Romans 12

1 I entreat you, then, friends, by the mercies of God, to offer your bodies as a living and holy sacrifice, acceptable to God, for this is your rational worship.

Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

2 Do not conform to the fashion of this world; but be transformed by the complete change that has come over your minds, so that you may discern what God’s will is – all that is good, acceptable, and perfect. (aiōn g165)

Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är. (aiōn g165)

3 In fulfillment of the charge with which I have been entrusted, I tell every one of you not to think more highly of themselves than they ought to think, but to think until they learn to think soberly – in accordance with the measure of faith that God has allotted to each.

Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

4 For, just as in the human body there is a union of many parts, and each part has its own function,

Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

5 so we, by our union in Christ, many though we are, form but one body, and individually we are related one to another as its parts.

Så äre vi nu månge en lekamen i Christo, men inbördes äre vi hvarsannars lemmar;

6 Since our gifts differ in accordance with the particular charge entrusted to us, if our gift is to preach, let our preaching correspond to our faith;

Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

7 if it is to minister to others, let us devote ourselves to our ministry; the teacher to their teaching,

Hafver någor ett ämbete, så akte han derpå; lärer någor, så akte han på lärona.

8 the counselor to their counsel. Let the person who gives in charity do so with a generous heart; let the person who is in authority exercise due diligence; let the person who shows kindness do so in a cheerful spirit.

Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

9 Let your love be sincere. Hate the wrong; cling to the right.

Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

10 In the love of the community of the Lord’s followers, be affectionate to one another; in showing respect, set an example of deference to one another;

Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

11 never flagging in zeal; fervent in spirit; serving the Master;

Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

12 rejoicing in your hope; steadfast under persecution; persevering in prayer;

Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

13 relieving the wants of Christ’s people; devoted to hospitality.

Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

14 Bless your persecutors – bless and never curse.

Taler väl om dem som gå efter edart argasta; taler väl, och önsker dem icke ondt.

15 Rejoice with those who are rejoicing, and weep with those who are weeping.

Glädjens med dem som glade äro; och gråter med dem som gråta.

16 Let the same spirit of sympathy animate you all, not a spirit of pride; enjoy the company of ordinary people. Do not think too highly of yourselves.

Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

17 Never return injury for injury. Aim at doing what everyone will recognize as honorable.

Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

18 If it is possible, as far as rests with you, live peaceably with everyone.

Om möjeligit är, så mycket som till eder står, så hafver frid med alla menniskor.

19 Never avenge yourselves, dear friends, but make way for the wrath of God; for scripture declares – ‘“It is for me to avenge, I will requite,” says the Lord.’

Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter ( Guds ) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

20 Rather – ‘If your enemy is hungry, feed him; if he is thirsty, give him to drink. By doing this you will heap coals of fire on his head.’

Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

21 Never be conquered by evil, but conquer evil with good.

Låt dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.