Lamentations 3
1 I AM the man that hath seen affliction by the rod of his wrath.
Jag är en man som har prövat elände under hans vredes ris.
2 He hath led me and caused me to walk in darkness and not in light.
Mig har han fört och låtit vandra genom mörker och genom ljus.
3 Surely against me he turneth his hand again and again all the day.
Ja, mot mig vänder han sin hand beständigt, åter och åter.
4 My flesh and my skin hath he made old; he hath broken my bones.
Han har uppfrätt mitt kött och min hud, han har krossat benen i mig.
5 He hath builded against me, and compassed me with gall and travail.
Han har kringskansat och omvärvt mig med gift och vedermöda.
6 He hath made me to dwell in dark places, as those that have been long dead.
I mörker har han lagt mig såsom de längesedan döda.
7 He hath fenced me about, that I cannot go forth; he hath made my chain heavy.
Han har kringmurat mig, så att jag ej kommer ut, han har lagt på mig tunga fjättrar.
8 Yea, when I cry and call for help, he shutteth out my prayer.
Huru jag än klagar och ropar, tillstoppar han öronen för min bön.
9 He hath fenced up my ways with hewn stone, he hath made my paths crooked.
Med huggen sten har han murat för mina vägar, mina stigar har han gjort svåra.
10 He is unto me as a bear lying in wait, as a lion in secret places.
En lurande björn är han mot mig, ett lejon som ligger i försåt.
11 He hath turned aside my ways, and pulled me in pieces; he hath made me desolate.
Han förde mig på villoväg och rev mig i stycken, förödelse lät han gå över mig.
12 He hath bent his bow, and set me as a mark for the arrow.
Han spände sin båge och satte mig upp till ett mål för sin pil.
13 He hath caused the shafts of his quiver to enter into my reins.
Ja, pilar från sitt koger sände han in i mina njurar.
14 I am become a derision to all my people; and their song all the day.
Jag blev ett åtlöje för hela mitt folk en visa för dem hela dagen.
15 He hath filled me with bitterness, he hath sated me with wormwood.
Han mättade mig med bittra örter, han gav mig malört att dricka.
16 He hath also broken my teeth with gravel stones, he hath covered me with ashes.
Han lät mina tänder bita sönder sig på stenar, han höljde mig med aska.
17 And thou hast removed my soul far off from peace; I forgat prosperity.
Ja, du förkastade min själ och tog bort min frid; jag visste ej mer vad lycka var.
18 And I said, My strength is perished, and mine expectation from the LORD.
Jag sade: "Det är ute med min livskraft och med mitt hopp till HERREN."
19 Remember mine affliction and my misery, the wormwood and the gall.
Tänk på mitt elände och min husvillhet, på malörten och giftet!
20 My soul hath them still in remembrance, and is bowed down within me.
Stadigt tänker min själ därpå och är bedrövad i mig.
21 This I recall to my mind, therefore have I hope.
Men detta vill jag besinna, och därför skall jag hoppas:
22 [It is of] the LORD’S mercies that we are not consumed, because his compassions fail not.
HERRENS nåd är det att det icke är ute med oss, ty det är icke slut med hans barmhärtighet.
23 They are new every morning; great is thy faithfulness.
Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet.
24 The LORD is my portion, saith my soul; therefore will I hope in him.
HERREN är min del, det säger min själ mig; därför vill jag hoppas på honom.
25 The LORD is good unto them that wait for him, to the soul that seeketh him.
HERREN är god mot dem som förbida honom, mot den själ som söker honom.
26 It is good that a man should hope and quietly wait for the salvation of the LORD.
Det är gott att hoppas i stillhet på hjälp från HERREN.
27 It is good for a man that he bear the yoke in his youth.
Det är gott för en man att han får bära ett ok i sin ungdom.
28 Let him sit alone and keep silence, because he hath laid it upon him.
Må han sitta ensam och tyst, när ett sådant pålägges honom.
29 Let him put his mouth in the dust; if so be there may he hope.
Må han sänka sin mun i stoftet; kanhända finnes ännu hopp.
30 Let him give his cheek to him that smiteth him; let him be filled full with reproach.
Må han vända kinden till åt den som slår honom och låta mätta sig med smälek.
31 For the Lord will not cast off for ever.
Ty Herren förkastar icke för evig tid;
32 For though he cause grief, yet will he have compassion according to the multitude of his mercies.
utan om han har bedrövat, så förbarmar han sig igen, efter sin stora nåd.
33 For he doth not afflict willingly, nor grieve the children of men.
Ty icke av villigt hjärta plågar han människors barn och vållar dem bedrövelse.
34 To crush under foot all the prisoners of the earth,
Att man krossar under sina fötter alla fångar i landet,
35 To turn aside the right of a man before the face of the Most High,
att man vränger en mans rätt inför den Högstes ansikte,
36 To subvert a man in his cause, the Lord approveth not.
att man gör orätt mot en människa i någon hennes sak, skulle Herren icke se det?
37 Who is he that saith, and it cometh to pass, when the Lord commandeth it not?
Vem sade, och det vart, om det ej var Herren som bjöd?
38 Out of the mouth of the Most High cometh there not evil and good?
Kommer icke från den Högstes mun både ont och gott?
39 Wherefore doth a living man complain, a man for the punishment of his sins?
Varför knorrar då en människa här i livet, varför en man, om han drabbas av sin synd?
40 Let us search and try our ways, and turn again to the LORD.
Låtom oss rannsaka våra vägar och pröva dem och omvända oss till HERREN.
41 Let us lift up our heart with our hands unto God in the heavens.
Låtom oss upplyfta våra hjärtan, såväl som våra händer, till Gud i himmelen.
42 We have transgressed and have rebelled; thou hast not pardoned.
Vi hava varit avfälliga och gensträviga, och du har icke förlåtit det.
43 Thou hast covered with anger and pursued us; thou hast slain, thou hast not pitied.
Du har höljt dig i vrede och förföljt oss, du har dräpt utan förskoning.
44 Thou hast covered thyself with a cloud, that [our] prayer should not pass through.
Du har höljt dig i moln, så att ingen bön har nått fram.
45 Thou hast made us [as] the offscouring and refuse in the midst of the peoples.
Ja, orena och föraktade låter du oss stå mitt ibland folken.
46 all our enemies have opened their mouth wide against us.
Alla våra fiender spärra upp munnen emot oss.
47 Fear and the pit are come upon us, devastation and destruction.
Faror och fallgropar möta oss fördärv och skada.
48 Mine eye runneth down with rivers of water, for the destruction of the daughter of my people.
Vattenbäckar rinna ned från mitt öga för dottern mitt folks skada.
49 Mine eye poureth down, and ceaseth not, without any intermission,
Mitt öga flödar utan uppehåll och förtröttas icke,
50 Till the LORD look down, and behold from heaven.
till dess att HERREN blickar ned från himmelen och ser härtill.
51 Mine eye affecteth my soul, because of all the daughters of my city.
Mitt öga vållar mig plåga för alla min stads döttrars skull.
52 They have chased me sore like a bird, that are mine enemies without cause.
Jag bliver ivrigt jagad såsom en fågel av dem som utan sak äro mina fiender.
53 They have cut off my life in the dungeon, and have cast a stone upon me.
De vilja förgöra mitt liv här i djupet, de kasta stenar på mig.
54 Waters flowed over mine head; I said, I am cut off.
Vatten strömma över mitt huvud, jag säger: "Det är ute med mig."
55 I called upon thy name, O LORD, out of the lowest dungeon.
Jag åkallar ditt namn, o HERRE, har underst i djupet.
56 Thou heardest my voice; hide not thine ear at my breathing, at my cry.
Du hör min röst; tillslut icke ditt öra, bered mig lindring, då jag nu ropar.
57 Thou drewest near in the day that I called upon thee: thou saidst, Fear not.
Ja, du nalkas mig, när jag åkallar dig; du säger: "Frukta icke."
58 O Lord, thou hast pleaded the causes of my soul; thou hast redeemed my life.
Du utför, Herre, min själs sak, du förlossar mitt liv.
59 O LORD, thou hast seen my wrong; judge thou my cause.
Du ser, HERRE, den orätt mig vederfares; skaffa mig rätt.
60 Thou hast seen all their vengeance and all their devices against me.
Du ser all deras hämndgirighet, alla deras anslag mot mig.
61 Thou hast heard their reproach, O LORD, and all their devices against me;
Du hör deras smädelser, HERRE, alla deras anslag mot mig.
62 The lips of those that rose up against me, and their imagination against me all the day.
Vad mina motståndare tala och tänka ut är beständigt riktat mot mig.
63 Behold thou their sitting down, and their rising up; I am their song.
Akta på huru de hava mig till sin visa, evad de sitta eller stå upp.
64 Thou wilt render unto them a recompence, O LORD, according to the work of their hands.
Du skall giva dem vedergällning, HERRE, efter deras händers verk.
65 Thou wilt give them hardness of heart, thy curse unto them.
Du skall lägga ett täckelse över deras hjärtan; din förbannelse skall komma över dem.
66 Thou wilt pursue them in anger, and destroy them from under the heavens of the LORD.
Du skall förfölja dem i vrede och förgöra dem, så att de ej bestå under HERRENS himmel.
