Psalms 60
1 For the Chief Musician; set to Shushan Eduth: Michtam of David, to teach: when he strove with Aram-naharaim and with Aram-zobah, and Joab returned, and smote of Edom in the Valley of Salt twelve thousand. O God, thou hast cast us off, thou hast broken us down; thou hast been angry; O restore us again.
Ett gyldene klenodium Davids, till att föresjunga, om ett gyldene rosenspann, till att lära; Då han stridt hade med de Syrer i Mesopotamien, och med de Syrer af Zoba; då Joab omvände, och slog de Edomeer i saltdalenom, tolftusend. Gud, du som oss bortdrifvit och förstrött hafver, och vast vred, trösta oss igen.
2 Thou hast made the land to tremble; thou hast rent it: heal the breaches thereof; for it shaketh.
Du, som jordena hafver berört och remna låtit, hela hennes refvor, den så förfallen är.
3 Thou hast shewed thy people hard things: thou hast made us to drink the wine of staggering.
Ty du hafver bevist dino folke ett hårdt ting; du hafver gifvit oss en dryck vin, att vi omkullfalla måste.
4 Thou hast given a banner to them that fear thee, that it may be displayed because of the truth. (Selah)
Men du hafver dock gifvit ett tecken dem som dig frukta; hvilket de uppreste, att de skulle säkre vara. (Sela)
5 That thy beloved may be delivered, save with thy right hand, and answer us.
På det dine vänner skola förlöste varda; så hjelp nu med dine högra hand, och hör oss.
6 God hath spoken in his holiness; I will exult: I will divide Shechem, and mete out the valley of Succoth.
Gud talar i sinom helgedom, dess gläder jag mig; och vill dela Sichem, och afmäta Succoths dal.
7 Gilead is mine, and Manasseh is mine; Ephraim also is the defence of mine head; Judah is my sceptre.
Gilead är min, min är Manasse; Ephraim är mins hufvuds magt; Juda är min Förste.
8 Moab is my washpot; upon Edom will I cast my shoe: Philistia, shout thou because of me.
Moab är mitt tvättekar; mina skor sträcker jag utöfver Edom; Philistea fägnar mig.
9 Who will bring me into the strong city? who hath led me unto Edom?
Ho vill föra mig uti en fast stad? Ho leder mig intill Edom?
10 Hast not thou, O God, cast us off? and thou goest not forth, O God, with our hosts.
Skall icke du göra det, Gud, som oss bortdrifver; och icke utdrager, Gud, med vår här?
11 Give us help against the adversary: for vain is the help of man.
Skaffa oss bistånd i nödene; ty menniskors hjelp är fåfäng.
12 Through God we shall do valiantly: for he it is that shall tread down our adversaries.
Med Gudi vilje vi mägtig ting göra; han skall underträda våra fiendar.
