Job 13
1 Lo, my eye hath seen all this, my ear hath heard and understood it.
Si, allt detta hafver mitt öga sett, och mitt öra hört, och hafver det förstått.
2 What ye know, the same do I know also: I am not inferior to you.
Det I veten, det vet jag ock, och är intet ringare än I;
3 Surely I would speak to the Almighty, and I desire to reason with God.
Dock vill jag tala om den Allsmägtiga, och hafver vilja till att träta med Gud.
4 But ye are forgers of lies, ye are all physicians of no value.
Ty I uttyden det falskeliga, och ären alle onyttige läkare.
5 O that ye would altogether hold your peace! and it should be your wisdom.
Ack! att I kunden tiga, så vorden I vise.
6 Hear now my reasoning, and hearken to the pleadings of my lips.
Hörer dock mitt straff, och akter på sakena, der jag talar om.
7 Will ye speak wickedly for God? and talk deceitfully for him?
Viljen I försvara Gud med orätt; och för honom bruka svek?
8 Will ye accept his person? will ye contend for God?
Viljen I anse hans person? Viljen I gifva eder i försvar för Gud?
9 Is it good that he should search you out? or as one man mocketh another, do ye so mock him?
Skall det ock blifva eder väl gångandes, då han skall döma eder? Menen I, att I skolen gäcka honom, såsom man gäckar ena mennisko?
10 He will surely reprove you, if ye do secretly accept persons.
Han varder eder straffandes, om I hemliga ansen personen.
11 Shall not his excellency make you afraid? and his dread fall upon you?
Månn han icke förskräcka eder, när han kommer fram? Och hans fruktan varder fallandes öfver eder.
12 Your remembrances are like ashes, your bodies to bodies of clay.
Edor åminnelse varder liknad vid asko, och edra rygger skola vara såsom en lerhop.
13 Hold your peace, let me alone, that I may speak, and let come on me what will.
Tiger för mig, att jag må tala; det skall icke fela för mig.
14 Why do I take my flesh in my teeth, and put my life in my hand?
Hvi skall jag bita mitt kött med mina tänder, och sätta mina själ i mina händer?
15 Though he shall slay me, yet will I trust in him: but I will defend my own ways before him.
Si, han varder mig dock dräpandes, och jag kan icke afbidat; dock vill jag straffa mina vägar för honom.
16 He also shall be my salvation: for an hypocrite shall not come before him.
Han blifver ju min helsa; ty ingen skrymtare kommer för honom.
17 Hear diligently my speech, and my declaration with your ears.
Hörer mitt tal, och min uttydelse för edor öron.
18 Behold now, I have ordered my cause; I know that I shall be justified.
Si, jag hafver allaredo sagt domen af; jag vet, att jag varder rättfärdig.
19 Who is he that will plead with me? for now, if I hold my tongue, I shall give up the ghost.
Ho är den som vill gå till rätta med mig? Men nu måste jag tiga, och förgås.
20 Only do not two things to me: then will I not hide myself from thee.
Tveggehanda gör mig icke; så vill jag icke gömma mig bort för dig.
21 Withdraw thy hand far from me: and let not thy dread make me afraid.
Låt dina hand vara långt ifrå mig, och din förskräckelse förskräcke mig icke.
22 Then call thou, and I will answer: or let me speak, and answer thou me.
Kalla mig, och jag vill svara dig; eller jag vill tala, och svara du mig.
23 How many are my iniquities and sins? make me to know my transgression and my sin.
Huru många äro mina missgerningar och synder? Låt mig få veta min öfverträdelse och synder.
24 Why hidest thou thy face, and holdest me for thy enemy?
Hvi fördöljer du ditt ansigte, och håller mig för din fienda?
25 Wilt thou break a leaf driven to and fro? and wilt thou pursue the dry stubble?
Vill du så hård vara emot ett flygande löf; och förfölja ett torrt halmstrå?
26 For thou writest bitter things against me, and makest me to possess the iniquities of my youth.
Ty du tillskrifver mig bedröfvelse, och vill förderfva mig för mins ungdoms synders skull.
27 Thou puttest my feet also in the stocks, and observest carefully all my paths; thou settest a print upon the heels of my feet.
Du hafver satt min fot i en stock, och gifver akt på alla mina stigar, och ser på all min fotspår;
28 And he, as a rotten thing, consumeth, as a garment that is moth eaten.
Jag, som dock förgås som ett ruttet as, och som ett kläde, det ätet varder af mal.
