Acts 24
1 Five days afterwards the high priest Ananias came down with some of the elders and a barrister named Tertullus. They laid an information with the Governor against Paul;
Efter fem dagar for öfverste Presten Ananias ned, med de äldsta, och med en förespråkare, benämnd Tertullus; desse gingo till landshöfdingen emot Paulum;
2 and, when the hearing came on, Tertullus began his speech for the prosecution.
Och då han var förekallad, begynte Tertullus klaga, och säga:
3 ‘We owe it to your Excellency,’ he said, ‘that we are enjoying profound peace, and we owe it to your foresight that this nation is constantly securing reforms – advantages which we very gratefully accept at all times and places.
Att vi lefve i mycken rolighet under dig, och mång ting beställas i goda måtto, i desso folke, genom dina försigtighet, högmägtige Felix; det anamme vi alltid och allestäds gerna, med all tacksägelse.
4 But – not to be tedious – I beg you, with your accustomed fairness, to listen to a brief statement of our case.
Men på det att jag icke alltför länge skall förhålla dig, beder jag dig, att du hörer oss någor få ord, för din dygds skull.
5 We have found this man a public pest; he is one who stirs up disputes among our people all the world over, and is a ringleader of the Nazarene heretics.
Vi hafve funnit denna mannen vara skadelig, den upplopp uppväcker allom Judom öfver hela verldena, och är en mästare för de Nazareners parti;
6 He even attempted to desecrate the Temple itself, but we caught him;
Den ock tillbudit hafver göra templet oskärdt; den vi ock gripit hade, och ville dömt honom efter vår lag.
Men höfvitsmannen Lysias kom dertill med stora magt, och tog honom utu våra händer;
8 and you will be able, by examining him on all these points, to satisfy yourself as to the charges which we are bringing against him.’
Bjudandes, att hans åklagare skulle komma till dig, af hvilkom du kan sjelfver utfråga och låta dig undervisa om all ärende, der vi klage honom före.
9 The Jewish crowd also joined in the attack and bore out his statements.
Och Judarna sade ock dertillmed, att så var.
10 On a sign from the Governor, Paul made this reply: ‘Knowing, as I do, for how many years you have acted as judge to this nation, it is with confidence that I undertake my own defence.
Då svarade Paulus, när landshöfdingen tecknade honom, att han skulle tala: Efter jag nu väl vet, att du nu i mång är hafver domare varit för detta folk, vill jag med dess friare mod försvara mig.
11 For you can easily verify that it is not more than twelve days ago that I went up to worship at Jerusalem,
Ty du kan väl märka, att icke är mer än tolf dagar, sedan jag kom upp till Jerusalem, till att bedja.
12 where my prosecutors never found me holding discussions with anyone, or causing a crowd to collect – either in the Temple, or in the synagogues, or about the city;
Och hvarken funno de mig i templet disputera med någrom, eller göra något upplopp ibland folket, hvarken i Synagogorna, eller i staden;
13 and they cannot establish the charges which they are now making against me.
Och icke heller kunna de bevisa de stycker, der de klaga mig före.
14 This, however, I do acknowledge to you, that it is as a believer in the Way which they call heretical, that I worship the God of my ancestors. At the same time, I believe everything that is in accordance with the Law and that is written in the prophets;
Dock bekänner jag för dig, att jag så dyrkar mina fäders Gud, efter den vägen som de kalla parti, att jag tror allt det i lagen och Propheterna skrifvet är;
15 and I have a hope that rests in God – a hope which they also cherish – that there will one day be a resurrection of good and bad alike.
Och hafver samma hoppet till Gud, der de ock sjelfve efter vänta, som är, att de dödas uppståndelse skall ske, både de rättfärdigas, och orättfärdigas.
16 This being so, I strive at all times to keep my conscience clear before both God and people.
Ja, för samma saks skull lägger jag mig vinn om hafva ett obesmittadt samvet, inför Gud, och inför menniskor alltid.
17 After some years’ absence I had come to bring charitable gifts to my nation, and to make offerings;
Men nu, efter mång år, kom jag, och skulle föra några almosor till mitt folk, och offer;
18 and it was while engaged in this that they found me in the Temple, after completing a period of purification, but not with any crowd or disorder.
I hvilkom de funno mig, att jag lät rena mig i templet, utan allt upplopp och buller.
19 There were, however, some Jews from Roman Asia who ought to have been here before you, and to have made any charge that they may have against me –
Men någre Judar voro af Asien, hvilke nu borde vara här tillstädes för dig, och klaga, om de något hade emot mig.
20 Or else let my opponents here say what they found wrong in me when I was before the Council,
Eller säge desse samme, om de funno någor oskäl med mig, medan jag står här för Rådet;
21 except as to the one sentence that I shouted out as I stood among them – “It is about the resurrection of the dead that I am on my trial before you today”.’
Utan för detta ena ordets skull, då jag stod ibland dem, och ropade om de dödas uppståndelse, dömes jag af eder i dag.
22 Felix, however, adjourned the case – though he had a fairly accurate knowledge of all that concerned the Way – with the promise, ‘When Lysias, the commanding officer, comes down, I will give my decision in your case.’
Då Felix detta hörde, förhalade han dem, väl vetandes huru fatt var om denna vägen, och sade: Då höfvitsmannen Lysias kommer härned, vill jag mig undervisa låta om edra sak;
23 So he gave orders to the centurion in charge of Paul to keep him in custody, but to relax the regulations, and not to prevent any of his personal friends from attending to his wants.
Och befallde underhöfvitsmannen, att han skulle förvara Paulum, och låta honom hafva ro, och ingen af hans förmena att vara honom till tjenst, eller gå till honom.
24 Some days later Felix came with his wife Drusilla, who was Jewish, and, sending for Paul, listened to what he had to say about faith in Christ Jesus.
Efter några dagar kom Felix, med sin hustru Drusilla, och hon var en Judinna. Då kallade han Paulum före, och hörde honom om trona på Christum.
25 But, while Paul was speaking at length about righteousness, self-control, and the coming judgment, Felix became terrified, and interrupted him – ‘Go for the present, but, when I find an opportunity, I will send for you again.’
Men då Paulus talade om rättfärdighet, och om kyskhet, och om den tillkommande domen, vardt Felix förskräckt, och sade: Gack dina färde i denna resone; när jag får beläglig tid dertill, vill jag låta kalla dig.
26 He was hoping, too, for a bribe from Paul, and so he used to send for him frequently and talk with him.
Men han förhoppades också, att han skulle få penningar af Paulo, på det han skulle gifva honom lös, för hvilka saks skull han ock ofta kallade honom till sig, och talade med honom.
27 But, after the lapse of two years, Felix was succeeded by Porcius Festus; and, wishing to gain popularity with the Jewish leaders, he left Paul a prisoner.
Då nu tu år voro förlupna, kom Porcius Festus i Felix stad; men Felix ville göra Judomen till vilja, och lät Paulum blifva efter sig fången.
