Luke 10
1 After this, the Master appointed seventy-two other disciples, and sent them on as his messengers, two and two, in advance, to every town and place that he was himself intending to visit.
Sedan skickade Herren andra sjutio; och sände två och två framför sig, i alla städer och rum, dit han komma ville;
2 “The harvest,” he said, “is abundant, but the laborers are few. Therefore pray to the owner of the harvest to send laborers to gather in his harvest.
Och sade till dem: Säden är stor, men arbetarena äro få; beder fördenskull sädenes Herra, att han utsänder arbetare i sina säd.
3 Now, go. Remember, I am sending you out as my messengers like lambs among wolves.
Går; si, jag sänder eder såsom lamb ibland ulfvar.
4 Do not take a purse with you, or a bag, or sandals; and do not stop to greet anyone on your journey.
Bärer ingen säck, ej heller skräppo, ej heller skor; och helser ingen i vägen.
5 Whatever house you go to stay at, begin by praying for a blessing on it.
Uti hvad hus I kommen, säger först: Frid vare desso huse.
6 Then, if anyone there is deserving of a blessing, your blessing will rest on him; but if not, it will come back on yourselves.
Och om der någor är fridsens barn, så skall eder frid blifva på honom; hvar ock icke, så kommer han till eder igen.
7 Remain at that same house, and eat and drink whatever they offer you; for the worker is worth their wages. Do not keep changing from one house to another.
Uti det samma hus blifver, äter och dricker hvad eder föresätts; ty arbetaren är sin lön värd. Går icke utu hus i hus.
8 Whatever town you visit, if the people welcome you, eat what is set before you;
Och uti hvad stad I kommen, och de anamma eder, äter hvad eder föresätts;
9 cure the sick there, and tell people that the kingdom of God is close at hand.
Och görer de sjuka helbregda, som der äro, och säger till dem: Guds rike är kommet hardt när eder.
10 But, whatever town you go to visit, if the people do not welcome you, go out into its streets and say
Uti hvad stad I kommen, och de icke anamma eder, så går ut på hans gator och säger:
11 ‘We wipe off the dust of your town which has clung to Our feet; still, be assured that the kingdom of God is close at Hand.’
Det stoft, som lådde vid oss af edar stad, skake vi af på eder; dock skolen I veta, att Guds rike var kommet hardt när eder.
12 I tell you that the doom of Sodom will be more bearable on that day than the doom of that town.
Jag säger eder, att Sodome skall drägeligare varda på den dagen, än dem stadenom.
13 Alas for you, Chorazin! Alas for you, Bethsaida! For, if the miracles which have been done in you had been done in Tyre and Sidon, they would have sat in sackcloth and ashes and repented long ago.
Ve dig, Chorazin; ve dig, Bethsaida; ty hade sådana krafter varit gjorda uti Tyro och Sidon, som de gjorde äro uti eder, länge sedan hade de suttit uti säck och asko, och gjort syndabättring.
14 Yet the doom of Tyre and Sidon will be more bearable at the judgment than yours.
Dock skall Tyro och Sidoni drägeligare varda på domenom än eder.
15 And you, Capernaum! Will you exalt yourself to heaven? You will be flung down to Hades. (Hadēs g86)
Och du, Capernaum, som upphäfven äst allt intill himmelen, du skall nedstört varda till helvete. (Hadēs g86)
16 Anyone who listens to you is listening to me, and anyone who rejects you is rejecting me; while the person who rejects me is rejecting him who sent me as his messenger.”
Hvilken eder hörer, han hörer mig; och den eder föraktar, han föraktar mig; men den mig föraktar, han föraktar honom som mig sändt hafver.
17 When the seventy-two returned, they exclaimed joyfully, “Master, even the demons submit to us when we use your name.”
Men de sjutio kommo igen med glädje, och sade: Herre, djeflarna äro oss ock underdånige i ditt Namn.
18 And Jesus replied, “I have had visions of Satan, fallen, like lightning from the heavens.
Då sade han till dem: Jag såg Satanam falla af himmelen, såsom en ljungeld.
19 Remember, I have given you the power to trample on snakes and scorpions, and to meet all the strength of the Enemy. Nothing will ever harm you in any way.
Si, jag hafver gifvit eder magt att trampa på ormar och scorpioner, och öfver all fiendans kraft; och eder skall intet varda skadandes.
20 Yet do not rejoice in the fact that the spirits submit to you, but rejoice that your names have been enrolled in heaven.”
Dock fröjder eder icke deraf, att andarna äro eder underdånige; utan fröjder eder, att edor namn äro skrifven i himmelen.
21 At that same time, moved to exultation by the Holy Spirit, Jesus said: “I thank you, Father, Lord of heaven and earth, that, though you have hidden these things from the wise and learned, you have revealed them to the childlike! Yes, Father, I thank you that this has seemed good to you.
I samma stundene fröjdade sig Jesus i Andanom, och sade: Jag prisar dig, Fader, himmelens och jordenes Herre, att du hafver detta fördolt för de visa och kloka, och hafver det uppenbarat för de fåkunniga; ja, Fader; ty så hafver varit behageligit för dig.
22 Everything has been committed to me by my Father; nor does anyone know who the Son is, except the Father, or who the Father is, except the Son and those to whom the Son may choose to reveal him.”
All ting äro mig antvardad af minom Fader; och ingen vet ho Sonen är, utan Fadren; och ho Fadren är, utan Sonen och den som Sonen vill det uppenbara.
23 Then, turning to his disciples, Jesus said to them alone, “Blessed are the eyes that see what you are seeing;
Och han vände sig om till sina Lärjungar afsides, och sade: Salig äro de ögon, som se det I sen.
24 for, I tell you, many prophets and kings wished for the sight of the things which you are seeing, yet never heard them.”
Ty jag säger eder: Månge Propheter och Konungar åstundade se det I sen, och fingo dock icke set; och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.
25 Just then a student of the Law came forward to test Jesus further. “Teacher,” he said, “what must I do if I am to gain eternal life?” (aiōnios g166)
Och si, en lagklok stod upp, och frestade honom, sägandes: Mästar, hvad skall jag göra, att jag må få evinnerligit lif? (aiōnios g166)
26 “What is said in the Law?” answered Jesus. “What do you read there?”
Då sade han till honom: Hvad är skrifvet i lagen? Huru läs du?
27 His reply was – “You must love the Lord your God with all your heart, and with all your soul, and with all your strength, and with all your mind; and your neighbor as you love yourself.”
Svarade han, och sade: Du skall älska din Herra Gud, af allt ditt hjerta, och af allo dine själ, och af alla dina krafter, och af allom dinom håg; och din nästa, såsom dig sjelf.
28 “You have answered right,” said Jesus, “Do that, and you will live.”
Då sade han till honom: Rätteliga svarade du; gör det, så får du lefva.
29 But the man, wanting to justify himself, said to Jesus, “And who is my neighbor?”
Då ville han göra sig sjelfvan rättfärdigan, och sade till Jesum: Hvilken är då min näste?
30 To which Jesus replied, “A man was once going down from Jerusalem to Jericho when he fell into the hands of robbers, who stripped him of everything, and beat him, and went away leaving him half dead.
Då svarade Jesus, och sade: En man for ned af Jerusalem till Jericho, och kom i röfvarehänder; och de klädde af honom, och sargade honom, och gingo dädan, och läto honom ligga halfdödan.
31 As it chanced, a priest was going down by that road. He saw the man, but passed by on the opposite side.
Så hände sig, att en Prest for neder åt samma vägen; och då han fick se honom, gick han framom honom.
32 A Levite, too, did the same; he came up to the spot, but, when he saw the man, passed by on the opposite side.
Sammalunda ock en Levit, då han kom till det samma rummet, gick han fram, och såg på honom; och gick sedan framom honom.
33 But a Samaritan, traveling that way, came upon the man, and, when he saw him, he was moved with compassion.
Men en Samaritan reste samma vägen, och kom till honom; och när han såg honom, varkunnade han sig öfver honom;
34 He went to him and bound up his wounds, dressing them with oil and wine, and then put him on his own mule, and brought him to an inn, and took care of him.
Och gick till, och förband hans sår, och göt der oljo och vin in; och laden på sin ök, och förde honom till herberget, och skötte honom.
35 The next day he took out two silver coins and gave them to the innkeeper. ‘Take care of him,’ he said, ‘and whatever more you may spend I will myself repay you on my way back.’
Den andra dagen for han dädan, och tog fram två penningar, och gaf värdenom, och sade till honom: Sköt honom; och hvad du mer kostar på honom, vill jag betala dig, när jag kommer igen.
36 Now which, do you think, of these three men,” asked Jesus, “proved himself a neighbor to the man who fell into the robbers’ hands?”
Hvilken af dessa tre synes dig nu hafva varit hans näste, som för röfvarena kommen var?
37 “The one that took pity on him,” was the answer; at which Jesus said, “Go and do the same yourself.”
Sade han: Den som beviste honom barmhertighet. Då sade Jesus till honom: Gack, och gör du sammaledes.
38 As they continued their journey, Jesus came to a village, where a woman named Martha welcomed him to her house.
Men det begaf sig, då de vandrade, gick han uti en liten stad; och en qvinna, benämnd Martha, undfick honom uti sitt hus.
39 She had a sister called Mary, who seated herself at the Master’s feet, and listened to his teaching;
Och hon hade en syster, benämnd Maria; hon satte sig vid Jesu fötter, och hörde hans ord.
40 but Martha was distracted by the many preparations that she was making. So she went up to Jesus and said, “Master, do you approve of my sister’s leaving me to make preparations alone? Tell her to help me.”
Men Martha bekymrades med idkelig tjenst. Hon gick fram, och sade: Herre, sköter du intet derom, att min syster låter mig tjena allena? Så säg henne nu, att hon hjelper mig.
41 “Martha, Martha,” replied the Master, “you are anxious and trouble yourself about many things;
Svarade Jesus, och sade till henne: Martha, Martha, du hafver omsorg och bekymmer om mångahanda;
42 but only a few are necessary, or rather one. Mary has chosen the good part, and it will not be taken away from her.”
Men ett är nödtorftigt; Maria hafver utkorat den goda delen, hvilken henne icke skall ifråtagas.
