John 12
1 Six days before the Passover Jesus came to Bethany, where Lazarus, whom he had raised from the dead, was living.
Sex dagar för Påska kom Jesus till Bethanien, der Lazarus hade varit död, den han uppväckte ifrå de döda.
2 There a supper was given in his honor at which Martha waited, while Lazarus was one of those present at the table.
Der gjorde de honom en nattvard; och Martha tjente, men Lazarus var en af dem som med honom vid bord såto.
3 So Mary took a pound of choice spikenard perfume of great value, and anointed the feet of Jesus with it, and then wiped them with her hair. The whole house was filled with the scent of the perfume.
Då tog Maria ett pund smörjelse, af kosteligit oförfalskadt nardus, och smorde Jesu fötter, och torkade hans fötter med sitt hår; och huset uppfylldes med lukt af smörjelsen.
4 One of the disciples, Judas Iscariot, who was about to betray Jesus, asked,
Då sade en af hans Lärjungar, Judas Simons Ischarioth, som honom förråda skulle:
5 “Why was not this perfume sold for a year’s wages, and the money given to poor people?”
Hvi vardt icke denna smörjelsen såld för trehundrade penningar, och gifvet fattigom?
6 He said this, not because he cared for the poor, but because he was a thief, and, being in charge of the purse, used to take what was put in it.
Det sade han, icke att honom vårdade något om de fattiga; utan förty han var en tjuf, och hade pungen, och bar det gifvet vardt.
7 “Leave her alone,” said Jesus, “so that she may keep it until the day when my body is being prepared for burial.
Då sade Jesus: Låt henne blifva; hon hafver det bevarat till mins begrafvelses dag,
8 The poor you always have with you, but you will not always have me.”
Ty I hafven alltid fattiga när eder; men mig hafven I icke alltid.
9 Now great numbers of people found out that Jesus was at Bethany; and they came there, not only because of him, but also to see Lazarus, whom he had raised from the dead.
Så förnam mycket folk af Judarna, att han var der; och kommo dit, icke allenast för Jesu skull, utan ock att de skulle se Lazarum, den han uppväckt hade ifrå de döda.
10 The chief priests, however, plotted to put Lazarus, as well as Jesus, to death,
Då rådslogo de öfverste Presterna, att de ock skulle dräpa Lazarum;
11 because it was owing to him that many of the people had left them, and were becoming believers in Jesus.
Ty månge af Judarna gingo bort för hans skull, och trodde på Jesum.
12 On the following day great numbers of people who had come to the Festival, hearing that Jesus was on his way to Jerusalem, took palm branches,
Dagen derefter, när folket, som då mycket kommet var till högtidsdagen, hörde att Jesus kom till Jerusalem;
13 and went out to meet him, shouting as they went, “God save him! Blessed is he who comes in the name of the Lord – the king of Israel!”
Togo de palmqvistar, och gingo ut emot honom, och ropade: Hosianna! Välsignad han, som kommer i Herrans Namn, Israels Konung.
14 Having found a young donkey, Jesus seated himself on it, in accordance with the passage of scripture –
Och fick Jesus ena åsninno, och satte sig deruppå; såsom skrifvet är:
15 ‘Fear not, people of Zion. Your king is coming to you, sitting on the foal of a donkey.’
Räds icke, du dotter Zion; si, din Konung kommer, sittandes på en åsninnos fåla.
16 His disciples did not understand all this at first; but, when Jesus had been exalted, then they remembered that these things had been said of him in scripture, and that they had done these things for him.
Detta förstodo hans Lärjungar icke med det första; utan då Jesus var förklarad, kommo de ihåg, att detta var skrifvet om honom, och att de hade detta gjort honom.
17 Meanwhile the people who were with him, when he called Lazarus out of the tomb and raised him from the dead, were telling what they had seen.
Vittnade ock folket om honom, som med honom varit hade, när han kallade Lazarum utaf grafvene, och väckte honom upp ifrå de döda.
18 This, indeed, was why the crowd met him – because people had heard that he had given this sign of his mission.
Fördenskull kom ock folket emot honom, att de hörde, han hade gjort det tecknet.
19 So the Pharisees said to one another, “You see that you are gaining nothing! Why, all the world has run after him!”
Då sade Phariseerna emellan sig: I sen, att I intet kunnen skaffa; si, hela verlden löper efter honom.
20 Among those who were going up to worship at the Festival were some Greeks,
Voro ock någre Greker, af dem som uppfarne voro, att tillbedja i högtidene;
21 who went to Philip of Bethsaida in Galilee, and said, “Sir, we wish to see Jesus.”
De gingo till Philippum, som var af Bethsaida i Galileen, och bådo honom, sägande: Herre, vi vilje se Jesum.
22 Philip went and told Andrew, and then together they went and told Jesus.
Philippus kom, och sade det för Andreas; Andreas och Philippus sade det åter till Jesum.
23 This was his reply – “The time has come for the Son of Man to be exalted.
Jesus svarade dem, sägandes: Tiden är kommen, att menniskones Son skall varda förklarad.
24 In truth I tell you, unless a grain of wheat falls into the ground and dies, it remains solitary; but, if it dies, it becomes fruitful.
Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Utan hvetekornet, som faller i jordena, varder dödt, så blifver det allena; men varder det dödt, så bär det mycken frukt.
25 A person who loves their life loses it; while someone who hates their life in the present world will preserve it for eternal life. (aiōnios g166)
Hvilken som älskar sitt lif, han skall mista det; och hvilken som hatar sitt lif i denna verldene, han skall behålla det till evinnerligit lif. (aiōnios g166)
26 If someone is ready to serve me, let them follow me; and where I am, there my servant will be also. If a person is ready to serve me, my Father will honor them.
Den mig tjenar, han följe mig; och hvar jag är, der skall ock min tjenare vara. Hvilken mig tjenar, honom skall min Fader ära.
27 Now I am distressed at heart and what can I say? Father, bring me safe through this hour – yet it was for this reason that I came to this hour –
Nu är min själ bedröfvad; och hvad skall jag säga? Fader, hjelp mig utu denna stundene. Dock är jag fördenskull kommen till denna stundena.
28 Father, honor your own name.” At this there came a voice from heaven, which said, “I have already honored it, and I will honor it again.”
Fader, förklara ditt Namn. Då kom en röst af himmelen, och sade: Jag hafver det förklarat, och skall ännu förklarat.
29 The crowd of bystanders, who heard the sound, said that it was thundering. Others said, “An angel has been speaking to him.”
Folket, som stod och hörde det, sade: Det var en tordön. Somlige sade: En Ängel talade med honom.
30 “It was not for my sake that the voice came,” said Jesus, “but for yours.
Svarade Jesus, och sade: Denna rösten kom icke för mina skull, utan för edra skull.
31 Now this world is on its trial. Now the Spirit that is ruling this world will be driven out;
Nu går domen öfver denna verldena; nu skall denna verldenes Förste utkastas.
32 and I, when I am lifted up from the earth, will draw all people to myself.”
Och om jag varder upphöjd ifrå jordene, skall jag draga alla till mig.
33 By these words he indicated what death he was destined to die.
Men det sade han, till att beteckna med hvad död han dö skulle.
34 “We,” replied the people, “have learned from the Law that the Christ is to remain for ever; how is it, then, that you say that the Son of Man must be ‘lifted up’ Who is this ‘Son of Man’?” (aiōn g165)
Svarade honom folket: Vi hafva hört af lagen, att Christus blifver evinnerliga; huru säger då du, menniskones Son måste upphöjas? Ho är denne menniskones Son? (aiōn g165)
35 “Only a little while longer,” answered Jesus, “will you have the light among you. Travel on while you have the light, so that darkness may not overtake you; he who travels in the darkness does not know where he is going.
Då sade Jesus till dem: Än är Ljuset med eder till en kort tid; vandrer medan I hafven Ljuset, att mörkret begriper eder icke. Hvilken som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han går.
36 While you still have the light, believe in the light, so that you may be children of light.” After he had said this, Jesus went away, and hid himself from them.
Medan I hafven Ljuset, tror på Ljuset, att I mågen blifva Ljusens barn. Detta sade Jesus; och gick bort, och dolde sig för dem.
37 But, though Jesus had given so many signs of his mission before their eyes, they still did not believe in him,
Och ändock han gjorde så mång tecken för dem, likväl trodde de intet på honom;
38 in fulfillment of the words of the prophet Isaiah, where he says – ‘Lord, who has believed our teaching? And to whom has the might of the Lord been revealed?’
Att det talet skulle fullkomnas, som Esaias Propheten sagt hade: Herre, ho tror vår predikan; och hvem är Herrans arm uppenbarad?
39 The reason why they were unable to believe is given by Isaiah elsewhere, in these words –
Derföre kunde de icke tro; ty Esaias hafver åter sagt:
40 ‘He has blinded their eyes, and blunted their mind, so that they should not see with their eyes, and perceive with their mind, and turn – And I should heal them.’
Han hafver förblindat deras ögon, och förhärdat deras hjerta; att de icke skola se med ögonen, och icke förstå med hjertat, och omvända sig, att jag måtte hela dem.
41 Isaiah said this, because he saw Christ’s glory; and it was of him that he spoke.
Detta sade Esaias, när han såg hans härlighet, och talade om honom.
42 Yet for all this, even among the leading men there were many who came to believe in Jesus; but, because of the Pharisees, they did not acknowledge it, because they were afraid that they should be expelled from their synagogues;
Dock likväl trodde ock månge af de öfversta på honom; men de bekände det icke, för de Phariseers skull, att de icke skulle utkastas af Synagogon.
43 for they valued honor from people more than honor from God.
Ty de höllo mer af menniskors pris, än af Guds pris.
44 But Jesus had proclaimed, “He who believes in me believes, not in me, but in him who sent me;
Då ropade Jesus, och sade: Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som mig sändt hafver.
45 and he who sees me sees him who sent me.
Och den mig ser, han ser honom som mig sändt hafver.
46 I have come as a light into the world, so that no one who believes in me should remain in the darkness.
Jag är kommen i verldena för ett Ljus, att hvar och en, som tror på mig, skall icke blifva i mörkret.
47 When anyone hears my teaching and pays no heed to it, I am not his judge; for I came not to judge the world, but to save the world.
Och hvilken som hörer min ord, och icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är icke kommen till att döma verldena; utan att jag skall frälsa verldena.
48 He who rejects me, and disregards my teaching, has a judge already – the message which I have delivered will itself be his judge at the Last day.
Hvilken mig föraktar, och tager icke min ord, han hafver den honom döma skall; det talet, jag talat hafver, skall döma honom på yttersta dagen.
49 For I have not delivered it on my own authority; but the Father, who sent me, has himself given me his command as to what I should say, and what message I should deliver.
Ty jag hafver icke talat af mig sjelf; utan Fadren, som mig sändt hafver, han hafver budit mig hvad jag skall säga, och hvad jag skall tala.
