ock de som på stenören sådde äro; då de hafva hört ordet, anamma de det straxt med fröjd;
17 And have no root in themselves, and so endure but for a time: afterward, when affliction or persecution ariseth for the word’s sake, immediately they fall away.
Och de hafva inga rötter i sig, utan stå till en tid; då någor bedröfvelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, straxt förargas de.
18 And these are they who are sown among thorns; such as hear the word,
Och desse äro de som i törne sådde äro; de der höra ordet;
19 And the cares of this world, and the deceitfulness of riches, and the lusts of other things entering in, choke the word, and it becometh unfruitful. (aiōn g165)
Och denna verldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå derin, och förqväfva ordet, och det varder ofruktsamt. (aiōn g165)
20 And these are they who are sown on good ground; such as hear the word, and receive it, and bring forth fruit, some thirtyfold, some sixty, and some an hundred.
Och desse äro de som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofaldt, och somt sextiofaldt, och somt hundradefaldt.
21 And he said to them, Is a lamp brought to be put under a basket, or under a bed? and not to be set on a lampstand?
Och han sade till dem: Icke varder ett ljus upptändt fördenskull, att man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet? Sker det icke fördenskull, att det skall uppsättas på ljusastakan?
22 For there is nothing hid, which shall not be revealed; neither hath any thing been kept secret, but that it should come to light.
Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall uppkomma.
23 If any man hath ears to hear, let him hear.
Den der öron hafver till att höra, han höre.
24 And he said to them, Take heed what ye hear: with the measure which ye measure, it shall be measured to you: and to you that hear shall more be given.
Och han sade till dem: Ser till, hvad I hören: Med hvad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder varder ändå tillgifvet, I som hören detta.
25 For he that hath, to him shall be given: and he that hath not, from him shall be taken even that which he hath.
Ty den der hafver, honom varder gifvet; och den der icke hafver, af honom skall ock taget varda det han hafver.
26 And he said, So is the kingdom of God, as if a man should cast seed into the ground;
Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;
27 And should sleep, and rise night and day, and the seed should spring and grow up, he knoweth not how.
Och sofver, och står upp, natt och dag; och säden går upp, och växer, så att han der intet af vet.
28 For the earth bringeth forth fruit of itself; first the blade, then the ear, after that the ripe grain in the head.
Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hvete i axena.
29 But when the fruit is brought forth, immediately he putteth in the sickle, because the harvest is come.
När nu frukten mogen är, straxt brukar han lian; ty skördetiden är för handen.
30 And he said, To what shall we liken the kingdom of God? or with what comparison shall we compare it?
Och han sade: Vid hvem skole vi likna Guds rike? Och med hvad liknelse skole vi beteckna det?
31 It is like a grain of mustard seed, which, when it is sown in the earth, is less than all the seeds that are in the earth:
Det är såsom ett senapskorn, hvilket, då det sådt varder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;
32 But when it is sown, it groweth up, and becometh greater than all herbs, and shooteth out great branches; so that the fowls of the air may lodge under its shadow.
Och då det sådt är, går det upp, och varder större än all annor krydder, och får stora grenar, så att foglarna under himmelen måga bo under dess skugga.
33 And with many such parables he spoke the word to them, as they were able to hear it.
Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat;
34 But without a parable he spoke not to them: and when they were alone, he expounded all things to his disciples.
Och utan liknelse talade han intet till dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.
35 And the same day, when the evening was come, he saith to them, Let us pass over to the other side.
Och den samma dagen, då aftonen vardt, sade han till dem: Låt oss fara utöfver, på den andra stranden.
36 And when they had sent away the multitude, they took him even as he was in the boat. And there were also with him other little boats.
Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet der han redo uti var; voro ock desslikes någor annor skepp med honom.
37 And there arose a great storm of wind, and the waves beat into the boat, so that it was now full.
Och der uppväxte en stor storm, och vågen slog in i skeppet, så att det förfylldes.
38 And he was in the stern of the boat, asleep on a pillow: and they awake him, and say to him, Master, carest thou not that we perish?
Och han sof bak i skeppet på ett hyende; då väckte de honom upp, och sade till honom: Mästar, sköter du intet derom, att vi förgås?
39 And he arose, and rebuked the wind, and said to the sea, Peace, be still. And the wind ceased, and there was a great calm.
Och då han uppväckt var, näpste han vädret, och sade till hafvet: Tig, och var stilla. Och vädret saktade sig, och vardt ett stort lugn.
40 And he said to them, Why are ye so fearful? how is it that ye have no faith?
Och han sade till dem: Hvarföre ären I så rädde? Huru kommer det till, att I icke hafven trona?
41 And they feared exceedingly, and said one to another, What manner of man is this, that even the wind and the sea obey him?
Och de vordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty vädret och hafvet äro honom lydig.
