Luke 18
1 Then he spoke a parable to them about how they should always pray and not become discouraged,
Sade han ock en liknelse till dem derom, att man skall alltid bedja, och icke förtröttas;
2 saying, “In a certain city there was a judge who did not fear God and did not respect people.
Sägandes: En domare var uti en stad, den icke fruktade Gud, och ej heller hade försyn för några mennisko;
3 Now there was a widow in that city, and she came often to him, saying, 'Help me get justice against my opponent.'
Så var i samma stad en enka; hon kom till honom, och sade: Hjelp mig ifrå min trätobroder.
4 For a long time he was not willing to help her, but after a while he said to himself, 'Though I do not fear God or respect man,
Och han ville icke till någon tid. Sedan sade han vid sig: Ändock jag icke fruktar Gud, ej heller hafver försyn för någon mennisko;
5 yet because this widow causes me trouble, I will help her get justice, so that she does not wear me out by her constant coming.'”
Dock, fördenskull att denna enkan öfverfaller mig så svåra, måste jag fly henne rätt, att hon icke skall komma på det sista, och ropa på mig.
6 Then the Lord said, “Listen to what the unjust judge says.
Och sade Herren: Hörer här, hvad den orätta domaren säger.
7 Now will not God also bring justice to his chosen ones who cry out to him day and night? Will he delay long over them?
Skulle ock icke Gud hämnas sina utkorade, som ropa till honom dag och natt; skulle han hafva tålamod dermed?
8 I say to you that he will bring justice to them speedily. Even so, when the Son of Man comes, will he indeed find faith on the earth?”
Jag säger eder, att han skall hämnas dem snarliga. Dock likväl, då menniskones Son kommer, månn han skall finna tro på jordene?
9 Then he also spoke this parable to some who were persuaded in themselves that they were righteous and who despised other people,
Sade han ock till somliga, som tröste på sig sjelfva, att de voro rättfärdige, och försmådde andra, denna liknelsen:
10 “Two men went up into the temple to pray—the one was a Pharisee and the other was a tax collector.
Två män gingo upp i templet till att bedja; den ene en Pharisee, och den andre en Publican.
11 The Pharisee stood and prayed these things about himself, 'God, I thank you that I am not like other people—robbers, unrighteous people, adulterers—or even like this tax collector.
Phariseen stod och bad så vid sig sjelf: Jag tackar dig Gud, att jag är icke såsom andra menniskor, röfvare, orättfärdige, horkarlar, eller ock såsom denne Publicanen.
12 I fast two times every week. I give tithes of all that I get.'
Jag fastar två resor i veckone, och gifver tiond af allt det jag äger.
13 But the tax collector, standing at a distance, would not even lift up his eyes to heaven, but hit his breast, saying, 'God, have mercy on me, a sinner.'
Och Publicanen stod långt ifrån, och ville icke lyfta sin ögon upp till himmelen; utan slog sig för sitt bröst, och sade: Gud, miskunda dig öfver mig syndare.
14 I say to you, this man went back down to his house justified rather than the other, because everyone who exalts himself will be humbled, but everyone who humbles himself will be exalted.”
Jag säger eder: Denne gick dädan hem igen rättfärdigad, mer än den andre; ty den sig upphöjer, han varder förnedrad; och den sig förnedrar, han varder upphöjd.
15 The people were also bringing to him their infants so that he might touch them, but when the disciples saw it, they rebuked them.
Så båro de ock barn till honom, att han skulle taga på dem; då hans Lärjungar det sågo, näpste de dem.
16 But Jesus called them to him, saying, “Permit the little children to come to me, and do not forbid them. For the kingdom of God belongs to such ones.
Men Jesus kallade dem till sig, och sade: Låter barnen komma till mig, och förmener dem icke; ty sådana hörer Guds rike till.
17 Truly I say to you, whoever will not receive the kingdom of God like a child will definitely not enter it.”
Sannerliga säger jag eder: Hvilken som icke tager Guds rike som ett barn, han skall icke komma derin.
18 A certain ruler asked him, saying, “Good teacher, what must I do to inherit eternal life?” (aiōnios g166)
Och frågade honom en öfverste, sägandes: Gode Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
19 Jesus said to him, “Why do you call me good? No one is good, except God alone.
Sade Jesus till honom: Hvi kallar du mig godan? Ingen är god, utan allena Gud.
20 You know the commandments—do not commit adultery, do not kill, do not steal, do not testify falsely, honor your father and mother.”
Budorden vetst du: Du skall icke bedrifva hor; du skall icke dräpa; du skall icke stjäla; du skall icke säga falskt vittnesbörd; du skall ära din fader och dina moder.
21 The ruler said, “All these things I have obeyed from the time I was a youth.”
Då sade han: Allt detta hafver jag hållit af min ungdom.
22 When Jesus heard that, he said to him, “One thing you still lack. You must sell all that you have and distribute it to the poor, and you will have treasure in heaven—and come, follow me.”
Då Jesus det hörde, sade han till honom: Än fattas dig ett; sälj bort allt det du hafver, och skift emellan de fattiga, och du skall få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.
23 But when the ruler heard these things, he became extremely sad, for he was very rich.
Då han det hörde, vardt han storliga bedröfvad; ty han var ganska rik.
24 Then Jesus, seeing him, became very sad and said, “How difficult it is for those who are rich to enter the kingdom of God!
Då Jesus såg honom vara mägta bedröfvad, sade han: O! med huru stor plats komma de i Guds rike, som penningar hafva;
25 For it is easier for a camel to go through a needle's eye, than for a rich person to enter the kingdom of God.”
Ty snarare kan en camel gå igenom ett nålsöga, än en riker komma in i Guds rike.
26 Those hearing it said, “Then who can be saved?”
Då sade de som det hörde: Ho kan då varda salig?
27 Jesus answered, “The things which are impossible with people are possible with God.”
Men han sade: Det omöjeligit är för menniskom, det är möjeligit för Gud.
28 Peter said, “Well, we have left everything that is our own and have followed you.”
Då sade Petrus: Si, vi hafve all ting öfvergifvit, och följt dig.
29 Jesus then said to them, “Truly, I say to you that there is no one who has left house, or wife, or brothers, or parents, or children, for the sake of the kingdom of God,
Sade han till dem: Sannerliga säger jag eder; ingen är den som hafver öfvergifvit hus, eller föräldrar, eller bröder, eller hustru, eller barn, för Guds rikes skull;
31 After he gathered the twelve to himself, he said to them, “See, we are going up to Jerusalem, and all the things that have been written by the prophets about the Son of Man will be accomplished.
Då tog Jesus till sig de tolf, och sade till dem: Si, vi gåm upp till Jerusalem, och all ting skola fullbordad varda, som skrifven äro af Propheterna om menniskones Son.
32 For he will be given over to the Gentiles, and will be mocked, and shamefully treated, and spit upon.
Ty han skall öfverantvardas Hedningom, och begabbas, och försmädas, och bespottas.
33 After whipping him, they will kill him, and on the third day he will rise again.”
Och sedan de hafva hudflängt honom, skola de döda honom; och tredje dagen skall han uppstå igen.
34 They understood none of these things, and this word was hidden from them, and they did not understand the things that were said.
Men de förstodo der intet af, och talet var dem så fördoldt, att de icke förstodo hvad som sades.
35 It came about that, as Jesus approached Jericho, a certain blind man was sitting by the road begging,
Så hände sig, att när han kom in mot Jericho, satt en blinder vid vägen, och tiggde.
36 and hearing a crowd going by, he asked what was happening.
Och när han hörde folket framgå, frågade han hvad det var?
37 They told him that Jesus of Nazareth was passing by.
Då sade de till honom, att Jesus af Nazareth gick der fram.
38 So the blind man cried out, saying, “Jesus, Son of David, have mercy on me.”
Då ropade han, och sade: Jesu, Davids Son, varkunna dig öfver mig.
39 The ones who were walking ahead rebuked the blind man, telling him to be quiet. But he cried out all the more, “Son of David, have mercy on me.”
Men de, som föregingo, näpste honom, att han skulle tiga; men han ropade dessmer: Davids Son, varkunna dig öfver mig.
40 Jesus stood still and commanded that the man be brought to him. Then when the blind man was near, Jesus asked him,
Då stadnade Jesus, och böd leda honom till sig. Då han kom fram, frågade han honom,
41 “What do you want me to do for you?” He said, “Lord, I want to receive my sight.”
Sägandes: Hvad vill du, att jag skall göra dig? Då sade han: Herre, att jag måtte få min syn.
42 Jesus said to him, “Receive your sight. Your faith has healed you.”
Och Jesus sade till honom: Haf din syn; din tro hafver frälst dig.
43 Immediately he received his sight and followed him, glorifying God. All the people, when they saw this, gave praise to God.
Och straxt fick han sin syn igen, och följde honom, prisandes Gud. Och allt folket, som detta sågo, lofvade Gud.
