Acts 2
1 In the course of the Festival at the close of the Harvest the disciples had all met together,
Och då Pingesdagen fullkomnad var, voro de alle endrägteliga tillsammans.
2 when suddenly there came from the heavens a noise like a strong wind rushing by; it filled the whole house in which they were sitting.
Och vardt hastigt ett dön af himmelen, såsom ett mägtigt stort väder kommit hade; och uppfyllde allt huset, der de såto.
3 Then there appeared tongues of what seemed to be flame, separating, so that one settled on each of them;
Och dem syntes sönderdelada tungor, såsom af eld; och blef sittandes på kvar och en af dem.
4 and they were all filled with the Holy Spirit, and began to speak in different languages as the Spirit prompted their utterances.
Och de vordo alle uppfyllde af den Helga Anda, och begynte till att tala med annor tungomål, efter som Anden gaf dem att tala.
5 Now there were then staying in Jerusalem religious Jews from every country in the world;
Så voro i Jerusalem boende Judar, gudfruktige män af allahanda folk, som under himmelen är.
6 and, when this sound was heard, numbers of people collected, in the greatest excitement, because each of them heard the disciples speaking in his own language.
Då nu denna rösten skett hade, kom tillsammans mycket folk, och vordo förhäpne; ty de hörde dem tala kvar och en med sitt eget mål;
7 They were utterly amazed, and kept asking in astonishment, “What! Are not all these people who are speaking Galileans?
Och vordo alle förskräckte, och förundrade sig, sägande emellan sig: Si, äro icke alle desse, som tala, Galileiske?
8 Then how is it that we each of us hear them in our own language?
Huru höre vi då hvar och en sitt tungomål, der vi uti födde äre?
9 Some of us are Parthians, some Medes, some Elamites; and some of us live in Mesopotamia, in Judea and Cappadocia, in Pontus and Roman Asia,
Parther och Meder, och Elamiter, och de som bo uti Mesopotamien, och i Judeen, och Cappadocien, Ponto och Asien;
10 in Phrygia and Pamphylia, in Egypt and the districts of Libya adjoining Cyrene; some of us are visitors from Rome,
Phrygien och Pamphylien, Egypten, och i de Libye landsändar vid Cyrenen, och de utländningar af Rom;
11 either Jews by birth or converts, and some are Cretans and Arabians – yet we all alike hear them speaking in our own languages of the great things that God has done.”
Judar och Proselyter, Creter och Araber; vi höre dem med våra tungor tala Guds dråpeliga verk.
12 They were all utterly amazed and bewildered. “What does it mean?” they asked one another.
Och förskräckte de sig alle, och förundrade sig, sägande emellan sig: Hvad månn detta vilja vara?
13 But there were some who said with a sneer, “They have had too much new wine.”
Och somlige gjorde gack af dem, och sade: Desse äro fulle med sött vin.
14 Then Peter, surrounded by the eleven other apostles, stood up, and, raising his voice, addressed the crowd. “People of Judea,” he began, “and all you who are staying in Jerusalem, let me tell you what this means. Mark well my words.
Då stod Petrus upp, med de ellofva, och hof upp sin röst, och talade till dem: I Judiske män, och I alle som bon i Jerusalem; detta skall eder vetterligit vara, och anammer min ord uti edor öron;
15 These people are not drunk, as you suppose; for it is only now nine in the morning! No!
Ty desse äro icke druckne, såsom I menen; efter det är tredje timmen på dagen;
16 This is what is spoken of in the prophet Joel –
Utan det är det som sagdt är genom Propheten Joel:
17 ‘It will come about in the last days,’ God says, ‘That I will pour out my Spirit on all humanity; your sons and your daughters will become prophets, your young men will see visions, and your old men dream dreams;
Och det skall ske uti de yttersta dagarna, säger Gud: Jag skall utgjuta af minom Anda öfver allt kött; och edre söner och edra döttrar skola prophetera; och edre ynglingar skola se syner, och edre äldste skola drömma drömmar.
18 yes, even on the slaves – for they are mine – both men and women, I will in those days pour out my Spirit, and they will become prophets;
Och öfver mina tjenare, och öfver mina tjenarinnor skall jag i de dagar utgjuta af minom Anda; och de skola prophetera.
19 and I will show wonders in the heavens above, and signs on the earth below – blood and fire and mist of smoke;
Och jag skall gifva under ofvan i himmelen, och tecken neder på jordene; blod och eld, och rökdamb.
20 the sun will become darkness, and the moon blood-red, before the day of the Lord comes – that great and awful day.
Solen skall vändas i mörker, och månen i blod, förr än den store och uppenbarlige Herrans dag kommer.
21 Then will everyone who invokes the name of the Lord be saved.’
Och skall ske, att hvar och en som åkallar Herrans Namn, han skall blifva salig.
22 People of Israel, listen to what I am saying. Jesus of Nazareth, a man whose mission from God to you was proved by miracles, wonders, and signs, which God showed among you through him, as you know full well –
I män af Israel, hörer dessa orden: Jesum af Nazareth, den man, som när eder af Gudi bevisad är, med krafter, och under, och tecken, som Gud hafver gjort genom honom ibland eder; såsom I ock sjelfve veten.
23 he, I say, in accordance with God’s definite plan and with his previous knowledge, was betrayed, and you, by the hands of lawless men, nailed him to a cross and put him to death.
Honom, efter han af Guds betänkta råd och försyn utgifven var, hafven I tagit genom onda mäns händer, korsfäst och dödat.
24 But God released him from the pangs of death and raised him to life, it being impossible for death to retain its hold on him.
Den hafver Gud uppväckt, och lossat dödsens sveda; efter omöjeligit var, att han skulle behållas af honom.
25 Indeed he was the one David was referring to when he said – ‘I have had the Lord ever before my eyes, for he stands at my right hand, so that I should not be disquieted.
Ty David säger om honom: Jag hafver alltid föresatt Herran för min ögon; ty han är mig på högra handene, att jag icke skall rörd varda.
26 Therefore my heart was cheered, and my tongue told its delight; yes, even my body, too, will rest in hope;
Fördenskull är mitt hjerta gladt, och min tunga fröjdar sig; skall också mitt kött hvilas i förhoppning.
27 For you will not abandon my soul to Hades, nor surrender me, your holy one, to undergo corruption. (Hadēs g86)
Ty du öfvergifver icke mina själ i helvete, och tillstäder icke att din Helige skall se förgängelse. (Hadēs g86)
28 You have shown me the path to life, you will fill me with gladness in your presence.’
Du hafver mig kungjort lifsens vägar; du skall uppfylla mig med fröjd för ditt ansigte.
29 Friends, I can speak to you the more confidently about the patriarch David, because he is dead and buried, and his tomb is here among us to this very day.
I män och bröder, man må fritt tala med eder om den Patriarchen David; han är död och begrafven, och hans graf är när oss intill denna dag.
30 David, then, prophet as he was, knowing that God had solemnly sworn to him to set one of his descendants on his throne, looked into the future,
Efter han nu var en Prophet, och visste att Gud hade lofvat honom med en ed, att han af hans länds frukt skulle efter köttet uppväcka Christum, till att sitta på hans säte;
31 and referred to the resurrection of the Christ when he said that he had not been abandoned to Hades, nor had his body undergone corruption. (Hadēs g86)
Såg han det framföreåt, och talade om Christi uppståndelse, att hans själ icke är öfvergifven uti helvete; icke heller hans kött hafver sett förgängelse. (Hadēs g86)
32 It was this Jesus, whom God raised to life; and of that we are ourselves all witnesses.
Denna Jesum hafver Gud uppväckt, der vi alle vittne till äro.
33 And now that he has been exalted to the right hand of God, and has received from the Father the promised gift of the Holy Spirit, he has begun to pour out that gift, as you yourselves now see and hear.
Medan han nu med Guds högra hand upphöjd är, och löfte fått hafver af Fadrenom om den Helga Anda, hafver han utgjutit detta I nu sen och hören.
34 It was not David who went up into heaven; for he himself says – ‘The Lord said to my master, “Sit on my right hand,
Ty icke hafver David uppfarit i himmelen; men han säger: Herren sade till min Herra: Sätt dig på mina högra hand;
35 Until I put your enemies as a footstool under your feet.”’
Tilldess jag nedlägger dina ovänner dig till en fotapall.
36 So let the whole nation of Israel know beyond all doubt, that God has made him both Lord and Christ – this Jesus whom you crucified.”
Så skall nu hela Israels hus veta förvisso, att denna Jesum, som I korsfäst hafven, hafver Gud gjort till en Herra och Christ.
37 When the people heard this, they were conscience-smitten, and said to Peter and the rest of the apostles, “Friends, what can we do?”
Då de detta hörde, fingo de ett styng i hjertat; och sade till Petrum, och till de andra Apostlarna: I män och bröder, hvad skole vi göra?
38 “Repent,” answered Peter, “and be baptized every one of you in the name of Jesus Christ for the forgiveness of your sins; and then you will receive the gift of the Holy Spirit.
Sade Petrus till dem: Görer bättring, och hvar och en af eder låte sig döpa i Jesu Christi Namn, till syndernas förlåtelse; och I skolen undfå den Helga Andas gåfvo.
39 For the promise is for you and for your children, and also for all those now far away, who may be called by the Lord our God.”
Ty eder är löftet gjordt, och edrom barnom, och allom dem som fjerran äro, hvilka Herren, vår Gud, härtill kallandes varder.
40 Peter spoke to them for a long time using many other arguments and pleaded with them – “Save yourselves from the perverse spirit of this age.”
Betygade han ock med mång annor ord, och förmanade dem, sägandes: Låter hjelpa eder ifrå detta onda slägtet.
41 So those who accepted his teaching were baptized, and about three thousand people joined the disciples on that day alone.
De som då gerna anammade hans tal, de läto sig döpa; och kommo till hopen, på den dagen, vid tretusend själar.
42 They devoted themselves to the teaching of the apostles and to the Common life of the church, to the breaking of the bread and to the Prayers.
Och blefvo de stadigt ståndande uti Apostlarnas lärdom, och i delaktighet, och i bröds brytelse, och i böner.
43 A deep impression was made on everyone, and many wonders and signs were done at the hands of the apostles.
Och en fruktan kom uppå hvarjo och ena själ; och mång under och tecken gjordes af Apostlarna.
44 All who became believers in Christ held everything for the common use;
Och alle de, som trodde, voro tillsammans, och hade all ting menlig.
45 they sold their property and their goods, and shared the proceeds among them all, according to their individual needs.
Sina ägodelar och håfvor sålde de, och delade dem med alla, såsom hvar och en behöfde.
46 Every day they devoted themselves to meeting together in the Temple Courts, and to the breaking of bread at their homes, while they partook of their food in simple-hearted gladness, praising God, and winning the goodwill of all the people.
Och hvar dag voro de stadigt och endrägteliga i templet; och bröto bröd här och der i husen, ätandes med hvarannan i fröjd; och lofvade Gud i deras hjertans enfaldighet.
47 And the Lord daily added to their company those who were in the path of salvation.
Och de hade ynnest när allt folket. Och Herren förökade hvar dag församlingen med dem som salige vordo.
