Proverbs 13
1 A WISE son [heareth] his father’s instruction: but a scorner heareth not rebuke.
En vis son låter fadren tukta sig; men en bespottare lyder icke straff.
2 A man shall eat good by the fruit of his mouth: but the soul of the treacherous [shall eat] violence.
Munsens frukt nyttjar man; men de föraktare tänka icke annat än vrånghet.
3 He that guardeth his mouth keepeth his life: [but] he that openeth wide his lips shall have destruction.
Den sin mun bevarar, han bevarar sitt lif; men den som sin mun orådeliga upplåter, han kommer i förskräckelse.
4 The soul of the sluggard desireth, and hath nothing: but the soul of the diligent shall be made fat.
Den late begärar, och får dock intet; men de trefne få nog.
5 A righteous man hateth lying: but a wicked man is loathsome, and cometh to shame.
Den rättfärdige är lögnenes fiende; men den ogudaktiga skämmer, och försmäder.
6 Righteousness guardeth him that is upright in the way: but wickedness overthroweth the sinner.
Rättfärdighet bevarar den oskyldiga; men det ogudaktiga väsendet förer en till synd.
7 There is that maketh himself rich, yet hath nothing: there is that maketh himself poor, yet hath great wealth.
Mången är fattig i stor rikedom, och mången är rik i sinom fattigdom.
8 The ransom of a man’s life is his riches: but the poor heareth no threatening.
Med rikedom kan en hjelpa sitt lif; men en fattig man hörer icke straff.
9 The light of the righteous rejoiceth: but the lamp of the wicked shall be put out.
De rättfärdigas ljus gör gladsamma; men de ogudaktigas lykta skall utslockna.
10 By pride cometh only contention: but with the well advised is wisdom.
Ibland de högmodiga är alltid träta; men vishet gör förnuftigt folk.
11 Wealth gotten by vanity shall be diminished: but he that gathereth by labour shall have increase.
Rikedom varder liten, när man förslöser honom; men det man tillsammanhåller, det varder stort.
12 Hope deferred maketh the heart sick: but when the desire cometh, it is a tree of life.
Det hopp, som fördröjes, gör ängslo i hjertat; men när det kommer, som man begärar, det är ett lifsträ.
13 Whoso despiseth the word bringeth destruction on himself: but he that feareth the commandment shall be rewarded.
Den som föraktar ordet, han förderfvar sig sjelf; men den som fruktar budet, han skall få frid.
14 The law of the wise is a fountain of life, to depart from the snares of death.
Dens visas lära är en lefvandes källa, till att undvika dödsens snaro.
15 Good understanding giveth favour: but the way of the treacherous is rugged.
Ett godt råd bekommer väl; men de föraktares väg gör ondt.
16 Every prudent man worketh with knowledge: but a fool spreadeth out folly.
En kloker gör all ting med förnuft men en dåre utsprider dårskap.
17 A wicked messenger falleth into evil: but a faithful ambassador is health.
Ett ogudaktigt bådskap bär ondt fram; men ett troget båd är helsosamt.
18 Poverty and shame [shall be to] him that refuseth correction: but he that regardeth reproof shall be honoured.
Den som tuktan låter fara, han hafver fattigdom och skam; den sig gerna straffa låter, han skall till äro komma.
19 The desire accomplished is sweet to the soul: but it is an abomination to fools to depart from evil.
När det kommer, som man begärar, det gör hjertana godt; men den som flyr det onda, han är dem galnom en styggelse.
20 Walk with wise men, and thou shalt be wise: but the companion of fools shall smart for it.
Den som med visom omgår, han varder vis; men den som de dårars stallbroder är, han får olycko.
21 Evil pursueth sinners: but the righteous shall be recompensed with good.
Det onda följer syndarena efter; men dem rättfärdigom varder godt vedergullet.
22 A good man leaveth an inheritance to his children’s children; and the wealth of the sinner is laid up for the righteous.
Den gode skall hafva arfvingar intill barnabarn, men syndarens gods skall varda spardt till den rättfärdiga.
23 Much food [is in] the tillage of the poor: but there is that is destroyed by reason of injustice.
Mycken spis är uti de fattigas åker; men somliga församla med orätt.
24 He that spareth his rod hateth his son: but he that loveth him chasteneth him betimes.
Den sitt ris spar, han hatar sitt barn; men den som det kärt hafver, han näpser det i tid.
25 The righteous eateth to the satisfying of his soul: but the belly of the wicked shall want.
Den rättfärdige äter, att hans själ må mätt varda; men de ogudaktigas buk hafver aldrig nog.
