Hebrews 5

1 Every high priest, taken from among the people, is appointed as their representative in their relations with God, to offer both gifts and sacrifices in expiation of sins.

Förty hvar och en öfverste Prest, den af menniskom uttags, han varder satt för menniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfvor och offer för synderna.

2 And he is able to sympathize with the ignorant and deluded, since he is himself subject to weakness,

Den der kan varkunna sig öfver dem, som fåkunnige äro och ville fara; efter han är ock sjelf belagd med svaghet.

3 and is therefore bound to offer sacrifices for sins, not only for the people, but equally so for himself.

Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

4 Nor does anyone take that high office on themselves, until they have been called to do so by God, as Aaron was.

Och ingen tager sig sjelf äro; utan den som ock kallad varder af Gudi, lika som Aaron.

5 In the same way, even the Christ did not take the honor of the high priesthood on himself, but he was appointed by him who said to him – ‘You are my Son; this day I have become your Father’;

Så hafver ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att han skulle varda öfverste Prest; utan den, som sade till honom: Du äst min Son, i dag hafver jag födt dig;

6 and on another occasion also – ‘You are a priest for all time of the order of Melchizedek.’ (aiōn g165)

Såsom han ock annorstäds säger: Du äst en Prest i evig tid, efter Melchisedeks sätt; (aiōn g165)

7 Jesus, in the days of his earthly life, offered prayers and supplications, with earnest cries and with tears, to him who was able to save him from death; and he was heard because of his devout submission.

Och hafver på sins kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till honom, som honom frälsa kunde ifrå döden; och vardt bönhörd, derföre att han höll Gud i vördning.

8 Son though he was, he learned obedience from his sufferings;

Och ändå han var Guds Son, hafver han dock af thy han led lärt lydno.

9 and, being made perfect, he became to all those who obey him the source of eternal salvation, (aiōnios g166)

Och då han fullkommen vardt, blef han allom dem, som honom lyda, en orsak till evig salighet; (aiōnios g166)

10 while God himself pronounced him a high priest of the order of Melchizedek.

Kallad af Gudi en öfverste Prest, efter Melchisedeks sätt.

11 Now on this subject I have much to say, but it is difficult to explain it to you, because you have shown yourselves so slow to learn.

Derom vi hade väl mycket tala; men det är svårt, efter I ären så oförståndige;

12 For whereas, considering the time that has elapsed, you ought to be teaching others, you still need someone to teach you the alphabet of the divine revelation, and need again to be fed with milk instead of with ‘solid food.’

Och I, som längesedan skulle varit lärare, behöfven åter att man lärer eder de första bokstäfverna af Guds ord; och att man gifver eder mjölk, och icke stadig mat.

13 For everyone who still has to take milk knows nothing of the teaching of righteousness; they are a mere infant.

Ty hvem man ännu mjölk gifva måste, han är oförfaren i rättfärdighetenes ord; ty han är ett barn.

14 But solid food is for Christians of mature faith – those whose faculties have been trained by practice to distinguish right from wrong.

Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom vanan öfvade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.