Mark 4
1 And he began agayne to teache by the seesyde. And there gadered to gedder vnto him moche people so greatly yt he entred into a ship and sate in the see and all the people was by the seeside on the shoore.
Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.
2 And he taught them many thynges in similitudes and sayde vnto them in his doctrine:
Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:
3 Herken to. Beholde There wet out a sower to sowe.
»Hören! En såningsman gick ut för att så.
4 And it fortuned as he sowed that some fell by the waye syde and the fowles of the ayre came and devoured it vp.
Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.
5 Some fell on stony grounde where it had not moche erth: and by and by sprange vp because it had not deepth of erth:
Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;
6 but as sone as the sunne was vp it caught heet and because it had not rotynge wyddred awaye.
men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.
7 And some fell amonge the thornes and the thornes grewe vp and choked it so that it gave no frute.
Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.
8 And some fell vpon good grounde and dyd yelde frute that sproge and grewe and brought forthe: some thirty folde some sixtie folde and some an hundred folde.
Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
9 And he sayde vnto them: he that hath eares to heare let him heare.
Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»
10 And when he was alone they yt were aboute him with ye. xii. axed him of ye similitude.
När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.
11 And he sayde vnto the. To you it is geve to knowe the mistery of the kyngdome of God. But vnto them that are wt out shall all thinges be done in similitudes:
Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,
12 yt when they se they shall se and not discerne: and when they heare they shall heare and not vnderstonde: leste at any tyme they shulde tourne and their synnes shuld be forgeve the.
för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»
13 And he sayde vnto the: Perceave ye not this similitude? how then shulde ye vnderstonde all other similitudes?
Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --
14 The sower soweth ye worde.
Vad såningsmannen sår är ordet.
15 And they that are by the wayes syde where the worde is sowen are they to whom assone as they have herde it Satha cometh immediatly and takith awaye the worde that was sowe in their hertes.
Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.
16 And likewise they that are sowen on the stonye groude are they: which when they have harde the worde at once receave it wt gladnes
Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,
17 yet have no rotes in them selves and so endure but a tyme: and anone as trouble and persecucion aryseth for ye wordes sake they fall immediatly.
men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.
18 And they that are sowe amoge the thornes are soche as heare ye worde:
Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,
19 and ye care of this worlde and ye disseytfulnes of ryches and the lustes of other thinges entre in and choocke ye worde and it is made vnfrutfull. (aiōn g165)
men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt. (aiōn g165)
20 And those that weare sowe in good grounde are they that heare the worde and receave it and bringe forth frute some thirty folde some sixty folde some an hundred folde.
Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»
21 And he sayde vnto them: is ye candle lighted to be put vnder a busshell or vnder ye table and not rather to be put on a cadelstick?
Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.
22 For there is nothinge so prevy that shall not be opened: nether so secreet but that it shall come abroade.
Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.
23 Yf eny man have eares to heare let him heare.
Om någon har öron till att höra, så höre han.»
24 And he sayde vnto them: take hede what ye heare. With what measure ye mete with the same shall it be measured vnto you agayne. And vnto you that heare shall more be geve.
Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.
25 For vnto him yt hath shall it be geven: and from him that hath not shalbe taken awaye even that he hath.
Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»
26 And he sayde: so is the kyngdome of God even as yf a man shuld sowe seed in ye groude
Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;
27 and shulde slepe and ryse vp night and daye: and the seede shuld springe and growe vp he not ware.
och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.
28 For ye erth bringeth forthe frute of her silfe: fyrst the blade then the eares after that full corne in the eares.
Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.
29 And as sone as the frute is brought forth anone he throusteth in ye sykell because the hervest is come.
När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»
30 And he sayde: where vnto shall we lyke the kyngdome of God? or with what copareson shall we copare it?
Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?
31 It is lyke a grayne of mustard seed which when it is sowe in the erth is the leest of all seedes that be in the erth:
Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;
32 but after that it is sowen it groweth vp and is greatest of all yerbes: and bereth greate brauches so that ye fowles of the ayre maye dwell vnder the shadowe of it.
men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»
33 And with many soche similitudes he preached the worde vnto the after as they myght heare it.
I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;
34 And with out similitude spake he no thinge vnto them. But when they were aparte he expounded all thinges to his disciples.
och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.
35 And the same daye when even was come he sayde vnto them: let vs passe over vnto the other syde.
Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»
36 And they lefte the people and toke him even as he was in the shyp. And ther were also with him other shippes.
Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.
37 And ther arose a great storme of wynde and dasshed ye waves into the ship so that it was full.
Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.
38 And he was in the sterne a slepe on a pelowe. And they awoke him and sayde to him: Master carest thou not yt we perisshe?
Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»
39 And he rose vp and rebuked the wynde and sayde vnto the see: peace and be still. And the winde alayed and ther folowed a greate calme.
När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.
40 And he sayde vnto them: why are ye so fearfull? How is it that ye have no fayth?
Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»
41 And they feared excedingly and sayde one to another: what felowe is this? For booth winde and see obey him.
Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»
