Genesis 49

1 And Jacob called unto his sons, and said: Gather yourselves together, that I may tell you that which shall befall you in the latter days.

Och Jacob kallade sina söner, och sade: Församler eder, att jag må förkunna eder, hvad eder skall hända i den yttersta tiden.

2 Assemble yourselves, and hear, ye sons of Jacob; And hearken unto Israel your father.

Kommer tillhopa, och hörer till, I Jacobs barn; hörer edar fader Israel.

3 Reuben, thou art my firstborn, my might, and the beginning of my strength; The excellency of dignity, and the excellency of power.

Ruben min förste son, du äst min kraft, och min första magt, den öfverste i offret, och den öfverste i riket.

4 Unstable as water, thou shalt not have the excellency; Because thou wentest up to thy father’s bed: Then defiledst thou it: he went up to my couch.

Han utlöper med hast som vatten: Du skall icke vara den öfverste; ty du hafver uppstigit i dins faders lägre, och der hafver du med det uppstigandet besmittat mina säng.

5 Simeon and Levi are brethren; Weapons of violence are their swords.

De bröder Simeon och Levi, de hafva handlat orättfärdiga med deras mordvapen.

6 O my soul, come not thou into their council; Unto their assembly, my glory, be not thou united; For in their anger they slew a man, And in their selfwill they houghed an ox.

Min själ komme icke i deras råd, och min härlighet vare icke i deras förbund; förty uti deras vrede hafva de dödat mannen, och uti deras öfverdådighet hafva de förderfvat oxan.

7 Cursed be their anger, for it was fierce; And their wrath, for it was cruel: I will divide them in Jacob, And scatter them in Israel.

Förbannad vare deras vrede, att hon så styf är, och deras grymhet, att hon så hård är: Jag skall skingra dem i Jacob, och förströ dem i Israel.

8 Judah, thee shall thy brethren praise: Thy hand shall be on the neck of thine enemies; Thy father’s sons shall bow down before thee.

Juda, du äret, dig skola dine bröder lofva, din hand skall vara dina fiender på halsen; för dig skola dins faders barn buga sig.

9 Judah is a lion’s whelp; From the prey, my son, thou art gone up: He stooped down, he couched as a lion, And as a lioness; who shall rouse him up?

Juda är ett ungt lejon, du äst högt kommen, min son, genom stor seger: Han hafver nederböjt sig, och lägrat sig som ett lejon, och som en lejinna. Ho törs sätta sig upp emot honom?

10 The sceptre shall not depart from Judah, Nor the ruler’s staff from between his feet, Until Shiloh come; And unto him shall the obedience of the peoples be.

Spiran skall icke varda tagen ifrån Juda, ej heller en mästare ifrå hans fötter, tilldess Hjelten kommer; och honom skola folken tillfalla.

11 Binding his foal unto the vine, And his ass’s colt unto the choice vine; He hath washed his garments in wine, And his vesture in the blood of grapes:

Han varder bindandes sin fåla vid vinträt, och sine åsninnos son vid den ädla vinqvisten. Han skall två sin kläder i vin, och sin mantel i vinbärs blod.

12 His eyes shall be red with wine, And his teeth white with milk.

Hans ögon äro rödaktigare än vin, och hans tänder äro hvitare än mjölk.

13 Zebulun shall dwell at the haven of the sea: And he shall be for an haven of ships; And his border shall be upon Zidon.

Sebulon skall bo vid hafshamnena, och vid skepphamnena, och sträcka sig intill Sidon.

14 Issachar is a strong ass, Couching down between the sheepfolds:

Isaschar skall vara en benåsne, och lägra sig emellan gränsorna.

15 And he saw a resting place that it was good, And the land that it was pleasant; And he bowed his shoulder to bear, And became a servant under taskwork.

Och han såg rolighetena, att hon är god, och landet, att det är lustigt, och böjde sina härdar till att bära, och är vorden en skattskyldig tjenare.

16 Dan shall judge his people, As one of the tribes of Israel.

Dan skall varda en domare ibland sitt folk, såsom ett annat slägte i Israel.

17 Dan shall be a serpent in the way, An adder in the path, That biteth the horse’s heels, So that his rider falleth backward.

Dan skall varda en orm på vägenom, och en huggorm på stigenom, och bita hästen i foten, att den derpå rider, skall till rygga falla.

18 I have waited for thy salvation, O LORD.

Herre, jag väntar efter dina helso.

19 Gad, a troop shall press upon him: But he shall press upon their heel.

Gud, väpnad, skall föra hären, och åter igen föran.

20 Out of Asher his bread shall be fat, And he shall yield royal dainties.

Af Asser kommer hans feta bröd, och han skall gifva Konungenom kräselig mat.

21 Naphtali is a hind let loose: He giveth goodly words.

Naphthali är en snar hjort, och gifver kosteligit tal.

22 Joseph is a fruitful bough, A fruitful bough by a fountain; His branches run over the wall.

Joseph skall tillväxa; han skall tillväxa likavisst som vid en källo: Döttrarna träda fram uti regementet.

23 The archers have sorely grieved him, And shot at him, and persecuted him:

Och ändock skyttarne voro honom förbittrade, trätte med honom, och hatade honom:

24 But his bow abode in strength, And the arms of his hands were made strong, By the hands of the Mighty One of Jacob, (From thence is the shepherd, the stone of Israel, )

Så är dock hans båge blifven fast, och hans händers armar äro förmannade, genom dess mägtiges händer i Jacob: Af honom äro komne herdar, stenar i Israel.

25 Even by the God of thy father, who shall help thee, And by the Almighty, who shall bless thee, With blessings of heaven above, Blessings of the deep that coucheth beneath, Blessings of the breasts, and of the womb.

Ifrå dins faders Gud är dig kommen hjelp, och af den Allsmägtiga äst du välsignad med välsignelse ofvan efter af himlenom; med välsignelse af djupet, som under ligger; med välsignelse på bröst och qved.

26 The blessings of thy father Have prevailed above the blessings of my progenitors Unto the utmost bound of the everlasting hills: They shall be on the head of Joseph, And on the crown of the head of him that was separate from his brethren.

Den välsignelse, som dinom fader och minom föräldrom lofvad är, går mägteliga efter deras önskan, som höge äro i verldene. Utaf Joseph skola hufvuden varda, och de öfverste Nazareer ibland sina bröder.

27 Benjamin is a wolf that ravineth: In the morning he shall devour the prey, And at even he shall divide the spoil.

BenJamin är en glupande ulf. Om morgonen skall han äta rof, men om aftonen skall han utskifta rofvet.

28 All these are the twelve tribes of Israel: and this is it that their father spake unto them and blessed them; every one according to his blessing he blessed them.

Desse alle äro de tolf Israels slägter, och det är det, som deras fader hafver talat med dem, då han välsignade dem, hvar med sin besynnerliga välsignelse.

29 And he charged them, and said unto them, I am to be gathered unto my people: bury me with my fathers in the cave that is in the field of Ephron the Hittite,

Och han böd dem, och sade till dem: Jag skall samkas till mitt folk; begrafver mig när mina fäder, i den kulone på Ephrons Hetheens åker.

30 in the cave that is in the field of Machpelah, which is before Mamre, in the land of Canaan, which Abraham bought with the field from Ephron the Hittite for a possession of a buryingplace:

I den dubbelkulone, som ligger emot Mamre i Canaans lande, hvilka Abraham köpte till en arfgrift med åkrenom af Ephron den Hetheen.

31 there they buried Abraham and Sarah his wife; there they buried Isaac and Rebekah his wife; and there I buried Leah:

Der hafva de begrafvit Abraham och Sara hans hustru: Der hafva de ock begrafvit Isaac och Rebecka hans hustru: Der hafver jag ock begrafvit Lea;

32 the field and the cave that is therein, which was purchased from the children of Heth.

I den åkrenom och de kulone, som af Heths barnom köpt är.

33 And when Jacob made an end of charging his sons, he gathered up his feet into the bed, and yielded up the ghost, and was gathered unto his people.

Och när Jacob hade lyktat buden till sin barn, lade han sina fötter samman på sängene, led af, och vardt samkad till sitt folk.