Isaiah 38

1 In those days was Hezekiah sick and near death. And Isaiah the prophet the son of Amoz came to him, and said to him, Thus saith the LORD, Set thy house in order: for thou shalt die, and not live.

På den tiden vardt Hiskia dödssjuk. Och Propheten Esaia, Amos son, kom till honom, och sade till honom: Så säger Herren: Beställ om ditt hus; ty du måste dö, och icke vid lif blifva.

2 Then Hezekiah turned his face toward the wall, and prayed to the LORD,

Då vände Hiskia sitt ansigte till väggena, och bad till Herran;

3 And said, Remember now, O LORD, I beseech thee, how I have walked before thee in truth and with a perfect heart, and have done that which is good in thy sight. And Hezekiah wept bitterly.

Och sade: Tänk dock, Herre, huru jag för dig vandrat hafver uti sanning, med fullkommeligo hjerta, och hafver gjort hvad dig hafver täckt varit. Och Hiskia gret svårliga.

4 Then came the word of the LORD to Isaiah, saying,

Då kom Herrans ord till Esaia, och sade:

5 Go, and say to Hezekiah, Thus saith the LORD, the God of David thy father, I have heard thy prayer, I have seen thy tears: behold, I will add to thy days fifteen years.

Gack bort, och säg Hiskia: Så säger Herren dins faders Davids Gud: Jag hafver hört dina bön, och sett dina tårar; si, jag vill ännu föröka dina dagar femton år;

6 And I will deliver thee and this city from the hand of the king of Assyria: and I will defend this city.

Och skall fria dig med denna staden utu Konungens hand af Assyrien; ty jag vill väl beskärma denna staden.

7 And this shall be a sign to thee from the LORD, that the LORD will do this thing that he hath spoken;

Och haf detta för ett tecken af Herranom, att Herren detta göra skall, som han sagt hafver:

8 Behold, I will bring again the shadow of the degrees, which hath gone down on the sun dial of Ahaz, ten degrees backward. So the sun returned ten degrees, by which degrees it had gone down.

Si, jag vill tillbakadraga skuggan på Ahas säjare; tio streck, de han öfverlupit hafver; så att solen skall gå tillbaka tio streck, de hon på säjaren öfverlupit hafver.

9 The writing of Hezekiah king of Judah, when he had been sick, and had recovered from his sickness:

Detta är Hiskia skrift, Juda Konungs, då han hade krank varit, och var helbregda vorden af sine krankhet:

10 I said in the cutting off of my days, I shall go to the gates of the grave: I am deprived of the rest of my years. (Sheol h7585)

Jag sade: Nu måste jag fara till helvetes portar, förr än jag det mig förmodde, och tänkte ännu länger lefva. (Sheol h7585)

11 I said, I shall not see the LORD, even the LORD, in the land of the living: I shall behold man no more with the inhabitants of the world.

Jag sade: Nu måste jag icke mer se Herran, ja, Herran uti de lefvandes lande; nu måste jag icke mer se menniskor, när dem som deras tid utlefva.

12 My age hath departed, and is removed from me as a shepherd’s tent: I have cut off like a weaver my life: he will cut me off with pining sickness: from day even to night wilt thou make an end of me.

Min tid är borto, och ifrå mig tagen, såsom ens herdas hydda; och jag skär mitt lif tvärtaf såsom en väfvare; han sliter mig sönder såsom en klen tråd; du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.

13 I reckoned till morning, that, as a lion, so will he break all my bones: from day even to night wilt thou make an end of me.

Jag tänkte: Måtte jag dock lefva till morgons; men han sönderbröt mig all min ben, såsom ett lejon; ty du lyktar dagen för mig, förr än aftonen kommer.

14 Like a crane or a swallow, so I chattered: I mourned as a dove: my eyes fail with looking upward: O LORD, I am oppressed; undertake for me.

Jag lät såsom en trana och en svala, och knurlade såsom en dufva; min ögon ville mig brista. Herre, jag lider nöd, lisa mig.

15 What shall I say? he hath both spoken to me, and himself hath done it: I shall go softly all my years in the bitterness of my soul.

O! huru vill jag ( gladeliga ) tala, efter han mig tillsagt hafver, och gör det ock; derföre vill jag i alla mina lifsdagar tacka för denna min själs bedröfvelse.

16 O Lord, by these things men live, and in all these things is the life of my spirit: so wilt thou restore me, and make me to live.

Herre, deraf lefver man, och mins andas lif står alltsammans derutinnan; ty du lätst mig somna, och gjorde mig lefvande.

17 Behold, for peace I had great bitterness: but thou hast in love to my soul delivered it from the pit of corruption: for thou hast cast all my sins behind thy back.

Si, om tröst var mig stor ängslan; men du lätst dig vårda om mina själ ganska hjerteliga, att hon icke förderfvas skulle; ty du kastade alla mina synder bakom dig.

18 For the grave cannot praise thee, death can not celebrate thee: they that go down into the pit cannot hope for thy truth. (Sheol h7585)

Ty helvetet lofvar dig intet; så prisar dig icke heller döden, och de som uti gropena fara, vänta intet efter dina sanning; (Sheol h7585)

19 The living, the living, he shall praise thee, as I do this day: the father to the children shall make known thy truth.

Utan allena de, som lefva, lofva dig, såsom ock jag nu gör. Fadren skall lära barnen dina sanning.

20 The LORD was ready to save me: therefore we will sing my songs to the stringed instruments all the days of our life in the house of the LORD.

Herre, hjelp mig, så vilje vi sjunga mina visor, så länge vi lefve, uti Herrans hus.

21 For Isaiah had said, Let them take a lump of figs, and lay it for a plaster upon the boil, and he shall recover.

Och Esaia bad, att man skulle taga ett plåster af fikon, och lägga uppå hans böld, att han måtte helbregda varda.

22 Hezekiah also had said, What is the sign that I shall go up to the house of the LORD?

Men Hiskia sade: Hvilket ett tecken är detta, att jag upp till Herrans hus gå skall?