1 Chronicles 14

1 Now Hiram king of Tyre sent messengers to David, and timber of cedars, with masons and carpenters, to build him an house.

Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.

2 And David perceived that the LORD had confirmed him king over Israel, for his kingdom was exalted on high, because of his people Israel.

Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.

3 And David took more wives at Jerusalem: and David begat more sons and daughters.

Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.

4 Now these are the names of his children which he had in Jerusalem; Shammua, and Shobab, Nathan, and Solomon,

Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,

5 And Ibhar, and Elishua, and Elpalet,

Jibhar, Elisua, Elephelet,

6 And Nogah, and Nepheg, and Japhia,

Noga, Nepheg, Japhia,

7 And Elishama, and Beeliada, and Eliphalet.

Elisama, BelJada, Eliphelet.

8 And when the Philistines heard that David was anointed king over all Israel, all the Philistines went up to seek David. And David heard of it, and went out against them.

Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.

9 And the Philistines came and spread themselves in the valley of Rephaim.

Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.

10 And David enquired of God, saying, Shall I go up against the Philistines? and wilt thou deliver them into my hand? And the LORD said to him, Go up; for I will deliver them into thy hand.

Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.

11 So they came up to Baalperazim; and David smote them there. Then David said, God hath broken in upon my enemies by my hand like the breaking forth of waters: therefore they called the name of that place Baalperazim.

Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.

12 And when they had left their gods there, David gave a commandment, and they were burned with fire.

Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.

13 And the Philistines yet again spread themselves abroad in the valley.

Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.

14 Therefore David enquired again of God; and God said to him, Go not up after them; turn away from them, and come upon them in front of the mulberry trees.

Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.

15 And it shall be, when thou shalt hear a sound of marching in the tops of the mulberry trees, then thou shalt go out to battle: for God hath gone forth before thee to smite the host of the Philistines.

När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.

16 David therefore did as God commanded him: and they smote the host of the Philistines from Gibeon even to Gazer.

Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.

17 And the fame of David went out into all lands; and the LORD brought the fear of him upon all nations.

Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.