Psalms 35

1 Of David. Contend, Lord, with those who contend with me, do battle with those who do battle with me.

En Psalm Davids. Herre, trät med dem som med mig träta; strid emot dem som på mig strida.

2 Grasp shield and buckler, and rise up as my help.

Tag sköld och spjut, och statt upp till att hjelpa mig.

3 Draw spear and battle-axe, confront those who pursue me. Assure me that you will help me.

Drag fram glafven, och beskydda mig emot mina förföljare. Säg till mina själ: Jag är din hjelp.

4 Dishonour and shame be on those who are seeking my life! Defeat and confusion on those who are planning my hurt!

Skämme sig, och varde bespottade, alle de som efter mina själ stå; vände tillrygga, och varde till skam, de som mig ondt vilja;

5 As chaff before wind may they be, with the Lord’s angel pursuing them.

Varde såsom agnar för väder, och Herrans Ängel bortdrifve dem.

6 Slippery and dark be their way, with his angel thrusting them on.

Deras väg varde mörk och slipper; och Herrans Ängel förfölje dem.

7 For they wantonly hid their net for me, and dug a pit to destroy me.

Ty de hafva utan sak ställt mig sin nät till förderf, och hafva utan skuld grafvit mine själ en grop.

8 Upon them may ruin come unawares; may the net which they hid catch themselves, and into the pit may they fall.

Han varde oförsedt öfverfallen, och hans nät, som han ställt hafver, fånge honom; och han varde deruti öfverfallen.

9 Then I will exult in the Lord, and be joyful because of his help;

Men min själ fröjde sig af Herranom, och vare glad af hans hjelp.

10 and all my being will say, ‘Who, O Lord, is like you, who save the helpless from those too strong for them, the poor and the helpless from those who despoil them?’

All min ben säge: Herre, ho är din like? du som hjelper den elända ifrå den honom för stark är, och den elända och fattiga ifrå sina röfvare.

11 Violent witnesses rise, and ask of me things that I know not.

Der träda vrång vittne fram, och de vittna öfver mig, dess jag intet skyldig är.

12 Evil for good they requite me, leaving me inwardly comfortless.

De göra mig ondt för godt, att min själ måste vara, såsom hon intet godt gjort hade.

13 But when they were sick, I put on sackcloth, and chastened myself with fasting. I prayed with head bowed low,

Men jag, när de kranke voro, drog en säck uppå; plågade mig med fastande, och bad träget af hjertat.

14 as if for my friend or my brother. I went about bowed and in mourning, as one who laments his mother.

Jag höll mig, såsom det hade varit min vän och broder. Jag gick sorgse, såsom den der sörjer om sine moder.

15 When I stumbled, they gleefully gathered, strangers gathered around me, and tore at me without ceasing,

Men de glädja sig öfver min skada, och församla sig; de halte församla sig emot mig oförsedt; de rifva, och hålla intet upp.

16 impiously mocking and mocking, bearing their teeth at me.

Med dem, som skrymta och begabba för bukens skull, bita de sina tänder tillsamman öfver mig.

17 How long, Lord, will you look on? Rescue me from their roaring, my precious life from the lions.

Herre, huru länge vill du se häruppå? Fräls dock mina själ ifrå deras buller, och mina ensamma ifrå de unga lejon.

18 I will then give you thanks in the great congregation, and praise you before many people.

Jag vill tacka dig uti den stora församlingene, och ibland mycket folk vill jag prisa dig.

19 Suffer not those to rejoice over me who are falsely my foes, suffer not those who without cause abhor me to wink with the eye.

Låt dem icke glädja sig öfver mig, som mig utan skäl fiender äro; eller begabba med ögonen, som utan skuld hata mig.

20 For it is not peace that they speak of those who are quiet in the land; but treacherous charges they plot.

Ty de akta göra skada, och söka falska saker emot de stilla i landena;

21 With wide open mouths they shout, ‘Hurrah! Hurrah! With our own eyes we saw it.’

Och gapa med sin mun vidt upp emot mig, och säga: Så, så, det se vi gerna.

22 But you have seen, too, O Lord, keep not silence, O Lord, be not far from me.

Herre, du ser det, tig icke. Herre, var icke långt borto ifrå mig.

23 Bestir you, awake, for my right my God, my Lord, for my cause.

Uppväck dig, och vaka upp till min rätt, och till mina sak, min Gud och Herre.

24 You are just, Lord: win for me justice, let them not rejoice over me,

Herre, min Gud, döm mig efter dina rättfärdighet, att de icke skola glädja sig öfver mig.

25 inwardly saying, ‘Hurrah! The desire of our hearts at last! Now we have swallowed him up.’

Låt dem icke säga i sin hjerta: Så, så, det ville vi. Låt dem icke säga: Vi hafve uppsvulgit honom.

26 Shame and confusion together on those who rejoice at my hurt! Clothed with shame and dishonour be those who are haughty to me!

Skämme sig, och till blygd varde, alle de som glädja sig öfver min ofärd. Varde med blygd och skam iklädde de som berömma sig emot mig.

27 Let such as delight in my cause ring out their gladness, and say evermore, ‘Great is the Lord whose delight is the well-being of his servant.’

Berömme och glädje sig de som mig unna, att jag behåller rätt; och alltid säge: Lofvad vare Herren högeliga, den sinom tjenare godt vill.

28 Then my tongue will tell of your justice, and all the day long of your praise.

Och min tunga skall tala om dine rättfärdighet, och prisa dig dagliga.