Job 5
1 Call, I pray thee—is there one to answer thee? Or, to which of the holy ones, wilt thou turn?
Nämn mig en, hvad gäller, om du någon finner; och se dig om någorstäds efter en helig.
2 For, to the foolish man, death is caused by vexation, and, the simple one, is slain by jealousy.
Men en dåra dräper väl vreden, och en ovisan dödar nitet.
3 I, have seen the foolish taking root, and then hath his home decayed, in a moment:
Jag såg en dåra väl rotad, och jag bannade straxt hans huse:
4 His children are far removed from safety, and they are crushed in the gate, and there is none to deliver:
Hans barn skola vara fjerran ifrå helsone, och skola varda sönderkrossade i porten, der ingen hjelpare är.
5 Whose harvest, the hungry, eateth up, and, even out of thorn hedges, he taketh it, and the snare gapeth for their substance.
Hans säd skall den hungrige uppäta, och de väpnade skola taga henne; och hans gods skola de törstige utsupa.
6 For sorrow, cometh not forth out of the dust, —nor, out of the ground, sprouteth trouble.
Förty vedermödan går icke upp af jordene, och olyckan växer icke upp af åkrenom;
7 Though, man, to trouble, were born, as, sparks, on high, do soar,
Utan menniskan varder född till olycko, såsom foglarna till att flyga.
8 Yet indeed, I, would seek unto El, and, unto Elohim, would I set forth any cause: —
Dock vill jag nu tala om Gud, och handla om honom;
9 Who doeth great things, beyond all search, —Wondrous things, till they cannot be recounted;
Som gör mägtig ting, de der icke ransakas kunna; och under, som icke räknas kunna;
10 Who giveth rain, upon the face of the earth, and sendeth forth waters, over the face of the open fields;
Den der regn gifver på jordena, och låter vatten komma på markena;
11 Setting the lowly on high, and, mourners, are uplifted to safety;
Den der upphöjer de nedriga, och upphjelper de förtryckta.
12 Who doth frustrate the schemes of the crafty, that their hands cannot achieve abiding success;
Han gör deras anslag, som listige äro till intet, att deras hand intet kan uträtta.
13 Who captureth the wise in their own craftiness, yea the headlong counsel of the crooked:
Han begriper de visa i deras listighet, och gör de klokas råd till galenskap;
14 By day, they encounter darkness, and, as though it were night, they grope at high noon.
Att de om dagen löpa i mörkrena, och famla om middagen såsom om nattena.
15 But he saveth from the sword, out of their mouth, and, out of the hand of the strong, the needy.
Och han hjelper den fattiga ifrå svärdet, och ifrå deras mun; och utu dens väldigas hand;
16 Thus to the poor hath come hope, and, perversity, hath shut her mouth.
Och är dens fattigas tröst, att orättfärdigheten måste hålla sin mun till.
17 Lo! how happy is the man whom God correcteth! Therefore, the chastening of the Almighty, do not thou refuse;
Si, salig är den menniska, den Gud straffar; derföre förkasta icke dens Allsmägtigas tuktan.
18 For, he, woundeth that he may bind up, He smiteth through, that, his own hands, may heal.
Ty han sargar, och läker; han slår, och hans hand helar.
19 In six troubles, he will rescue thee, and, in seven, there shall smite thee no misfortune:
Utaf sex bedröfvelser frälsar han dig, och i den sjunde kommer intet ondt vid dig.
20 In famine, he will ransom thee from death, and in battle from the power of the sword;
I dyr tid frälsar han dig ifrå döden, och i stridene ifrå svärdsens hand.
21 During the scourge of the tongue, shalt thou be hid, neither shalt thou be afraid of destruction when it cometh;
Han skall skyla dig för tungones gissel, att du icke skall frukta för förderf, då det kommer.
22 At destruction and at hunger, shalt thou laugh, and, of the wild beast of the earth, be not thou afraid;
Uti förderf och hunger skall du le, och icke frukta för vilddjuren i landena;
23 For, with the stones of the field, shall be thy covenant, and, the wild beast of the field, hath been made thy friend;
Utan ditt förbund skall vara med stenom på markene; och vilddjuren i landena skola hålla frid med dig.
24 And thou shalt know that, at peace, is thy tent, and shalt visit thy fold, and miss nothing;
Och du skall förnimma, att din hydda hafver frid, och skall försörja dina boning, och icke synda;
25 And thou shalt know, that numerous is thy seed, and, thine offspring, like the young shoots of the field.
Och skall förnimma, att din säd skall varda mycken, och dine efterkommande såsom gräs på jordene;
26 Thou shalt come, yet robust, to the grave, as a stack of sheaves mounteth up in its season.
Och skall i ålderdomen komma till grafva, såsom en hvetekärfve införd varder, i rättom tid.
27 Lo! as for this, we have searched it out—so, it is, Hear it, and know, thou, for thyself.
Si, det hafve vi ransakat, och det är så; hör dertill, och rätta dig derefter.
