Job 39
1 ¿ Do you know [the] time of [the] bringing forth of mountain goats of rock [the] giving birth of does do you watch?
Kan du sätta tiden, när stengetterna skola kidla på bergen? Eller hafver du märkt, när hindarna gå hafvande?
2 Will you count? [the] months [which] they complete and do you know? [the] time of bringing forth they.
Hafver du räknat deras månader, när de fulle varda; eller vetst du tiden, när de skola föda?
3 They kneel down young their they cleave open labor-pains their they send forth.
De böja sig, när de föda, och rifva sig, och låta ut sina ungar.
4 They become strong young their they grow in the open they go forth and not they return to them.
Deras ungar varda fete, och växa ute; de gå ut, och komma intet till dem igen.
5 Who? did he let loose [the] wild donkey free and [the] fetters of [the] wild ass who? did he loosen.
Ho hafver låtit vildåsnan så fri gå? Ho hafver vildåsnans band upplöst;
6 Which I appointed [the] desert plain home its and dwelling-places its [the] saltiness.
Hvilkom jag markena till hus gifvit hafver, och öknena till boning?
7 It laughs to [the] tumult of a town [the] shouting of a driver not it hears.
Han gör lek af stadsbullret; plågarenas trug hörer han intet.
8 It explores mountains pasture its and after every green plant it searches.
Han ser efter bergen, der hans bet är, och söker hvar grönt är.
9 ¿ Is it willing a wild ox to serve you or? will it pass [the] night at feeding trough your.
Menar du, att enhörningen skall tjena dig, och skall blifva vid dina krubbo?
10 ¿ Will you bind [the] wild ox in a furrow rope its or? will it harrow valleys behind you.
Kan du binda honom oket uppå i dina fårar, så att han efter dig plog drager i dalomen?
11 ¿ Will you trust in it for [is] great strength its so you may leave? to it toil your.
Kan du förlåta dig på honom, deraf att han mycket förmår, och låta honom för dig arbeta?
12 ¿ Will you trust in it that (it will bring back *QK) seed your and threshing floor your it will gather.
Kan du betro honom, att han drager dig dina säd hem igen, och församlar henne i dina lado?
13 [the] wing of Ostriches it flaps joyously if a pinion a stork and plumage.
Påfoglens vingar äro skönare än storkens, eller strutsfoglens vingar;
14 For it abandons to the ground eggs its and on [the] dust it keeps [them] warm.
Som sin ägg lägger i jordena, och låter heta jordena utkläcka dem.
15 And it has forgotten that a foot it will crush it and [the] animal of the field it will trample it.
Han förgäter, att de måga varda trampade, och något vilddjur sönderslår dem.
16 It treats roughly young its to not [belonging] to it [is] to emptiness labor its not fear.
Han är så hård emot sina ungar, likasom de icke voro hans; han aktar icke, att han arbetar fåfängt;
17 For he has made forget it God wisdom and not he gave a share to it in understanding.
Ty Gud hafver förtagit honom visdom, och hafver intet förstånd gifvit honom.
18 About the time on the height it flaps it laughs to the horse and to rider its.
På den tiden han reser sig, upphöjer han sig, och bespottar både häst och man.
19 ¿ Do you give to the horse strength ¿ do you clothe neck its a mane.
Kan du gifva hästenom kraft; eller kan du pryda hans hals med hans gnäggande?
20 ¿ Do you make leap it like locust [the] majesty of snorting its [is] terror.
Kan du förfara honom såsom gräshoppor? Hvad förfärligit är, det är hans nos pris.
21 They paw in the valley so it may rejoices in strength it goes forth to meet weaponry.
Han rifver jordena, och är frimodig i sin starkhet; och drager ut emot den väpnada.
22 It laughs to fear and not it is dismayed and not it turns back from before a sword.
Han bespottar räddhågan, och förfäras intet; och flyr icke för svärd;
23 On it it rattles a quiver [the] blade of a spear and a javelin.
Det ännu kogret emot honom skallrade, och glimmade både glafven och sköld.
24 With shaking and excitement it swallows [the] ground and not it stands firm for [the] sound of a horn.
Han skälfver och rasar, och trampar jordena; och tror intet, att trummeten lyder.
25 In [the] sufficiency of a horn - it says aha! and from a distance it smells battle [the] thunder of commanders and [the] battle-cry.
När trummeten fast klingar, säger han huj; och känner lukten af stridene lång väg, Förstarnas rop och fröjd.
26 ¿ From understanding your does it soar a falcon does it spread out? (wings its *QK) to [the] south.
Flyger höken genom ditt förstånd, och utbreder sina vingar söderut?
27 Or? on mouth your does it make high [its flight] an eagle and that it sets on high nest its.
Flyger örnen så högt af din befallning, att han gör sitt näste i höjdene?
28 A rock it dwells and it may pass [the] night on [the] tooth of a rock and a stronghold.
I bergklippon bor han, och blifver i bergskrefvom, och i fast rum.
29 From there it spies out food from afar eyes its they look.
Dädan af skådar han efter mat, och hans ögon se långt bort.
30 (And young ones its *QK) they drink blood and at where [those] slain [are] [is] there it.
Hans ungar supa blod, och hvar en åtel är, der är han.
