Luke 1
1 Forasmuch as many have taken in hand to draw up a narrative concerning those matters which have been fulfilled among us,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 even as they delivered them unto us, which from the beginning were eyewitnesses and ministers of the word,
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 it seemed good to me also, having traced the course of all things accurately from the first, to write unto thee in order, most excellent Theophilus;
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 that thou mightest know the certainty concerning the things wherein thou wast instructed.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 There was in the days of Herod, king of Judaea, a certain priest named Zacharias, of the course of Abijah: and he had a wife of the daughters of Aaron, and her name was Elisabeth.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 And they were both righteous before God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 And they had no child, because that Elisabeth was barren, and they both were [now] well stricken in years.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 Now it came to pass, while he executed the priest’s office before God in the order of his course,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 according to the custom of the priest’s office, his lot was to enter into the temple of the Lord and burn incense.
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 And the whole multitude of the people were praying without at the hour of incense.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 And there appeared unto him an angel of the Lord standing on the right side of the altar of incense.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 And Zacharias was troubled when he saw [him], and fear fell upon him.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 But the angel said unto him, Fear not, Zacharias: because thy supplication is heard, and thy wife Elisabeth shall bear thee a son, and thou shalt call his name John.
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 And thou shalt have joy and gladness; and many shall rejoice at his birth.
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 For he shall be great in the sight of the Lord, and he shall drink no wine nor strong drink; and he shall be filled with the Holy Ghost, even from his mother’s womb.
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 And many of the children of Israel shall he turn unto the Lord their God.
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 And he shall go before his face in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of the fathers to the children, and the disobedient [to walk] in the wisdom of the just; to make ready for the Lord a people prepared [for him].
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 And Zacharias said unto the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife well stricken in years.
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 And the angel answering said unto him, I am Gabriel, that stand in the presence of God; and I was sent to speak unto thee, and to bring thee these good tidings.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 And behold, thou shalt be silent and not able to speak, until the day that these things shall come to pass, because thou believedst not my words, which shall be fulfilled in their season.
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 And the people were waiting for Zacharias, and they marveled while he tarried in the temple.
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 And when he came out, he could not speak unto them: and they perceived that he had seen a vision in the temple: and he continued making signs unto them, and remained dumb.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 And it came to pass, when the days of his ministration were fulfilled, he departed unto his house.
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 And after these days Elisabeth his wife conceived; and she hid herself five months, saying,
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 Thus hath the Lord done unto me in the days wherein he looked upon [me], to take away my reproach among men.
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 Now in the sixth month the angel Gabriel was sent from God unto a city of Galilee, named Nazareth,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 to a virgin betrothed to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin’s name was Mary.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 And he came in unto her, and said, Hail, thou that art highly favoured, the Lord [is] with thee.
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 But she was greatly troubled at the saying, and cast in her mind what manner of salutation this might be.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 And the angel said unto her, Fear not, Mary: for thou hast found favour with God.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 And behold, thou shalt conceive in thy womb, and bring forth a son, and shalt call his name JESUS.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 He shall be great, and shall be called the Son of the Most High: and the Lord God shall give unto him the throne of his father David:
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
33 and he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end. (aiōn g165)
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 And Mary said unto the angel, How shall this be, seeing I know not a man?
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 And the angel answered and said unto her, The Holy Ghost shall come upon thee, and the power of the Most High shall overshadow thee: wherefore also that which is to be born shall be called holy, the Son of God.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 And behold, Elisabeth thy kinswoman, she also hath conceived a son in her old age: and this is the sixth month with her that was called barren.
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 For no word from God shall be void of power.
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 And Mary said, Behold, the handmaid of the Lord; be it unto me according to thy word. And the angel departed from her.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 And Mary arose in these days and went into the hill country with haste, into a city of Judah;
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 and entered into the house of Zacharias and saluted Elisabeth.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 And it came to pass, when Elisabeth heard the salutation of Mary, the babe leaped in her womb; and Elisabeth was filled with the Holy Ghost;
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 and she lifted up her voice with a loud cry, and said, Blessed [art] thou among women, and blessed [is] the fruit of thy womb.
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 And whence is this to me, that the mother of my Lord should come unto me?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 For behold, when the voice of thy salutation came into mine ears, the babe leaped in my womb for joy.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 And blessed [is] she that believed; for there shall be a fulfillment of the things which have been spoken to her from the Lord.
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 And Mary said, My soul doth magnify the Lord,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 And my spirit hath rejoiced in God my Saviour.
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 For he hath looked upon the low estate of his handmaiden: For behold, from henceforth all generations shall call me blessed.
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 For he that is mighty hath done to me great things; And holy is his name.
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 And his mercy is unto generations and generations On them that fear him.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 He hath shewed strength with his arm; He hath scattered the proud in the imagination of their heart.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 He hath put down princes from [their] thrones, And hath exalted them of low degree.
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 The hungry he hath filled with good things; And the rich he hath sent empty away.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 He hath holpen Israel his servant, That he might remember mercy
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 And Mary abode with her about three months, and returned unto her house.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Now Elisabeth’s time was fulfilled that she should be delivered; and she brought forth a son.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 And her neighbours and her kinsfolk heard that the Lord had magnified his mercy towards her; and they rejoiced with her.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 And it came to pass on the eighth day, that they came to circumcise the child; and they would have called him Zacharias, after the name of his father.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 And his mother answered and said, Not so; but he shall be called John.
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 And they said unto her, There is none of thy kindred that is called by this name.
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 And they made signs to his father, what he would have him called.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 And he asked for a writing tablet, and wrote, saying, His name is John. And they marveled all.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 And his mouth was opened immediately, and his tongue [loosed], and he spake, blessing God.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 And fear came on all that dwelt round about them: and all these sayings were noised abroad throughout all the hill country of Judaea.
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 And all that heard them laid them up in their heart, saying, What then shall this child be? For the hand of the Lord was with him.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 And his father Zacharias was filled with the Holy Ghost, and prophesied, saying,
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 Blessed [be] the Lord, the God of Israel; For he hath visited and wrought redemption for his people,
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 And hath raised up a horn of salvation for us In the house of his servant David
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
70 (As he spake by the mouth of his holy prophets which have been since the world began), (aiōn g165)
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 Salvation from our enemies, and from the hand of all that hate us;
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 To shew mercy towards our fathers, And to remember his holy covenant;
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 The oath which he sware unto Abraham our father,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 To grant unto us that we being delivered out of the hand of our enemies Should serve him without fear,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 In holiness and righteousness before him all our days.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 Yea and thou, child, shalt be called the prophet of the Most High: For thou shalt go before the face of the Lord to make ready his ways;
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 To give knowledge of salvation unto his people In the remission of their sins,
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 Because of the tender mercy of our God, Whereby the dayspring from on high shall visit us,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 To shine upon them that sit in darkness and the shadow of death; To guide our feet into the way of peace.
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 And the child grew, and waxed strong in spirit, and was in the deserts till the day of his shewing unto Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
