Acts 12
1 In that tyme Herode the kynge stretched forthe his handes to vexe certayne of the congregacion.
Vid den tiden lät konung Herodes gripa och misshandla några av dem som hörde till församlingen.
2 And he kylled Iames the brother of Iohn with the swerde:
Och Jakob, Johannes' broder, lät han avrätta med svärd.
3 and because he sawe that it pleased ye Iewes he proceded forther and toke Peter also. Then were the dayes of swete breed.
När han såg att detta behagade judarna, fortsatte han och lät fasttaga också Petrus. Detta skedde under det osyrade brödets högtid.
4 And when he had caught him he put him in preson and delyvered him to. iiii. quaternios of soudiers to be kepte entendynge after ester to brynge him forth to the people.
Och sedan han hade gripit honom, satte han honom i fängelse och uppdrog åt fyra vaktavdelningar krigsmän, vardera på fyra man, att bevaka honom; och hans avsikt var att efter påsken ställa honom fram inför folket.
5 Then was Peter kepte in preson. But prayer was made with out ceasynge of the congregacion vnto God for him.
Under tiden förvarades Petrus i fängelset, men församlingen bad enträget till Gud för honom.
6 And when Herode wolde have brought him oute vnto the people the same nyght slepte Peter bitwene two soudiers bounde with two chaynes and the kepers before the dore kepte the preson.
Natten före den dag då Herodes tänkte draga honom inför rätta låg Petrus och sov mellan två krigsmän, fängslad med två kedjor; och utanför dörren voro väktare utsatta till att bevaka fängelset.
7 And beholde the angell of ye Lorde was there present and a lyght shyned in the lodge. And smote Peter on the syde and steryd him vp sayinge: aryse vp quyckly. And his cheynes fell of fro his hondes.
Då stod plötsligt en Herrens ängel där, och ett sken lyste i rummet. Och han stötte Petrus i sidan och väckte honom och sade: »Stå nu strax upp»; och kedjorna föllo ifrån hans händer.
8 And the angell sayd vnto him: gyrde thy selfe and bynde on thy sandales. And so he dyd. And he sayde vnto him: cast thy mantle aboute the and folowe me.
Ängeln sade ytterligare till honom: »Omgjorda dig, och tag på dig dina sandaler.» Och han gjorde så. därefter sade ängeln till honom: »Tag din mantel på dig och följ mig.»
9 And he came oute and folowed him and wist not that it was truthe which was done by the angell but thought he had sene a vision.
Och Petrus gick ut och följde honom; men han förstod icke att det som skedde genom ängeln var något verkligt, utan trodde att det var en syn han såg.
10 When they were past ye fyrst and ye seconde watche they came vnto yt yron gate yt ledeth vnto the cyte which opened to them by his awne accorde. And they went out and passed thorowe one strete and by and by the angell departed fro him.
När de så hade gått genom första och andra vakten, kommo de till järnporten som ledde ut till staden. Den öppnade sig för dem av sig själv, och de trädde ut och gingo en gata fram; och i detsamma försvann ängeln ifrån honom.
11 And when Peter was come to him selfe he sayde: now I knowe of a surety that the Lorde hath sent his angell and hath delyvered me out of the honde of Herode and from all the waytynge for of the people of ye Iewes.
När sedan Petrus kom till sig igen, sade han: »Nu vet jag och är förvissad om att Herren har utsänt sin ängel och räddat mig ur Herodes' hand och undan allt det som det judiska folket hade väntat sig.»
12 And as he consydred the thinge he cam to ye housse of Mary the mother of one Iohn which was called Marke also where many were gaddered to gedder in prayer.
När han alltså hade förstått huru det var, gick han till det hus där Maria bodde, hon som var moder till den Johannes som ock kallades Markus; där voro ganska många församlade och bådo.
13 As Peter knocked at the entry dore a damsell cam forth to herken named Rhoda.
Då han nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka, vid namn Rode, för att höra vem det var.
14 And when she knew Peters voyce she opened not the entrey for gladnes but ran in and told how Peter stode before the entrey.
Och när hon kände igen Petrus' röst, öppnade hon i sin glädje icke porten, utan skyndade in och berättade att Petrus stod utanför porten.
15 And they sayde vnto her: thou arte mad. And she bare them doune yt it was even so. Then sayde they: it is his angell.
Då sade de till henne: »Du är från dina sinnen.» Men hon bedyrade att det var såsom hon hade sagt. Då sade de: »Det är väl hans ängel.»
16 Peter cotynued knockinge. When they had opened the dore and sawe him they were astonyed.
Men Petrus fortfor att klappa; och när de öppnade, sågo de med häpnad att det var han.
17 And he beckened vnto them with ye honde to holde their peace and tolde them by what meanes ye Lorde had brought him oute of the preson. And sayde: goo shew these thinges vnto Iames and to the brethren. And he departed and went into a nother place.
Och han gav tecken åt dem med handen att de skulle tiga, och förtäljde för dem huru Herren hade fört honom ut ur fängelset. Och han tillade: »Låten Jakob och de andra bröderna få veta detta.» Sedan gick han därifrån och begav sig till en annan ort.
18 Assone as it was daye ther was no lyttell a doo amoge the soudyers what was becum of Peter.
Men när det hade blivit dag, uppstod bland krigsmännen en ganska stor oro och undran över vad som hade blivit av Petrus.
19 When Herode had called for him and founde him not he examined the kepers and comaunded to departe. And he descended from Iewry to Cesarea and ther abode.
När så Herodes ville hämta honom, men icke fann honom, anställde han rannsakning med väktarna och bjöd att de skulle föras bort till bestraffning. Därefter for han ned från Judeen till Cesarea och vistades sedan där.
20 Herode was displeased with them of Tyre and Sydon. And they came all at once and made intercession vnto Blastus the kynges chamberlen and desyred peace because their countrey was norysshed by the kynges londe.
Men han hade fattat stor ovilja mot tyrierna och sidonierna. Dessa infunno sig nu gemensamt hos honom; och sedan de hade fått Blastus, konungens kammarherre, på sin sida, bådo de om fred, ty deras land hade sin näring av konungens.
21 And upon a daye appoynted Herode arayed him in royall apparell and set him in his seate and made an oraycon vnto them.
På utsatt dag klädde sig då Herodes i konungslig skrud och satte sig på tronen och höll ett tal till dem.
22 And the people gave a shoute sayinge: it is ye voyce of a God and not of a man.
Då ropade folket: »En guds röst är detta, och icke en människas.»
23 And immediatly the angell of ye Lorde smote him because he gave not God the honoure and he was eatyn of wormes and gave vp the goost.
Men i detsamma slog honom en Herrens ängel, därför att han icke gav Gud äran. Och han föll i en sjukdom som bestod däri att han uppfrättes av maskar, och så gav han upp andan.
24 And ye worde of God grewe and multiplied.
Men Guds ord hade framgång och utbredde sig.
25 And Barnabas and Paul returned to Ierusalem when they had fulfilled their office and toke with them Iohn which was also called Marcus.
Och sedan Barnabas och Saulus hade fullgjort sitt uppdrag i Jerusalem och avlämnat understödet, vände de tillbaka och togo då med sig Johannes, som ock kallades Markus.
