Job 8

1 Then answered Bildad the Shuhite, and said,

Då svarade Bildad af Suah, och sade:

2 How long wilt thou speak these things? and [how long] shall the words of thy mouth be [like] a mighty wind?

Huru länge vill du sådana tala, och låta dins muns tal hafva ett sådant högmod?

3 Doth God pervert judgment? or doth the Almighty pervert justice?

Menar du, att Gud dömmer orätt; eller den Allsmägtige skall vrida rätten?

4 If thy children have sinned against him, and he have delivered them into the hand of their transgression:

Om dine söner hafva syndat för honom, så hafver han förkastat dem för deras missgernings skull.

5 If thou wouldest seek diligently unto God, and make thy supplication to the Almighty;

Men om du i tid gifver dig in till Gud, och beder den Allsmägtiga;

6 If thou wert pure and upright; surely now he would awake for thee, and make the habitation of thy righteousness prosperous.

Och om du äst ren och from, så varder han uppvakandes till dig, och varder åter upprättandes boningen för dina rättfärdighets skull;

7 And though thy beginning was small, yet thy latter end should greatly increase.

Och der du tillförene hafver haft litet, skall det härefter ganska mycket förökas.

8 For inquire, I pray thee, of the former age, and apply thyself to that which their fathers have searched out:

Ty fråga de slägter, som i förtiden varit hafva, och tag dig före att fråga deras fäder;

9 (For we are but of yesterday, and know nothing, because our days upon earth are a shadow: )

Ty vi äre såsom i går komne, och vete intet; vårt lif är en skugge på jordene.

10 Shall not they teach thee, and tell thee, and utter words out of their heart?

De skola lära dig, och säga dig det, och gifva sitt tal före utaf sitt hjerta.

11 Can the rush grow up without mire? can the flag grow without water?

Icke kan säfvet växa, utan det står i vätsko; eller gräs växa utan vatten.

12 Whilst it is yet in its greenness, [and] not cut down, it withereth before any [other] herb.

Eljest, medan det än står i blomster, förr än det afhugget varder, förtorkas det, förr än man hö bergar.

13 So are the paths of all that forget God; and the hope of the godless man shall perish:

Så går allom dem som förgäta Gud, och de skrymtares hopp varder förtappadt;

14 Whose confidence shall break in sunder, and whose trust is a spider’s web.

Ty hans tröst blifver omintet, och hans hopp såsom ett dvergsnät.

15 He shall lean upon his house, but it shall not stand: he shall hold fast thereby, but it shall not endure.

Han förlåter sig på sitt hus, och skall dock icke, bestå; han skall hålla sig derintill, och dock icke beständig blifva.

16 He is green before the sun, and his shoots go forth over his garden.

Det grönskas väl förr än solen kommer, och qvistar växa uti dess örtagård;

17 His roots are wrapped about the heap, he beholdeth the place of stones.

Dess säd står tjock vid källor, och dess hus på stenar.

18 If he be destroyed from his place, then it shall deny him, [saying], I have not seen thee.

Men när han uppsluker honom af sitt rum, ställer han sig emot honom, såsom han kände honom intet.

19 Behold, this is the joy of his way, and out of the earth shall others spring.

Si, detta är fröjden i dess väsende; och annor växa upp igen af stoftet.

20 Behold, God will not cast away a perfect man, neither will he uphold the evil-doers.

Derföre, si, att Gud icke förkastar de goda, och icke uppehåller de ondas hand;

21 He will yet fill thy mouth with laughter, and thy lips with shouting.

Tilldess din mun varder full med löje, och dine läppar fulle med fröjd.

22 They that hate thee shall be clothed with shame; and the tent of the wicked shall be no more.

Men de, som dig hata, skola komma på skam, och de ogudaktigas boning skall icke blifva beståndandes.