Luke 18
1 Jesus told his disciples a parable to show them that they should always pray and never despair.
Och han framställde för dem en liknelse, för att lära dem att de alltid borde bedja, utan att förtröttas.
2 “There was,” he said, “in a certain town a judge, who had no fear of God nor regard for people.
Han sade: "I en stad fanns en domare som icke fruktade Gud och ej heller hade försyn för någon människa.
3 In the same town there was a widow who went to him again and again, and said ‘Grant me justice against my opponent.’
I samma stad fanns ock en änka som åter och åter kom till honom och sade: 'Skaffa mig rätt av min motpart.'
4 For a time the judge refused, but afterward he said to himself ‘Although I am without fear of God or regard for people,
Till en tid ville han icke. Men omsider sade han vid sig själv: 'Det må nu vara, att jag icke fruktar Gud och ej heller har försyn för någon människa;
5 yet, as this widow is so troublesome, I will grant her justice, to stop her from plaguing me with her endless visits.’”
likväl, eftersom denna änka är mig så besvärlig, vill jag ändå skaffa henne rätt, för att hon icke med sina ideliga besök skall alldeles pina ut mig.'"
6 Then the Master added, “Listen to what this iniquitous judge says!
Och Herren tillade: "Hören vad den orättfärdige domaren här säger.
7 And God – won’t he see that his own people, who cry to him night and day, have justice done them – though he holds his hand?
Skulle då Gud icke skaffa rätt åt sina utvalda, som ropa till honom dag och natt, och skulle han icke hava tålamod med dem?
8 He will, I tell you, give them justice soon enough! Yet, when the Son of Man comes, will he find faith on earth?”
Jag säger eder: Han skall snart skaffa dem rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna tro här på jorden?"
9 Another time, speaking to people who were satisfied that they were religious, and who regarded everyone else with scorn, Jesus told this parable –
Ytterligare framställde han denna liknelse för somliga som förtröstade på sig själva och menade sig vara rättfärdiga, under det att de föraktade andra:
10 “Two men went up into the Temple Courts to pray. One was a Pharisee and the other a tax-gatherer.
"Två män gingo upp i helgedomen för att bedja; den ene var en farisé och den andre en publikan.
11 The Pharisee stood forward and began praying to himself in this way – ‘God, I thank you that I am not like other men – thieves, rogues, adulterers – or even like this tax-gatherer.
Fariséen trädde fram och bad så för sig själv: 'Jag tackar dig, Gud, för att jag icke är såsom andra människor, rövare, orättrådiga, äktenskapsbrytare, ej heller såsom denne publikan.
12 I fast twice a week, and give a tenth of everything I get to God.’
Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar.'
13 Meanwhile the tax-gatherer stood at a distance, not venturing even to raise his eyes to heaven, but he kept striking his breast and saying ‘God, have mercy on me, a sinner.’
Men publikanen stod långt borta och ville icke ens lyfta sina ögon upp mot himmelen, utan slog sig för sitt bröst och sade: 'Gud, misskunda dig över mig syndare.' --
14 This man, I tell you, went home pardoned, rather than the other. For everyone who exalts himself will be humbled, while everyone who humbles himself will be exalted.”
Jag säger eder: Denne gick hem igen rättfärdig mer an den andre. Ty var och en som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, men den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd."
15 Some of the people were bringing even their babies to Jesus, for him to touch them; but, when the disciples saw it, they began to find fault with those who had brought them.
Man bar fram till honom också späda barn, för att han skulle röra vid dem; men när hans lärjungar sågo detta, visade de bort dem.
16 Jesus, however, called the little children to him. “Let the little children come to me,” he said, “and do not hinder them, for it is to the childlike that the kingdom of God belongs.
Då kallade Jesus barnen till sig, i det han sade: "Låten barnen komma till mig, och förmenen dem det icke; ty Guds rike hör sådana till.
17 I tell you, unless a man receives the kingdom of God like a child, he will not enter it at all.”
Sannerligen säger jag eder: Den som icke tager emot Guds rike såsom ett barn, han kommer aldrig ditin."
18 And one of the leaders asked Jesus this question – “Good teacher, what must I do if I am to gain eternal life?” (aiōnios g166)
Och en överhetsperson frågade honom och sade: "Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?" (aiōnios g166)
19 “Why do you call me good?” answered Jesus. “No one is good but God.
Jesus sade till honom: "Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
20 You know the commandments – Do not commit adultery, Do not kill, Do not steal, Do not say what is false about others, Honor your father and your mother.”
Buden känner du: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Hedra din fader och din moder.'"
21 “I have observed all these,” he replied, “from childhood.”
Då svarade han: "Allt detta har jag hållit från min ungdom."
22 Hearing this, Jesus said to him, “There is one thing still lacking in you; sell everything that you have, and distribute to the poor, and you will have wealth in heaven; then come and follow me.”
När Jesus hörde detta, sade han till honom: "Ett återstår dig ännu: sälj allt vad du äger och dela ut åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig."
23 But the man became greatly distressed on hearing this, for he was extremely rich.
Men när han hörde detta, blev han djupt bedrövad, ty han var mycket rik.
24 Seeing this, Jesus said to his disciples, “How hard it is for the wealthy to enter the kingdom of God!
Då nu Jesus såg huru det var med honom, sade han: "Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!
25 It is easier, indeed, for a camel to get through a needle’s eye than for a rich person to enter the kingdom of God!”
Ja, det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike."
26 “Then who can be saved?” asked those who heard this.
Då sade de som hörde detta: "Vem kan då bliva frälst?"
27 But Jesus said, “What is impossible with people is possible with God.”
Men han svarade: "Vad som är omöjligt för människor, det är möjligt för Gud."
28 “But we,” said Peter, “we left what belonged to us and followed you.”
Då sade Petrus: "Se, vi hava övergivit allt som var vårt och hava följt dig."
29 “I tell you,” he answered, “that there is no one who has left house, or wife, or brothers, or parents, or children, for the sake of the kingdom of God,
Han svarade dem: "Sannerligen säger jag eder: Ingen som för Guds rikes skull har övergivit hus, eller hustru, eller bröder, eller föräldrar eller barn,
31 Gathering the Twelve around him, Jesus said to them, “Listen! We are going up to Jerusalem; and there everything that is written in the prophets will be done to the Son of Man.
Och han tog till sig de tolv och sade till dem: "Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och allt skall fullbordas, som genom profeterna är skrivet om Människosonen.
32 For he will be given up to the Gentiles, mocked, insulted and spat on;
Ty han skall bliva överlämnad åt hedningarna och bliva begabbad och skymfad och bespottad,
33 they will scourge him, and then put him to death; and on the third day he will rise again.”
och de skola gissla honom och döda honom; men på tredje dagen skall han uppstå igen."
34 The apostles did not comprehend any of this. His meaning was unintelligible to them and they did not understand what he was saying.
Och de förstodo intet härav; ja, detta som han talade var dem så fördolt, att de icke fattade vad som sades.
35 As Jesus was getting near Jericho, a blind man was sitting by the roadside, begging.
Då han nu nalkades Jeriko, hände sig att en blind man satt vid vägen och tiggde.
36 Hearing a crowd going by, the man asked what was the matter;
När denne hörde en hop människor gå där fram, frågade han vad det var.
37 and, when people told him that Jesus of Nazareth was passing,
Och man omtalade för honom att det var Jesus från Nasaret som kom på vägen.
38 he shouted out, “Jesus, Son of David, take pity on me!”
Då ropade han och sade: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig."
39 Those who were in front kept telling him to be quiet, but he continued to call out the louder, “Son of David, take pity on me!”
Och de som gingo framför tillsade honom strängeligen att han skulle tiga; men han ropade ännu mycket mer: "Davids son, förbarma dig över mig."
40 Then Jesus stopped and ordered the man to be brought to him. And, when he had come close up to him, Jesus asked him,
Då stannade Jesus och bjöd att mannen skulle ledas fram till honom. Och när han hade kommit fram, frågade han honom:
41 “What do you want me to do for you?” “Master,” he said, “I want to recover my sight.”
"Vad vill du att jag skall göra dig?" Han svarade: "Herre, låt mig få min syn."
42 And Jesus said, “Recover your sight, your faith has delivered you.”
Jesus sade till honom: "Hav din syn; din tro har hjälpt dig."
43 Instantly he recovered his sight, and began to follow Jesus, praising God. And all the people, on seeing it, gave glory to God.
Och strax fick han sin syn och följde honom och prisade Gud. Och allt folket som såg detta lovade Gud.
