Matthew 18
1 The same tyme the disciples came vnto Iesus saying: who is ye greatest in the kyngdome of heve?
I samma stund trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Vilken är den störste i himmelriket?»
2 Iesus called a chylde vnto him and set him in the middes of them:
Då kallade han fram ett barn och ställde det mitt ibland dem
3 and sayd. Verely I say vnto you: except ye tourne and become as chyldren ye cannot enter into the kyngdom of heven.
och sade: »Sannerligen säger jag eder: Om I icke omvänden eder och bliven såsom barn, skolen I icke komma in i himmelriket.
4 Whosoever therfore humble him sylfe as this chylde the same is the greatest in ye kyngdome of heve.
Den som nu så ödmjukar sig, att han bliver såsom detta barn, han är den störste i himmelriket.
5 And who soever receaveth suche a chylde in my name receaveth me.
Och den som tager emot ett sådant barn I mitt namn, han tager emot mig.
6 But whosoever offende one of these lytelons which beleve in me: it were better for him that a milstone were hanged aboute his necke and that he were drouned in the depth of the see.
Men den som förför en av dessa små som tro på mig, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals och han sänktes ned i havets djup.
7 Wo be vnto the world because of offences. How be it it cannot be avoided but yt offences shalbe geven. Neverthelesse woo be to ye man by who the offence cometh.
Ve världen för förförelsers skull! Förförelser måste ju komma; men ve den människa genom vilken förförelsen kommer!
8 Wherfore yf thy honde or thy fote offende the cut him of and cast him from the. It ys better for the to enter into lyfe halt or maymed rather then thou shuldest havinge two hondes or two fete be cast into everlasting fyre. (aiōnios g166)
Om nu din hand eller din fot är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt eller halt, än att hava båda händerna eller båda fötterna i behåll och kastas i den eviga elden. (aiōnios g166)
9 And yf also thyne eye offende the plucke him oute and caste him from the. It is better for the to enter into lyfe with one eye then havyng two eyes to be cast into hell fyre. (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att ingå i livet enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i det brinnande Gehenna. (Geenna g1067)
10 Se that ye despise not one of these litelons. For I saye vnto you yt in heven their angels alwayes behold the face of my father which is in heven.
Sen till, att I icke förakten någon av dessa små; ty jag säger eder att deras änglar i himmelen alltid se min himmelske Faders ansikte.
11 Ye and the sonne of man is come to saue that which is lost.
12 How thinke ye? Yf a man have an hondred shepe and one of them be gone astray dothe he not leve nynty and nyne in ye moutains and go and seke that one which is gone astray?
Vad synes eder? Om en man har hundra får, och ett av dem har kommit vilse, lämnar han icke då de nittionio på bergen och går åstad och söker efter det som har kommit vilse?
13 If it happen that he fynd him veryly I say vnto you: he reioyseth more of that shepe then of the nynty and nyne which went not astray.
Och händer det då att han finner det -- sannerligen säger jag eder: då gläder han sig mer över det fåret än över de nittionio som icke hade kommit vilse.
14 Even so it is not the wyll of youre father in heven that one of these lytelons shulde perishe.
Så är det ej heller eder himmelske Faders vilja att någon av dessa små skall gå förlorad.
15 Moreover yf thy brother treaspace agenst the. Go and tell him his faute betwene him and the alone. Yf he heare the thou hast wone thy brother:
Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit din broder.
16 But yf he heare the not then take yet with the one or two that in the mouth of two or thre witnesses all thinges maye be stablisshed.
Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'.
17 If he heare not them tell it vnto the congregacion. If he heare not ye congregacion take him as an hethen man and as a publican.
Lyssnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan.
18 Verely I say vnto you what soever ye bynde on erth shalbe bounde in heven. And what soever ye lowse on erth shalbe lowsed in heven.
Sannerligen säger jag eder: Allt vad I binden på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad I lösen på jorden, det skall vara löst i himmelen.
19 Agayn I say vnto you that yf two of you shall agre in erth apon eny maner thynge what soever they shall desyre: it shalbe geven them of my father which is in heven.
Ytterligare säger jag eder, att om två av eder här på jorden komma överens att bedja om något, vad det vara må, så skall det beskäras dem av min Fader, som är i himmelen.
20 For where two or thre are gathered togedder in my name there am I in the myddes of them.
Ty var två eller tre är församlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.»
21 Then came Peter to him and sayde: master howe ofte shall I forgeve my brother yf he synne agaynst me seven tymes?
Då trädde Petrus fram och sade till honom: »Herre, huru många gånger skall jag förlåta min broder, om han försyndar sig mot mig? Är sju gånger nog?»
22 Iesus sayd vnto him: I saye not vnto the seven tymes: but seventy tymes seven tymes.
Jesus svarade honom: »Jag säger dig: Icke sju gånger, utan sjuttio gånger sju gånger.
23 Therfore is ye kingdome of heven lykened vnto a certayne kynge which wolde take a countis of his servauntis.
Alltså är det med himmelriket, såsom när en konung ville hålla räkenskap med sina tjänare.
24 And when he had begone to recken one was broughte vnto him whiche ought him ten thousande talentis:
Och när han begynte hålla räkenskap, förde man fram till honom en som var skyldig honom tio tusen pund.
25 whome be cause he had nought to paye his master commaunded him to be solde and his wyfe and his chyldren and all that he had and payment to be made.
Men då denna icke kunde betala, bjöd hans herre att han skulle säljas, så ock hans hustru och barn och allt vad han ägde, för att skulden måtte bliva betald.
26 The servaunt fell doune and besought him sayinge: Sir geve me respyte and I wyll paye it every whit.
Då föll tjänaren ned för hans fötter och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig alltsammans.'
27 Then had the Lorde pytie on that servaunt and lowsed him and forgave him the det.
Och tjänarens herre ömkade sig över honom och gav honom fri och efterskänkte honom hans skuld.
28 And ye sayde servaut wet oute and founde one of his felowes which ought him an hundred pence and leyed hondes on him and toke him by the throote sayinge: paye me yt thou owest.
Men när samme tjänare kom ut, träffade han på en av sina medtjänare, som var skyldig honom hundra silverpenningar; och han tog fast denne och grep honom vid strupen och sade: 'Betala vad du är skyldig.'
29 And his felowe fell doune and besought him sayinge: have pacience with me and I wyll paye the all.
Då föll hans medtjänare ned och bad honom och sade: 'Hav tålamod med mig, så skall jag betala dig.'
30 And he wolde not but went and cast him into preson tyll he shulde paye the det.
Men han ville icke, utan gick åstad och lät sätta honom i fängelse, till dess han hade betalt vad han var skyldig.
31 When his other felowes sawe what was done they were very sory and came and tolde vnto their lorde all yt had happened.
Då nu hans medtjänare sågo det som skedde, togo de mycket illa vid sig och gingo och berättade för sin herre allt som hade skett.
32 Then his lorde called him and sayde vnto him. O evyll servaut I forgave the all that det because thou prayedst me: was it not mete also yt thou
Då kallade hans herre honom till sig och sade till honom: 'Du onde tjänare, allt vad du var skyldig efterskänkte jag dig, eftersom du bad mig därom.
33 shuldest have had copassion on thy felow even as I had pitie on ye?
Borde då icke också du hava förbarmat dig över din medtjänare, såsom jag förbarmade mig över dig?'
34 And his lorde was wrooth and delyuered him to the iaylers tyll he shnld paye all that was due to him.
Och i sin vrede överlämnade hans herre honom i fångknektarnas våld, intill dess han hade betalt allt vad han var skyldig.
35 So lyke wyse shall my hevenly father do vnto you except ye forgeve with youre hertes eache one to his brother their treaspases.
Så skall ock min himmelske Fader göra med eder, om I icke av hjärtat förlåten var och en sin broder.» Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna. Se Pund i Ordförklaringarna. Se Silverpenningar i Ordförklaringarna.
