Matthew 21
1 When they had almost reached Jerusalem, having come as far as Bethphage, on the Mount of Olives, Jesus sent on two disciples.
Och när de nalkades Jerusalem, och kommo till Bethphage, vid Oljoberget, sände Jesus två sina Lärjungar;
2 “Go to the village facing you,” he said, “and you will immediately find a donkey tethered, with a foal by her side; untie her, and lead her here for me.
Och sade till dem: Går i byn, som ligger för eder; och straxt varden I finnande ena åsninno bundna, och fålan när henne; löser dem, och leder till mig.
3 And, if anyone says anything to you, you are to say this – ‘The Master wants them’; and he will send them at once.”
Och om någor talar eder till, så säger: Herren behöfver dem; och straxt släpper han dem.
4 This happened in fulfillment of these words in the prophet –
Detta är allt skedt, att det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:
5 ‘Say to the people of Zion – “Your King is coming to you, gentle, and riding on a donkey, and on the foal of a beast of burden.”’
Säger till dottrena Zion: Si, din Konung kommer till dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fåla.
6 So the disciples went and did as Jesus had directed them.
Lärjungarna gingo bort, och gjorde som Jesus hade dem befallt;
7 They led the donkey and the foal back, and, when they had put their cloaks on them, he seated himself on them.
Och ledde till honom åsninnona och fålan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.
8 The immense crowd of people spread their cloaks in the road, while some cut branches off the trees, and spread them on the road.
Mycket folk bredde sin kläder på vägen; de andre skåro qvistar af trän, och strödde på vägen.
9 The crowds that led the way, as well as those that followed behind, kept shouting, “God save the Son of David! Blessed is he who comes in the name of the Lord! God save him from on high!”
Men folket, som föregick, och de som efterföljde, ropade och sade: Hosianna, Davids Sone; välsignad vare han, som kommer i Herrans Namn; Hosianna i höjdene.
10 When he had entered Jerusalem, the whole city was stirred, and asked –
Och när han kom in i Jerusalem, upprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?
11 “Who is this?”, to which the crowd replied – “This is the prophet Jesus from Nazareth in Galilee.”
Då sade folket: Denne är Jesus, den Propheten af Nazareth i Galileen.
12 Jesus went into the Temple Courts, and drove out all those who were buying and selling there. He overturned the tables of the money changers, and the seats of the pigeon-dealers,
Och gick Jesus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte vexlareborden, och dufvomånglarenas säte;
13 and said to them, “Scripture says ‘My house will be called a house of prayer’; but you are making it a den of robbers.”
Och sade till dem: Det är skrifvet: Mitt hus skall kallas ett bönehus; men I hafven gjort ena röfvarekulo deraf.
14 While he was still in the Temple Courts, some blind and some lame people came up to him, and he cured them.
Och till honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.
15 But, when the chief priests and the teachers of the Law saw the wonderful things that Jesus did, and the boys who were calling out in the Temple Courts “God save the Son of David!”, they were indignant,
När de öfverste Presterna och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefvo de misslynte;
16 and said to him, “Do you hear what these boys are saying?” “Yes,” answered Jesus, “but did you never read the words – ‘Out of the mouths of babes and sucklings you have called forth perfect praise’?”
Och sade till honom: Hörer du hvad desse säga? Då sade Jesus till dem: Hvi icke? Hafven I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafver du fullkomnat lofvet?
17 Then he left them, and went out of the city to Bethany, and spent the night there.
Då öfvergaf han dem, och gick utu staden till Bethanien, och blef der.
18 The next morning, in returning to the city, Jesus became hungry;
Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.
19 and, noticing a solitary fig tree by the roadside, he went up to it, but found nothing on it but leaves. So he said to it, “Never again will fruit be gathered off you.” And suddenly the fruit tree withered up. (aiōn g165)
Och han fick se ett fikonaträ vid vägen, och gick dertill, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade till det: Växe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef straxt torrt. (aiōn g165)
20 When the disciples saw this, they exclaimed in astonishment, “How suddenly the fig tree withered up!”
Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?
21 “I tell you,” replied Jesus, “if you have faith, without ever a doubt, you will do what not only what has been done to the fig tree, but, even if you should say to this hill ‘Be lifted up and hurled into the sea!’ it would be done.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafven trona, och tviflen intet, så varden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemväl, om I sägen till detta berget: Häf dig upp, och kasta dig i hafvet, då skall det ske;
22 And whatever you ask for in your prayers will, if you have faith, be granted you.”
Och allt det I bedjen i bönene, troendes, det skolen I få.
23 After Jesus had come into the Temple Courts, the chief priests and the elders of the people came up to him as he was teaching, and said, “What authority have you to do these things? Who gave you this authority?”
Och när han kom i templet, gingo de öfverste Presterna och de äldste i folket till honom, der han lärde, och sade: Af hvad magt gör du detta? Och hvilken hafver gifvit dig denna magten?
24 “I, too,” said Jesus in reply, “will ask you one question; if you will give me an answer to it, then I, also, will tell you what authority I have to act as I do.
Då svarade Jesus, och sade till dem: Jag vill ock spörja eder ett ord; om I sägen mig det, vill jag ock säga eder, af hvad magt jag detta gör:
25 It is about John’s baptism. What was its origin? Divine or human?” But they began arguing among themselves, “If we say ‘divine,’ he will say to us ‘Why then didn’t you believe him?’
Hvadan var Johannis döpelse? Af himmelen eller af menniskom? Då tänkte de vid sig sjelfva, och sade: Sägom vi, af himmelen; då säger han till oss: Hvi trodden I då honom icke?
26 But if we say ‘human,’ we are afraid of the people, for everyone regards John as a prophet.”
Sägom vi ock, af menniskom; så rädes vi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.
27 So the answer they gave Jesus was – “We do not know.” “Then I,” he said, “refuse to tell you what authority I have to do these things.
Då svarade de Jesu, och sade: Vi vete det icke. Sade han till dem: Icke heller säger jag eder, af hvad magt jag detta gör.
28 What do you think of this? There was a man who had two sons. He went to the elder and said ‘Go and work in the vineyard today my son.’
Men hvad synes eder? En man hade två söner, och gick till den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min vingård.
29 ‘Yes, sir,’ he answered; but he did not go.
Han svarade, och sade: Jag vill icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.
30 Then the father went to the second son, and said the same. ‘I will not,’ he answered; but afterward he was sorry and went.
Och gick han till den andra, och sade sammalunda. Då svarade han, och sade: Ja, herre; och gick intet.
31 Which of the two sons did as his father wished?” “The second,” they said. “I tell you,” added Jesus, “that tax collectors and prostitutes are going into the kingdom of God before you.
Hvilken af de två gjorde det fadren ville? De sade till honom: Den förste. Sade Jesus till dem: Sannerliga säger jag eder, att Publicaner och skökor skola gå i himmelriket förr än I.
32 For when John came to you, walking in the path of righteousness, you did not believe him, but tax collectors and prostitutes did; and yet you, though you saw this, even then were not sorry, nor did you believe him.
Johannes kom till eder, och lärde eder rätta vägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafven I dock sedan ingen bättring gjort, att I måtten trott honom.
33 “Listen to another parable. A man, who was an employer, once planted a vineyard, put a fence around it, dug a winepress in it, built a tower, and then let it out to tenants and went abroad.
Hörer en annor liknelse: Det var en husbonde, som planterade en vingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde ett torn, och utlejde honom vingårdsmännom, och for utländes.
34 When the time for the grape harvest drew near, he sent his servants to the tenants, to receive his share of the produce.
När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare till vingårdsmännerna, att de skulle uppbära hans frukt.
35 But the tenants seized his servants, beat one, killed another, and stoned a third.
Då togo vingårdsmännerna fatt på hans tjenare; den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.
36 A second time the owner sent some servants, a larger number than before, and the tenants treated them in the same way.
Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.
37 As a last resource he sent his son to them. ‘They will respect my son,’ he said.
På det sista sände han sin son till dem, och sade: De hafva ju ena försyn för min son.
38 But the tenants, on seeing his son, said to each other ‘Here is the heir! Come, let us kill him, and get his inheritance.’
Men när vingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfvingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få vi hans arfvedel.
39 So they seized him, and threw him outside the vineyard, and killed him.
Och de togo fatt på honom, drefvo honom ut af vingården, och slogo honom ihjäl.
40 Now, when the owner of the vineyard comes, what will he do to those tenants?”
När nu vingårdsherren kommer, hvad skall han göra åt de vingårdsmännerna?
41 “Miserable wretches!” they exclaimed, “he will put them to a miserable death, and he will let out the vineyard to other tenants, who will pay him his share of the produce at the proper times.”
Sade de till honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin vingård androm vingårdsmännom, de som gifva honom fruktena i rättom tid.
42 Then Jesus added, “Have you never read in the scriptures? – ‘The stone which the builders despised – has now itself become the cornerstone. This cornerstone has come from the Lord, and is marvelous in our eyes.’
Då sade Jesus till dem: Hafven I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifven en hörnsten; af Herranom är detta skedt, och är underligit för vår ögon.
43 That, I tell you, is why the kingdom of God will be taken from you, and given to a nation that does produce the fruit of the kingdom.
Derföre säger jag eder, att Guds rike skall tagas från eder, och varda gifvet Hedningomen, som göra dess frukt.
44 Yes, and he who falls on this stone will be dashed to pieces, while anyone on whom it falls – it will scatter him as dust.”
Och hvilken som faller på denna stenen, han varder krossad; men uppå hvilken han faller, den slår han sönder i stycker.
45 After listening to these parables, the chief priests and the Pharisees saw that it was about them that he was speaking;
Och när de öfverste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, att han talade om dem.
46 yet, although eager to arrest him, they were afraid of the crowds, who regarded him as a prophet.
Och de ville hafva tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.
