Matthew 20
1 For the kingdom of heaven is like an employer who went out in the early morning to hire labourers for his vineyards.
Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, till att leja sig arbetare i sin vingård.
2 He agreed with the labourers to pay them the standard daily rate of two silver coins, and sent them into his vineyard.
Och när han hade varit öfverens med arbetarena om en viss dagspenning, sände han dem i sin vingård.
3 On going out again, about nine o’clock, he saw some others standing in the marketplace, doing nothing.
Sedan gick han ut vid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;
4 “You also may go into my vineyard,” he said, “and I will pay you what is fair.”
Och sade till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, vill jag gifva eder.
5 So they went. Going out again about midday and about three o’clock, he did as before.
Och de gingo. Och åter gick han ut vid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.
6 When he went out about five, he found some others standing there, and said to them “Why have you been standing here all day long, doing nothing?”
Men vid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade till dem: Hvi stån I här hela dagen fåfänge?
7 “Because no one has hired us,” they answered. “You also may go into my vineyard,” he said.
De sade till honom: Ty ingen hafver lejt oss. Då sade han till dem: Går ock I uti min vingård; och hvad skäligit är, skolen I få.
8 In the evening the owner of the vineyard said to his steward “Call the labourers, and pay them their wages, beginning with the last, and ending with the first.”
När aftonen kom, sade vingårdsherren till sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intill de första.
9 Now when those who had been hired about five o’clock went up, they received two silver coins each.
Och när de kommo fram, som vid ellofte stundena komne voro, fick hvardera dagspenningen.
10 So, when the first went up, they thought that they would receive more, but they also received two silver coins each;
Men när de förste kommo, mente de, att de skulle fått mer; och fingo ock hvardera dagspenningen.
11 at which they began to grumble at their employer.
Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;
12 “These last,” they said, “have done only one hour’s work, and yet you have put them on the same footing with us, who have borne the brunt of the day’s work, and the heat.”
Och sade: Desse siste hafva arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafva burit dagsens tunga och hettan.
13 “My friend,” was his reply to one of them, “I am not treating you unfairly. Didn’t you agree with me for two silver coins?
Då svarade han enom af dem, och sade: Min vän, jag gör dig ingen orätt; vast du icke öfverens med mig om en viss dagspenning?
14 Take what belongs to you, and go. I choose to give to this last man the same as to you.
Tag det dig tillhörer, och gack din väg; men jag vill gifva denna sista så mycket som dig.
15 Don’t I have the right to do as I choose with what is mine? Are you envious because I am generous?”
Eller må jag icke göra uti min ting hvad jag vill? Ser du fördenskull illa ut, att jag så god är?
16 So those who are last will be first, and the first last.’
Alltså varda de ytterste de främste, och de främste de ytterste. Ty månge äro kallade; men få äro utvalde.
17 When Jesus was on the point of going up to Jerusalem, he gathered the twelve disciples round him by themselves, and said to them as they were on their way,
Och så drog Jesus upp till Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna till sig på vägen, och sade till dem:
18 ‘Listen! We are going up to Jerusalem; and there the Son of Man will be betrayed to the chief priests and teachers of the Law, and they will condemn him to death,
Si, vi farom upp till Jerusalem, och menniskones Son skall öfverantvardas dem öfversta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom till döden.
19 and give him up to the Gentiles for them to mock, and to scourge, and to crucify; and on the third day he will rise.’
Och de skola öfverantvarda honom Hedningomen, till att begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.
20 Then the mother of Zebedee’s sons came to him with her sons, bowing to the ground, and begging a favour.
Då steg Zebedei söners moder fram till honom med sina söner, tillbad honom, och begärade något af honom.
21 ‘What is it that you want?’ he asked. ‘I want you to say,’ she replied, ‘that in your kingdom these two sons of mine may sit, one on your right, and the other on your left.’
Då sade han till henne: Hvad vill du? Sade hon till honom: Låt dessa två mina söner sitta i ditt rike; den ena på dina högra hand, och den andra på dina venstra.
22 ‘You do not know what you are asking,’ was Jesus’ answer. ‘Can you drink the cup that I am to drink?’ ‘Yes,’ they exclaimed, ‘we can.’
Då svarade Jesus, och sade: I veten icke hvad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de till honom: Ja, väl.
23 ‘You will indeed drink my cup,’ he said, ‘but as to a seat at my right and at my left – that is not mine to give, but it is for those for whom it has been prepared by my Father.’
Sade han till dem: Min kalk skolen I visst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mina högra hand och venstra står icke mig till att gifva, utan dem som det tillredt är af minom Fader.
24 On hearing of this, the ten others were very indignant about the two brothers.
När de tio det hörde, vordo de misslynte på de två bröderna.
25 Jesus, however, called the ten to him, and said, ‘The rulers of the Gentiles lord it over them as you know, and their high officials oppress them.
Då kallade Jesus dem till sig, och sade: I veten, att verldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafva magtena.
26 Among you it is not so.
Så skall det icke vara ibland eder; utan den, som vill vara mägtig ibland eder, han vare edar tjenare.
27 No, whoever wants to become great among you must be your servant, and whoever wants to take the first place among you, must be your slave;
Och hvilken ibland eder vill vara den främste, han vare edar dräng.
28 just as the Son of Man came, not to be served, but to serve, and to give his life as a ransom for many.’
Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han vill låta tjena sig, utan att han vill tjena, och gifva sitt lif till återlösning för många.
29 As they were going out of Jericho, a great crowd followed him.
Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.
30 Two blind men who were sitting by the roadside, hearing that Jesus was passing, called out, ‘Take pity on us, Master, Son of David!’
Och si, två blinde såto vid vägen; och när de hörde, att Jesus gick der fram, ropade de, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
31 The crowd told them to be quiet; but the men only called out the louder, ‘Take pity on us, Master, Son of David!’
Men folket näpste dem, att de skulle tiga. Då ropade de dessmer, och sade: Ack! Herre, Davids Son, förbarma dig öfver oss.
32 Then Jesus stopped and called them. ‘What do you want me to do for you?’ he said.
Då stadnade Jesus, och kallade dem, och sade: Hvad viljen I, att jag skall göra eder?
33 ‘Master,’ they replied, ‘we want our eyes to be opened.’
De sade till honom: Herre, att vår ögon måtte öppnas.
34 So Jesus, moved with compassion, touched their eyes, and immediately they recovered their sight, and followed him.
Då varkunnade sig Jesus öfver dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.
