Luke 13
1 Just at that time some people had come to tell Jesus about the Galileans, whose blood Pilate had mingled with the blood of their sacrifices.
På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 ‘Do you suppose,’ replied Jesus, ‘that, because these Galileans have suffered in this way, they were worse sinners than any other Galileans?
Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?
3 No, I tell you; but, unless you repent, you will all perish as they did.
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
4 Or those eighteen men at Siloam on whom the tower fell, killing them all, do you suppose that they were worse offenders than any other inhabitants of Jerusalem?
Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?
5 No, I tell you; but, unless you repent, you will all perish in the same manner.’
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
6 And Jesus told them this parable – ‘A man, who had a fig tree growing in his vineyard, came to look for fruit on it, but could not find any.
Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.
7 So he said to his gardener “Three years now I have come to look for fruit on this fig tree, without finding any! Cut it down. Why should it rob the soil?”
Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?
8 “Leave it this one year more, Sir,” the man answered, “until I have dug round it and manured it.
Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;
9 Then, if it bears in future, well and good; but if not, you can have it cut down.”’
Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.
10 Jesus was teaching on a Sabbath in one of the synagogues,
Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.
11 and he saw before him a woman who for eighteen years had suffered from weakness owing to her having an evil spirit in her. She was bent double, and was wholly unable to raise herself.
Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.
12 When Jesus saw her, he called her to him, and said, ‘Woman, you are released from your weakness.’
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.
13 He placed his hands on her, and she was instantly made straight, and began to praise God.
Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.
14 But the synagogue leader, indignant that Jesus had worked the cure on the Sabbath, intervened and said to the people, ‘There are six days on which work ought to be done; come to be cured on one of those, and not on the Sabbath.’
Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.
15 ‘You hypocrites!’ the Master answered him. ‘Does not everyone of you let your ox or your donkey loose from its manger, and take it out to drink, on the Sabbath?
Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?
16 But this woman, a daughter of Abraham, who has been kept in bondage by Satan for now eighteen years, ought not she to have been released from her bondage on the Sabbath?’
Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?
17 As he said this, his opponents all felt ashamed; but all the people rejoiced to see all the wonderful things that he was doing.
Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.
18 So Jesus said, ‘What is the kingdom of God like? And to what can I liken it?
Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19 It is like a mustard seed which a man took and put in his garden. The seed grew and became a tree, and the wild birds roosted in its branches.’
Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.
20 And again Jesus said, ‘To what can I liken the kingdom of God?
Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?
21 It is like some yeast which a woman took and covered in three pecks of flour, until the whole had risen.’
Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22 Jesus went through towns and villages, teaching as he went, and making his way towards Jerusalem.
Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23 ‘Master,’ someone asked, ‘are there but few in the path of salvation?’ And Jesus answered,
Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:
24 ‘Strive to go in by the narrow door. Many, I tell you, will seek to go in, but they will not be able,
Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.
25 when once the master of the house has got up and shut the door, while you begin to say, as you stand outside and knock, “Sir, open the door for us.” His answer will be – “I do not know where you come from.”
Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;
26 Then you will begin to say “We have eaten and drunk in your presence, and you have taught in our streets,” and his reply will be –
Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.
27 “I do not know where you come from. Leave my presence, all you who are living in wickedness.”
Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.
28 There, there will be weeping and grinding of teeth, when you see Abraham, Isaac, and Jacob, and all the prophets, in the kingdom of God, while you yourselves are being driven outside.
Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.
29 People will come from East and West, and from North and South, and take their places at the banquet in the kingdom of God.
Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.
30 There are some who are last now who will then be first, and some who are first now who will then be last!’
Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.
31 Just then some Pharisees came up to Jesus and said, ‘Go away and leave this place, for Herod wants to kill you.’
Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.
32 But Jesus answered, ‘Go and say to that fox “Look you, I am driving out demons and will be completing cures today and tomorrow, and on the third day I will have done.”
Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.
33 But today and tomorrow and the day after I must go on my way, because it cannot be that a prophet should meet his end outside Jerusalem.
Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.
34 Jerusalem! Jerusalem! You who slays the prophets and stones the messengers sent to you – Oh, how often have I wished to gather your children round me, as a hen takes her brood under her wings, and you would not come!
Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?
35 Verily your house is left to you desolate! And never, I tell you, will you see me, until you say – “Blessed is He who comes in the name of the Lord.”’
Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.
