Hebrews 4
1 Let vs feare therfore lest eny of vs forsakynge the promes of entrynge into his rest shulde seme to come behinde.
Eftersom nu ett löfte att få komma in i hans vila ännu står kvar, må vi alltså med fruktan se till, att icke någon bland eder en gång befinnes hava blivit efter på vägen.
2 For vnto vs was it declared as well as vnto them. But it proffited not them that they hearde the worde because they which hearde it coupled it not with fayth.
Ty det glada budskapet hava vi mottagit såväl som de; men för dem blev det löftesord de fingo höra till intet gagn, eftersom det icke genom tron hade blivit upptaget i dem som hörde det.
3 But we which have beleved do enter into his rest as contrarywyse he sayde to the other: I have sworne in my wrath they shall not enter into my rest. And that spake he verely longe after that the workes were made and the foudacio of ye worlde layde.
Vi som hava kommit till tro, vi få ju komma in i vilan. Det heter också: »Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila», och detta fastän hans verk stodo där färdiga allt ifrån den tid då världen var skapad.
4 For he spake in a certayne place of ye seveth daye on this wyse: And god did rest ye seventh daye fro all his workes.
Ty om den sjunde dagen heter det någonstädes så: »Och Gud vilade på sjunde dagen från alla sina verk»;
5 And in this place agayne: They shall not come into my rest.
här åter heter det: »De skola icke komma in i min vila.»
6 Seynge therfore it foloweth that some muste enter therinto and they to who it was fyrst preached entred not therin for vnbeleves sake.
Eftersom det alltså står kvar att några skola få komma in i den, och eftersom de som först mottogo det glada budskapet för sin ohörsamhets skull icke kommo ditin,
7 Agayne he apoynteth in David a certayne present daye after so longe a tyme sayinge as it is rehearsed: this daye if ye heare his voyce be not harde herted.
så bestämmer han genom ordet »i dag» åter en viss dag, nu då han så lång tid därefter säger hos David, såsom förut är nämnt: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan.»
8 For if Iosue had geven them rest then wolde he not afterwarde have spoke of another daye.
Ty om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud icke hava talat om en annan, senare dag.
9 There remayneth therfore yet a rest to ye people of God.
Alltså står en sabbatsvila ännu åter för Guds folk.
10 For he yt is is entred into his rest doth cease from his awne workes as god did from his.
Ty den som har kommit in i hans vila, han har funnit vila från sina verk, likasom Gud från sina.
11 Let vs study therfore to entre into that rest lest eny man faule after the same ensample in to vnbelefe.
Så låtom oss nu med all flit sträva efter att få komma in i den vilan, för att ingen må, såsom de, falla och bliva ett varnande exempel på ohörsamhet.
12 For the worde of god is quycke and myghty in operacion and sharper then eny two edged swearde: and entreth through even vnto the dividynge asonder of the soule and the sprete and of the ioyntes and the mary: and iudgeth the thoughtes and the intentes of the herte:
Ty Guds ord är levande och kraftigt och skarpare än något tveeggat svärd, och tränger igenom, så att det åtskiljer själ och ande, märg och ben; och det är en domare över hjärtats uppsåt och tankar.
13 nether is there eny creature invisible in the sight of it. For all thynges are naked and bare vnto the eyes of him of who we speake.
Intet skapat är fördolt för honom, utan allt ligger blottat och uppenbart för hans ögon; och inför honom skola vi göra räkenskap.
14 Seynge then that we have a great hye prest whych is entred into heven (I meane Iesus the sonne of God) let vs holde oure profession.
Eftersom vi nu hava en stor överstepräst, som har farit upp genom himlarna, nämligen Jesus, Guds Son, så låtom oss hålla fast vid bekännelsen.
15 For we have not an hye prest which can not have compassion on oure infirmities: but was in all poyntes tempted lyke as we are: but yet with out synne.
Ty vi hava icke en sådan överstepräst som ej kan hava medlidande med våra svagheter, utan en som har varit frestad i allting, likasom vi, dock utan synd.
16 Let vs therfore goo boldely vnto the seate of grace that we maye receave mercy and fynde grace to helpe in tyme of nede.
Låtom oss därför med frimodighet gå fram till nådens tron, för att vi må undfå barmhärtighet och finna nåd, till hjälp i rätt tid.
