John 6
1 After these things Jesus went over the sea of Galilee, which is the sea of Tiberias.
Derefter for Jesus öfver det Galileiska hafvet, som är vid den staden Tiberias.
2 And a great multitude followed him, because they saw his miracles which he performed on them that were diseased.
Och mycket folk följde honom, derföre att de sågo hans tecken, som han gjorde med dem som sjuke voro.
3 And Jesus went up on a mountain, and there he sat with his disciples.
Och gick Jesus på ett berg, och satte sig der med sina Lärjungar.
4 And the passover, a feast of the Jews, was near.
Och då tillstundade Påska, Judarnas högtid.
5 When Jesus then lifted up his eyes, and saw a great company come to him, he saith to Philip, Where shall we buy bread, that these may eat?
Då lyfte Jesus upp sin ögon, och såg att mycket folk kom till honom, och sade till Philippum: Hvar få vi köpa bröd, att desse må äta?
6 And this he said to test him: for he himself knew what he would do.
Det sade han till att försöka honom; ty han visste väl hvad han ville göra.
7 Philip answered him, Two hundred pennyworth of bread is not sufficient for them, that every one of them may take a little.
Svarade honom Philippus: För tuhundrade penningar bröd vore dem icke nog, till att hvar finge ett litet stycke.
8 One of his disciples, Andrew, Simon Peter’s brother, saith to him,
Då sade till honom en af hans Lärjungar, Andreas, Simon Petri broder:
9 There is a lad here, who hath five barley loaves, and two small fishes: but what are they among so many?
Här är en pilt, som hafver fem bjuggbröd, och två fiskar; men hvad förslår det ibland så många?
10 And Jesus said, Make the men sit down. Now there was much grass in the place. So the men sat down, in number about five thousand.
Sade Jesus: Låter folket satta sig. Och på det rummet var mycket gräs. Då satte sig ned vid femtusend män.
11 And Jesus took the loaves; and when he had given thanks, he distributed to the disciples, and the disciples to them that were sitting down; and likewise of the fishes as much as they would.
Och Jesus tog bröden, tackade, och fick Lärjungomen, och Lärjungarna skifte ibland dem som såto; sammaledes ock af fiskarna, så mycket han ville.
12 When they were filled, he said to his disciples, Gather the fragments that remain, that nothing may be lost.
Då de voro mätte, sade han till sina Lärjungar: Hemter tillhopa stycker, som öfverblifne äro, att de icke förfaras.
13 Therefore they gathered them up, and filled twelve baskets with the fragments of the five barley loaves, which remained over and above to them that had eaten.
Så hemte de tillhopa, och uppfyllde tolf korgar med styckom, som öfver voro af fem bjuggbröd, efter dem som ätit hade.
14 Then those men, when they had seen the miracle that Jesus performed, said, This is truly that prophet that should come into the world.
När nu de menniskorna sågo, att Jesus hade gjort tecknet, sade de: Visserliga är denne den Propheten, som komma skall i verldena.
15 When Jesus therefore perceived that they would come and take him by force, to make him a king, he departed again to a mountain himself alone.
När då Jesus förnam, att de ville komma och taga honom, och göra honom till Konung, gick han åter afsides bort uppå berget, han sjelf allena.
16 And when evening had now come, his disciples went down to the sea,
Och när aftonen kom, gingo hans Lärjungar ned till hafvet;
17 And entered into a boat, and went over the sea toward Capernaum. And it was now dark, and Jesus had not come to them.
Och stego till skepps, och foro öfver hafvet till Capernaum; och det var redo mörkt vordet, och Jesus var icke till dem kommen.
18 And the sea arose by reason of a great wind that blew.
Då blåste ett stort vader, och vågen begynte gå.
19 So when they had rowed about five and twenty or thirty furlongs, they see Jesus walking on the sea, and drawing near to the boat: and they were afraid.
När de nu rott hade vid fem och tjugu eller tretio stadier, fingo de se Jesum gå på hafvet, och nalkas skeppet; och de vordo förfärade.
20 But he saith to them, It is I; be not afraid.
Då sade han till dem: Det är jag, rädens icke.
21 Then they willingly received him into the boat: and immediately the boat was at the land where they were going.
Och de ville hafva tagit honom in i skeppet; och i det samma var skeppet vid landet, som de foro till.
22 The day following, when the people who stood on the other side of the sea saw that there was no other boat there, except that one into which his disciples had entered, and that Jesus went not with his disciples into the boat, but that his disciples had gone away alone;
Dagen derefter, när folket, som stod på hinsidon hafvet, såg att der var intet annat skepp än det ena, som hans Lärjungar voro uti stegne; och att Jesus var icke instigen med sina Lärjungar i skeppet, utan hans Lärjungar voro bortfarne allena;
23 ( However there came other boats from Tiberias near to the place where they ate bread, after the Lord had given thanks: )
Men annor skepp kommo af Tiberias, hardt till det rummet, der de hade ätit brödet, genom Herrans tacksägelse;
24 When the people therefore saw that Jesus was not there, neither his disciples, they also took boats, and came to Capernaum, seeking for Jesus.
När då folket såg, att Jesus var icke der, ej heller hans Lärjungar, stego de ock i skeppen, och kommo till Capernaum, och sökte Jesum.
25 And when they had found him on the other side of the sea, they said to him, Rabbi, when camest thou here?
Och då de funno honom på hinsidon hafvet, sade de till honom: Rabbi, när komst du hit?
26 Jesus answered them and said, Verily, verily, I say to you, Ye seek me, not because ye saw the miracles, but because ye ate of the loaves, and were filled.
Svarade Jesus dem, och sade: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: I söken mig icke fördenskull, att I hafven sett tecken; utan fördenskull, att I hafven ätit af brödet, och ären vordne mätte.
27 Labour not for the food which perisheth, but for that food which endureth to everlasting life, which the Son of man shall give to you: for him hath God the Father sealed. (aiōnios g166)
Verker icke den mat, som förgås, utan den som blifver till evinnerligit lif, den menniskones Son eder gifva skall; ty honom hafver Gud Fader beseglat. (aiōnios g166)
28 Then said they to him, What shall we do, that we may work the works of God?
Då sade de till honom: Hvad skole vi göra, att vi verka kunne Guds verk?
29 Jesus answered and said to them, This is the work of God, that ye believe on him whom he hath sent.
Svarade Jesus, och sade till dem: Det är Guds verk, att I tron på den han sändt hafver.
30 They said therefore to him, What sign showest thou then, that we may see, and believe thee? what dost thou work?
Då sade de till honom: Hvad tecken gör du då, att vi se kunne, och tro dig? Hvad verkar du?
31 Our fathers ate manna in the desert; as it is written, He gave them bread from heaven to eat.
Våre fader åto Manna i öknene, som skrifvet är: Han gaf dem bröd af himmelen till att äta.
32 Then Jesus said to them, Verily, verily, I say to you, Moses gave you not that bread from heaven; but my Father giveth you the true bread from heaven.
Då sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Icke gaf Mose eder det brödet af himmelen; men min Fader gifver eder det rätta brödet af himmelen.
33 For the bread of God is he who cometh down from heaven, and giveth life to the world.
Ty det är Guds bröd, som nederkommer af himmelen, och gifver verldene lif.
34 Then said they to him, Lord, evermore give us this bread.
Då sade de till honom: Herre, gif oss alltid detta brödet.
35 And Jesus said to them, I am the bread of life: he that cometh to me shall never hunger; and he that believeth on me shall never thirst.
Sade Jesus till dem: Jag är lifsens bröd; hvilken som kommer till mig, han skall icke hungra; och hvilken som tror på mig, han skall aldrig törsta.
36 But I said to you, That ye also have seen me, and believe not.
Men jag hafver sagt eder, att I hafven ock sett mig; och tron dock icke.
37 All that the Father giveth me shall come to me; and him that cometh to me I will by no means cast out.
Allt det min Fader gifver mig, det kommer till mig; och den till mig kommer, honom kastar jag icke ut.
38 For I came down from heaven, not to do my own will, but the will of him that sent me.
Ty jag är nederkommen af himmelen, icke att jag skall göra min vilja, utan hans vilja, som mig sändt hafver.
39 And this is the Father’s will who hath sent me, that of all which he hath given me I should lose nothing, but should raise them up again at the last day.
Och det är mins Faders vilje, som mig sändt hafver, att jag intet borttappa skall af allt det han mig gifvit hafver; utan att jag skall uppväcka det på yttersta dagen.
40 And this is the will of him that sent me, that every one who seeth the Son, and believeth on him, may have everlasting life: and I will raise him up at the last day. (aiōnios g166)
Detta är nu hans vilje, som mig sändt hafver, att hvar och en, som ser Sonen, och tror på honom, han skall hafva evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
41 The Jews then murmured at him, because he said, I am the bread which came down from heaven.
Då knorrade Judarna deröfver, att han sade: Jag är det brödet, som nederkommet är af himmelen;
42 And they said, Is not this Jesus, the son of Joseph, whose father and mother we know? how is it then that he saith, I came down from heaven?
Och sade: Är icke denne Jesus, Josephs son, hvilkens fader och moder vi känne? Huru säger han då: Jag är nederkommen af himmelen?
43 Jesus therefore answered and said to them, Murmur not among yourselves.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Knorrer icke emellan eder.
44 No man can come to me, except the Father who hath sent me draw him: and I will raise him up at the last day.
Ingen kan komma till mig, utan Fadren, som mig sändt hafver, drager honom; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen.
45 It is written in the prophets, And they shall be all taught from God. Every man therefore that hath heard, and hath learned from the Father, cometh to me.
Det är skrifvet i Propheterna: De skola alle varda lärde af Gudi: Hvar och en, som det nu hört hafver af Fadren, och lärt det, han kommer till mig.
46 Not that any man hath seen the Father, except he who is from God, he hath seen the Father.
Icke så, att någor hafver sett Fadren; utan den, som är af Gudi, han hafver sett Fadren.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Hvilken som tror på mig, han hafver evinnerligit lif. (aiōnios g166)
48 I am that bread of life.
Jag är lifsens bröd.
49 Your fathers ate manna in the wilderness, and are dead.
Edre fäder åto Manna i öknene, och äro blefne döde.
50 This is the bread which cometh down from heaven, that a man may eat of it, and not die.
Detta är det brödet, som nederkommer af himmelen, på det den deraf äter, skall icke dö.
51 I am the living bread which came down from heaven: if any man shall eat of this bread, he shall live for ever: and the bread that I will give is my flesh, which I will give for the life of the world. (aiōn g165)
Jag är det lefvandes brödet, som nederkommer af himmelen; hvilken som äter af detta brödet, han skall lefva evinnerliga; och det brödet, som jag gifva skall, är mitt kött, hvilket jag gifva skall för verldenes lif. (aiōn g165)
52 The Jews therefore began to dispute among themselves, saying, How can this man give us his flesh to eat?
Då kifvade Judarna emellan sig, sägande: Huru kan denne gifva oss sitt kött till att äta?
53 Then Jesus said to them, Verily, verily, I say to you, Except ye eat the flesh of the Son of man, and drink his blood, ye have no life in you.
Sade Jesus till dem: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan I äten menniskones Sons kött, och dricken hans blod, då hafven I icke lif i eder.
54 Whoever eateth my flesh, and drinketh my blood, hath eternal life; and I will raise him up at the last day. (aiōnios g166)
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han hafver evinnerligit lif; och jag skall uppväcka honom på yttersta dagen. (aiōnios g166)
55 For my flesh is food indeed, and my blood is drink indeed.
Ty mitt kött är den rätte maten, och min blod är den rätte drycken.
56 He that eateth my flesh, and drinketh my blood, dwelleth in me, and I in him.
Hvilken som äter mitt kött, och dricker min blod, han blifver i mig, och jag i honom.
57 As the living Father hath sent me, and I live by the Father: so he that eateth me, even he shall live by me.
Såsom lefvandes Fadren hafver mig sändt, och jag lefver för Fadrens skull; så ock den, som äter mig, han skall ock lefva för mina skull.
58 This is that bread which came down from heaven: not as your fathers ate manna, and are dead: he that eateth of this bread shall live for ever. (aiōn g165)
Detta är det brödet, som af himmelen nederkommet är; icke såsom edre fäder åto Manna, och äro blefne döde; den som äter detta brödet, han skall lefva evinnerliga. (aiōn g165)
59 These things he said in the synagogue, as he taught in Capernaum.
Detta sade han i Synagogon, då han lärde i Capernaum.
60 Many therefore of his disciples, when they had heard this, said, This is an hard saying; who can hear it?
Men månge af hans Lärjungar, när de detta hörde, sade: Detta är ett hårdt tal; ho kan det höra?
61 When Jesus knew in himself that his disciples murmured at it, he said to them, Doth this offend you?
Så, efter Jesus visste vid sig sjelf, att hans Lärjungar knorrade deröfver, sade han till dem: Förtörnar detta eder?
62 What if ye shall see the Son of man ascend up where he was before?
Huru skall då ske, när I varden seende menniskones Son uppstiga, dit han förra var?
63 It is the spirit that giveth life; the flesh profiteth nothing: the words that I speak to you, they are spirit, and they are life.
Anden är den som gör lifaktig; köttet är intet nyttigt; de ord, jag säger eder, äro ande, och äro lif.
64 But there are some of you that believe not. For Jesus knew from the beginning who they were that believed not, and who he was that would betray him.
Men någre af eder äro, som icke tro; ty Jesus visste väl af begynnelsen, hvilke de voro som icke trodde, och hvilken honom förråda skulle.
65 And he said, Therefore I said to you, that no man can come to me, except it were given to him by my Father.
Och han sade: Fördenskull sade jag eder, att ingen kan komma till mig, utan det varder honom gifvet af minom Fader.
66 From that time many of his disciples went back, and walked no more with him.
Ifrå den tiden gingo månge af hans Lärjungar tillrygga, och vandrade intet länger med honom.
67 Then said Jesus to the twelve, Will ye also go away?
Då sade Jesus till de tolf: Icke viljen I ock gå bort?
68 Then Simon Peter answered him, Lord, to whom shall we go? thou hast the words of eternal life. (aiōnios g166)
Svarade honom Simon Petrus: Herre, till hvem skole vi gå? Du hafver eviga lifsens ord; (aiōnios g166)
69 And we believe and are sure that thou art that Christ, the Son of the living God.
Och vi tro, och hafve förnummit, att du äst Christus, lefvandes Guds Son.
70 Jesus answered them, Have not I chosen you twelve, and one of you is a devil?
Svarade dem Jesus: Hafver jag icke eder tolf utvalt? Och en af eder är en djefvul.
71 He spoke of Judas Iscariot the son of Simon: for it was he that was to betray him, being one of the twelve.
Men det sade han om Juda Simons Ischarioth; ty han var den som honom förråda skulle, och var en af de tolf.
