1 Chronicles 14
1 And Hiram king of Tyre sent messengers to David, and cedar trees, and masons, and carpenters, to build him an house.
Och Hiram, Konungen i Tyro, sände båd till David, och cedreträ, murmästare och timbermän, att de skulle bygga honom ett hus.
2 And David perceived that the LORD had established him king over Israel, for his kingdom was exalted on high, for his people Israel’s sake.
Och David förmärkte, att Herren hade stadfäst honom till Konung öfver Israel; ty hans rike steg upp för hans folks Israels skull.
3 And David took more wives at Jerusalem: and David begat more sons and daughters.
Och David tog ännu flera hustrur i Jerusalem, och födde ännu flera söner och döttrar.
4 And these are the names of the children which he had in Jerusalem; Shammua, and Shobab, Nathan, and Solomon;
Och de honom födde vordo i Jerusalem, heto alltså: Sammua, Sobab, Nathan, Salomo,
5 and Ibhar, and Elishua, and Elpelet;
Jibhar, Elisua, Elephelet,
6 and Nogah, and Nepheg, and Japhia;
Noga, Nepheg, Japhia,
7 and Elishama, and Beeliada, and Eliphelet.
Elisama, BelJada, Eliphelet.
8 And when the Philistines heard that David was anointed king over all Israel, all the Philistines went up to seek David: and David heard of it, and went out against them.
Och då de Philisteer hörde, att David var smord till Konung öfver hela Israel, drogo de alle upp till att söka David. Då David det hörde, drog han ut emot dem.
9 Now the Philistines had come and made a raid in the valley of Rephaim.
Och de Philisteer kommo, och lade sig neder i Rephaims dal.
10 And David inquired of God, saying, Shall I go up against the Philistines? and wilt thou deliver them into mine hand? And the LORD said unto him, Go up; for I will deliver them into thine hand.
Men David frågade Gud, och sade: Skall jag draga upp emot de Philisteer, och vill du gifva dem i mina hand? Herren sade till honom: Drag upp, jag hafver gifvit dem i dina händer.
11 So they came up to Baal-perazim, and David smote them there; and David said, God hath broken mine enemies by mine hand, like the breach of waters. Therefore they called the name of that place Baal-perazim.
Och då de drogo upp till BaalPerazim, slog David dem der. Och David sade: Gud hafver förskingrat mina fiendar genom mina hand, såsom vattnet förskingras. Deraf kallade de det rummet BaalPerazim.
12 And they left their gods there; and David gave commandment, and they were burned with fire.
Och de läto der deras gudar, hvilka David böd uppbränna i eld.
13 And the Philistines yet again made a raid in the valley.
Men de Philisteer gjorde åter redo, och lade sig neder i dalenom.
14 And David inquired again of God; and God said unto him, Thou shalt not go up after them: turn away from them, and come upon them over against the mulberry trees.
Och David frågade åter Gud. Och Gud sade till honom: Du skall icke draga upp efter dem; utan böj ifrå dem, att du må komma emot dem in mot päronaträn.
15 And it shall be, when thou hearest the sound of marching in the tops of the mulberry trees, that then thou shalt go out to battle: for God is gone out before thee to smite the host of the Philistines;
När du då hörer ett ruskande ofvan i päronaträn gångandes, så far ut till stridena; ty Gud är der utdragen för dig, till att slå de Philisteers här.
16 And David did as God commanded him: and they smote the host of the Philistines from Gibeon even to Gezer.
Och David gjorde såsom Gud honom budit hade. Och de slogo de Philisteers här, allt ifrå Gibeon intill Gaser.
17 And the fame of David went out unto all lands; and the LORD brought the fear of him upon all nations.
Och Davids namn gick ut i all land. Och Herren lät hans räddhåga komma öfver alla Hedningar.
