Romans 6
1 What are we to say, then? Are we to continue to sin, in order that God’s loving kindness may be multiplied?
Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?
2 Heaven forbid! We became dead to sin, so how can we go on living in it?
Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?
3 Or can it be that you do not know that all of us, who were baptized into union with Christ Jesus, in our baptism shared his death?
Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?
4 Consequently, through sharing his death in our baptism, we were buried with him; so that, just as Christ was raised from the dead by a manifestation of the Father’s power, so we also may live a new life.
Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.
5 If we have become united with him by the act symbolic of his death, surely we will also become united with him by the act symbolic of his resurrection.
Ty om vi, samt med honom, inplantade vardom till en lika död, så varde vi ock uppståndelsen like;
6 We recognise the truth that our old self was crucified with Christ, in order that the body, the stronghold of sin, might be rendered powerless, so that we should no longer be slaves to sin.
Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.
7 For the man who has so died has been pronounced righteous and released from sin.
Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.
8 And our belief is, that, as we have shared Christ’s death, we will also share his life.
Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom;
9 We know, indeed, that Christ, having once risen from the dead, will not die again. Death has power over him no longer.
Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.
10 For the death that he died was a death to sin, once and for all. But the life that he now lives, he lives for God.
Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.
11 So let it be with you – regard yourselves as dead to sin, but as living for God, through union with Christ Jesus.
Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.
12 Therefore do not let sin reign in your mortal bodies and compel you to obey its cravings.
Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.
13 Do not offer any part of your bodies to sin, in the cause of unrighteousness, but once for all offer yourselves to God (as those who, though once dead, now have life), and devote every part of your bodies to the cause of righteousness.
Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.
14 For sin will not lord it over you. You are living under the reign, not of Law, but of love.
Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.
15 What follows, then? Are we to sin because we are living under the reign of love and not of Law? Heaven forbid!
Huru då? Skole vi synda, medan vi äre icke under lagen, utan under nådene? Bort det.
16 Surely you know that when you offer yourselves as servants, to obey anyone, you are the servants of the person whom you obey, whether the service be a service to sin which leads to death, or a service to duty which leads to righteousness.
Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?
17 God be thanked that, though you were once servants of sin, yet you learned to give hearty obedience to that form of doctrine under which you were placed.
Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.
18 Set free from the control of sin, you became servants to righteousness.
Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.
19 I can but speak as people do because of the weakness of your earthly nature. Once you offered every part of your bodies to the service of impurity, and of wickedness, which leads to further wickedness. Now, in the same way, offer them to the service of righteousness, which leads to holiness.
Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.
20 While you were still servants of sin, you were free as regards righteousness.
Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.
21 But what were the fruits that you reaped from those things of which you are now ashamed? For the end of such things is death.
Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.
22 But now that you have been set free from the control of sin, and have become servants to God, the fruit that you reap is an ever increasing holiness, and the end eternal life. (aiōnios g166)
Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige varden; och till ändalykt, evinnerligit lif. (aiōnios g166)
