Luke 20
1 And on one of those days, as he was teaching the people in the temple, and preaching, the chief priests and Scribes, with the Elders, came upon him,
Och en dag, då han undervisade folket i helgedomen och förkunnade evangelium, trädde översteprästerna och de skriftlärde, tillika med de äldste, fram
2 and said to him: Tell us, by what authority thou doest these things? And who is it, that gave thee this authority?
och talade till honom och sade: "Säg oss, med vad myndighet gör du detta? Och vem är det som har rivit dig sådan myndighet?"
3 Jesus answered, and said to them: I also will ask you a word, and tell ye me.
Han svarade och sade till dem: "Också jag vill ställa en fråga till eder; svaren mig på den.
4 The baptism of John, was it from heaven, or from men?
Johannes' döpelse, var den från himmelen eller från människor?"
5 And they reasoned with themselves, and said: If we say, From heaven; he will say to us, And why did ye not believe him?
Då överlade de med varandra och sade: "Om vi svara: 'Från himmelen' så frågar han: 'Varför trodden I honom då icke?'
6 But if we say, From men; all the people will stone us; for they are persuaded that John was a prophet.
Men om vi svara: 'Från människor', då kommer allt folket att stena oss, ty de äro förvissade om att Johannes var en profet."
7 And they said to him: We do not know, whence it was.
De svarade alltså att de icke visste varifrån den var.
8 Jesus said to them: Neither do I tell you, by what authority I do these things.
Då sade Jesus till dem: "Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta."
9 And he began to utter this similitude to the people: A certain man planted a vineyard, and leased it to cultivators, and went abroad for a long time.
Och han framställde för folket denna liknelse: "En man planterade en vingård och lejde ut den åt vingårdsmän och för utrikes för lång tid.
10 And in time, he sent his servant to the cultivators, that they might give him of the fruits of the vineyard. But the cultivators beat him, and sent him away empty.
När sedan rätta tiden var inne, sände han en tjänare till vingårdsmännen, för att de åt denne skulle lämna någon del av vingårdens frukt. Men vingårdsmännen misshandlade honom och läto honom gå tomhänt bort.
11 And again he sent another servant; and him also they beat, and treated with rudeness, and sent empty away.
Ytterligare sände han en annan tjänare. Också honom misshandlade och skymfade de och läto honom gå tomhänt bort.
12 And again he sent the third. And they wounded him, and cast him out.
Ytterligare sände han en tredje. Men också denne slogo de blodig och drevo bort honom.
13 The lord of the vineyard said: What shall I do? I will send my dear son. Perhaps they will look upon him, and be ashamed.
Då sade vingårdens herre: 'Vad skall jag göra? Jo, jag vill sända min älskade son; för honom skola de väl ändå hava försyn.'
14 But when the cultivators saw him, they reasoned with themselves, and said: This is the heir; come, let us kill him, and the inheritance will be ours.
Men när vingårdsmannen fingo se honom, överlade de med varandra och sade: 'Denne är arvingen; låt oss dräpa honom, för att arvet må bliva vårt.'
15 And they cast him out of the vineyard, and slew him. What therefore will the lord of the vineyard do to them?
Och de förde honom ut ur vingården och dräpte honom. "Vad skall nu vingårdens herre göra med dem?
16 He will come, and destroy those cultivators, and will lease the vineyard to others. And when they heard it, they said: This shall not be.
Jo, han skall komma och förgöra de vingårdsmännen och lämna vingården åt andra." När de hörde detta, sade de: "Bort det!"
17 And he looked upon them, and said: What is that which is written, The stone, which the builders rejected, is become the chief corner stone?
Då såg han på dem och sade: "Vad betyder då detta skriftens ord: 'Den sten som byggningsmännen förkastade, den har blivit en hörnsten'?
18 And whoever shall fall upon this stone, will be broken; and on whomsoever it shall fall, it will crush him in pieces.
Var och en som faller på den stenen, han skall bliva krossad; men den som stenen faller på, honom skall den söndersmula."
19 And the chief priests and Scribes sought to lay hands on him, at that time; but they were afraid of the people; for they knew, that he spoke this similitude against them.
Och de skriftlärde och översteprästerna hade gärna velat i samma stund gripa honom, men de fruktade för folket. Ty de förstodo att det var om dem som han hade talat i denna liknelse.
20 And they sent to him spies, who feigned themselves righteous men, that they might insnare him in discourse, and deliver him up to a court, and to the authority of the president.
Och de vaktade på honom och sände ut några som försåtligen skulle låtsa sig vara rättsinniga män, för att dessa skulle fånga honom genom något hans ord, så att de skulle kunna överlämna honom åt överheten, i landshövdingens våld.
21 And they questioned him, and said to him: Teacher, we know that thou speakest and teachest correctly, and hast no respect of persons, but teachest the way of God in truth.
Dessa frågade honom och sade: "Mästare, vi veta att du talar och undervisar rätt och icke har anseende till personen, utan lär om Guds väg vad sant är.
22 Is it lawful for us to pay head-money to Caesar, or not?
Är det lovligt för oss att giva kejsaren skatt, eller är det icke lovligt?"
23 But he perceived their craftiness, and said: Why tempt ye me?
Men han märkte deras illfundighet och sade till dem:
24 Show me a denarius. Whose is this image and superscription upon it? They said to him, Caesar's.
"Låten mig se en penning. Vems bild och överskrift bär den?" De svarade: "Kejsarens."
25 Jesus said to them: Then, give to Caesar what is Caesar's, and to God what is God's.
Då sade han till dem: "Given alltså kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör."
26 And they could not catch from him a word of accusation before the people: and they were surprised at his answers, and were silent.
Och de förmådde icke fånga honom genom något hans ord inför folket, utan förundrade sig över hans svar och tego.
27 And some of the Sadducees, who say there is no resurrection, came and questioned him,
Därefter trädde några sadducéer fram och ville påstå att det icke gives någon uppståndelse. Dessa frågade honom
28 and said to him: Teacher, Moses wrote to us, that if a man's brother die, who had a wife without children, his surviving brother shall take his wife, and raise up seed to his deceased brother.
och sade: "Mästare, Moses har givit oss den föreskriften, att om någon har en broder som är gift, men dör barnlös, så skall han taga sin broders hustru till akta och skaffa avkomma åt sin broder.
29 Now, there were seven brothers; and the first took a wife, and died without children.
Nu voro här sju bröder. Den förste tog sig en hustru, men dog barnlös.
30 And the second took her to wife; and he died without children.
Då tog den andre i ordningen henne
31 And again, the third took her, and in like manner also all the seven; and they died, and left no children.
och därefter den tredje; sammalunda alla sju. Men de dogo alla, utan att någon av dem lämnade barn efter sig.
32 At last, the woman likewise died.
Slutligen dog ock hustrun.
33 In the resurrection, therefore, of which of them will she be the wife, for the seven took her?
Vilken av dem skall då vid uppståndelsen få kvinnan till hustru? De hade ju alla sju tagit henne till hustru."
34 Jesus said to them: The children of this world take wives, and wives are given to husbands. (aiōn g165)
Jesus svarade dem: "Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur, och hustrur givas åt män; (aiōn g165)
35 But they who are worthy of that world, and of the resurrection from the dead, do not take wives, nor are wives given to husbands. (aiōn g165)
men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män tag sig hustrur, eller hustrur givas män. (aiōn g165)
36 Neither can they die any more; for they are as the angels, and are the children of God, because they are children of the resurrection.
De kunna ju ej heller mer dö ty de äro lika änglarna och äro, Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen.
37 But that the dead will arise, even Moses showed; for, at the bush, he maketh mention, while he saith: The Lord, the God of Abraham, the God of Isaac, and the God of Jacob.
Men att de döda uppstå, det har ock Moses, på det ställe där det talas om törnbusken, givit till känna, när han kallar Herren 'Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud';
38 Now God is not the God of the dead, but of the living; for they all live to him.
Och han är en Gud icke för döda, utan för levande, ty för honom leva alla."
39 And some of the Scribes answered, and said to him: Teacher, thou hast spoken well.
Då svarade några av de skriftlärde och sade: "Mästare, du har talat rätt."
40 And they did not again venture to question him, on any matter.
De dristade sig nämligen icke att vidare ställa någon fråga på honom.
41 And he said also to them: How do the Scribes say of Messiah, that he is the son of David?
Men han sade till dem: "Huru kan man säga att Messias är Davids son?
42 And David himself said, in the book of Psalms: The Lord said to my Lord, seat thyself at my right hand,
David själv säger ju i Psalmernas bok: Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida,
43 until I shall place thy foes under thy feet.
till dess jag har lagt dina fiender dig till en fotapall.'
44 If David, therefore, called him, My Lord; how is he his son?
David kallar honom alltså 'herre'; huru kan han då vara hans son?"
45 And while all the people heard, he said to his disciples:
Och han sade till sina lärjungar, så att allt folket hörde det:
46 Beware of the Scribes, who choose to walk in long robes, and love a salutation in the streets, and the chief seats in the synagogues, and the chief couches at suppers:
"Tagen eder till vara för de skriftlärde, som gärna gå omkring i fotsida kläder och gärna vilja bliva hälsade på torgen och gärna sitta främst i synagogorna och på de främsta platserna vid gästabuden --
47 who eat up the houses of widows, under pretence that they prolong their prayers. They will receive a greater condemnation.
detta under det att de utsuga änkors hus, medan de för syns skull hålla långa baner. Del skola få en dess hårdare dom."
