Acts 16
1 Then came he to Derba and to Lystra. And beholde a certayne disciple was there named Timotheus a womans sonne which was a Iewas and beleved: but his father was a Greke.
Han kom då också till Derbe och till Lystra. Där fanns en lärjunge vid namn Timoteus, som var son av en troende judisk kvinna och en grekisk fader,
2 Of whom reported well the brethren of Lystra and of Iconium.
och som hade gott vittnesbörd om sig av bröderna i Lystra och Ikonium.
3 The same Paul wolde yt he shuld goo forth with him and toke and circumcised him because of the Iewes which were in those quarters: for they knewe all that his father was a Greke.
Paulus ville nu att denne skulle fara med honom. För de judars skull som bodde i dessa trakter tog han honom därför till sig och omskar honom, ty alla visste att hans fader var grek.
4 As they went thorow ye cities they delyvered the the decrees for to kepe ordeyned of the Apostles and elders which were at Ierusalem.
Och när de sedan foro genom städerna, meddelade de församlingarna till efterföljd de stadgar som voro fastställda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.
5 And so were the congregacions stablisshed in the fayth and encreased in noumbre dayly.
Så styrktes nu församlingarna i tron, och brödernas antal förökades för var dag.
6 When they had goone thorow out Phrigia and the region of Galacia and were forbydde of the holy gost to preach the worde in Asia
Sedan togo de vägen genom Frygien och det galatiska landet; de förhindrades nämligen av den helige Ande att förkunna ordet i provinsen Asien.
7 they came to Misia and sought to goo into Bethinia. But the sprete soffered the not.
Och när de hade kommit fram emot Mysien, försökte de att fara in i Bitynien, men Jesu Ande tillstadde dem det icke.
8 Then they went over Misia and cam doune to Troada.
Då begåvo de sig över Mysien ned till Troas.
9 And a vision appered to Paul in ye nyght. There stode a man of Macedonia and prayed him sayinge: come into Macedonia and helpe vs.
Här visade sig för Paulus i en syn om natten en macedonisk man, som stod där och bad honom och sade: »Far över till Macedonien och hjälp oss.»
10 After he had sene ye vision immediatly we prepared to goo into Macedonia certified yt the lorde had called vs for to preache the gospell vnto them.
När han hade sett denna syn, sökte vi strax någon lägenhet att fara därifrån till Macedonien, ty vi förstodo nu att Gud hade kallat oss att förkunna evangelium för dem.
11 Then lowsed we forth from Troada and with a strayght course came to Samothracia and the nexte daye to Neapolim
Vi lade alltså ut från Troas och foro raka vägen till Samotrace och dagen därefter till Neapolis
12 and from thence to Philippos which is the chefest citie in ye partes of Macedonia and a fre cite. We were in that cite abydynge a certayne dayes.
och sedan därifrån till Filippi. Denna stad, en romersk koloni, är den första i denna del av Macedonien. I den staden vistades vi någon tid.
13 And on the saboth dayes we went out of the cite besydes a ryver where men were wont to praye and we sate doune and spake vnto the wemen which resorted thyther.
På sabbatsdagen gingo vi utom stadsporten, längs med en flod, till en plats som gällde såsom böneställe. Där satte vi oss ned och talade med de kvinnor som hade samlats dit.
14 And a certayne woman named Lydia a seller of purple of the cite of Thiatira which worshipped God gave vs audience. Whose hert the Lorde opened that she attended vnto the thinges which Paul spake.
Och en kvinna som »fruktade Gud», en purpurkrämerska från staden Tyatira, vid namn Lydia, lyssnade till samtalet; och Herren öppnade hennes hjärta, så att hon aktade på det som Paulus talade.
15 When she was baptised and her housholde she besought vs sayinge: Yf ye thinke that I beleve on the Lorde come into my housse and abyde there. And she constrayned vs.
Och sedan hon jämte sitt husfolk hade låtit döpa sig, bad hon oss och sade: »Eftersom I ansen mig vara en kvinna som tror på Herren, så kommen in i mitt hus och stannen där.» Och hon nödgade oss därtill.
16 And it fortuned as we went to prayer a certayn damsell possessed with a sprete that prophesied met vs which brought her master and mastres moche vauntage with prophesyinge.
Och det hände sig en gång, då vi gingo ned till bönestället, att vi mötte en tjänsteflicka, som hade en spådomsande i sig och genom sina spådomar skaffade sina herrar mycken inkomst.
17 The same folowed Paul and vs and cryed sayinge: these men are the servauntes of the most hye God which shewe vnto vs the waye of salvacion.
Denne följde efter Paulus och oss andra och ropade och sade: »Dessa män äro Guds, den Högstes, tjänare, och de förkunna för eder frälsningens väg.»
18 And this dyd she many dayes. But Paul not cotent turned about and sayd to the sprete: I commaunde the in the name of Iesu Christ that thou come out of her. And he came out the same houre.
Så gjorde hon under många dagar. Men Paulus tog illa vid sig och vände sig om och sade till anden: »I Jesu Kristi namn bjuder jag dig att fara ut ur henne.» Och anden for ut i samma stund.
19 And when her master and mastres sawe yt the hope of their gaynes was gone they caught Paul and Sylas and drue the into the market place vnto the rulars
Men när hennes herrar sågo att det för dem var slut med allt hopp om vidare inkomst, grepo de Paulus och Silas och släpade dem till torget inför överhetspersonerna.
20 and brought them to the officers sayinge: These men trouble oure cite which are Iewes
Och sedan de hade fört dem tid fram, till domarna, sade de: »Dessa män uppväcka stor oro i vår stad; de äro judar
21 and preache ordinaunces which are not laufull for vs to receave nether to observe seinge we are Romayns.
och vilja införa stadgar som det för oss, såsom romerska medborgare, icke är lovligt att antaga eller hålla.»
22 And the people ranne on them and the officers rent their clothes and comaunded them to be beaten with roddes.
Också folket reste sig upp emot dem, och domarna läto slita av dem deras kläder och bjödo att man skulle piska dem med spön.
23 And when they had beaten them sore they cast them into preson comaundynge the iayler to kepe them surely.
Och sedan de hade låtit giva dem många slag, kastade de dem i fängelse och bjödo fångvaktaren att hålla dem i säkert förvar.
24 Which iayler when he had receaved suche comaundment thrust them into the ynner preson and made their fete fast in the stockes.
Då denne fick en så sträng befallning, satte han in dem i det innersta fängelserummet och fastgjorde deras fötter i stocken.
25 At mydnyght Paul and Sylas prayed and lauded God. And the presoners hearde them.
Vid midnattstiden voro Paulus och Silas stadda i bön och lovade Gud med sång, och de andra fångarna hörde på dem.
26 And sodenly ther was a greate erth quake so that ye fonndacion of the preson was shaken and by and by all the dores opened and every mannes bondes were lowsed.
Då kom plötsligt en stark jordstöt, så att fängelsets grundvalar skakades; och i detsamma öppnades alla dörrar, och allas bojor löstes.
27 When the keper of ye preson waked out of his slepe and sawe the preson dores open he drue out his swearde and wolde have kylled him selfe supposynge the presoners had bene fledde.
Då vaknade fångvaktaren; och när han fick se fängelsets dörrar öppna, drog han sitt svärd och ville döda sig själv, i tanke att fångarna hade kommit undan.
28 But Paul cryed with a lowde voyce sayinge: Do thy selfe no harme for we are all heare.
Men Paulus ropade med hög röst och sade: »Gör dig intet ont; ty vi äro alla här.»
29 Then he called for a lyght and sprange in and came tremblynge and fell doune before Paul and Sylas
Då lät han hämta ljus och sprang in och föll ned för Paulus och Silas, bävande.
30 and brought them out and sayde: Syrs what must I do to be saved?
Därefter förde han ut dem och sade: »I herrar, vad skall jag göra för att bliva frälst?»
31 And they sayde: beleve on the Lorde Iesus and thou shalt be saved and thy housholde.
De svarade: »Tro på Herren Jesus, så bliver du med ditt hus frälst.»
32 And they preached vnto him the worde of the Lorde and to all that were in his housse.
Och de förkunnade Guds ord för honom och för alla dem som voro i hans hus.
33 And he toke them the same houre of the nyght and wasshed their woundes and was baptised with all that belonged vnto him strayght waye.
Och redan under samma timme på natten tog han dem till sig och tvådde deras sår och lät strax döpa sig med allt sitt husfolk.
34 Whe he had brought them into his housse he set meate before them and ioyed that he with all his housholde boleved on God.
Och han förde dem upp i sitt hus och dukade ett bord åt dem och fröjdade sig över att han med allt sitt hus hade kommit till tro på Gud.
35 And when it was daye the officers sent the ministres sayinge: Let those men goo.
Men när det hade blivit dag, sände domarna åstad rättstjänarna och läto säga: »Släpp ut männen.»
36 The keper of ye preson tolde this sayinge to Paul the officiers have sent worde to lowse you. Now therfore get you hence and goo in peace.
Fångvaktaren underrättade då Paulus härom och sade: »Domarna hava sänt bud att I skolen släppas ut. Gån därför nu eder väg i frid.»
37 Then sayde Paul vnto them: they have beaten vs openly vncomdempned for all yt we are Romayns and have cast vs into preson: and now wolde they sende vs awaye prevely? Naye not so but let them come the selves and set vs out.
Men Paulus sade till dem: »De hava offentligen låtit gissla oss, utan dom och rannsakning, oss som äro romerska medborgare, och hava kastat oss i fängelse; nu vilja de också i tysthet släppa oss ut! Nej, icke så; de måste själva komma och taga oss ut.»
38 When the ministres tolde these wordes vnto the officers they feared when they hearde that they were Romayns
Rättstjänarna inberättade detta för domarna. När dessa hörde att de voro romerska medborgare, blevo de förskräckta.
39 and came and besought them and brought them out and desyred them to departe out of the cite.
Och de gingo dit och talade goda ord till dem och togo dem ut och bådo dem lämna staden.
40 And they wet out of ye preson and entred into the housse of Lidia and whe they had sene the brethren they comforted them and departed.
När de så hade kommit ut ur fängelset, begåvo de sig hem till Lydia. Och sedan de där hade träffat bröderna och talat förmaningens ord till dem, drogo de vidare. Se Frukta Gud i Ordförkl.
