Luke 1
1 Inasmuch as many have undertaken to arrange a narrative of those things which are fully believed among us,
Efter månge hafva tagit sig före att beskrifva de ting, som ibland oss aldravissast äro;
2 even as they were delivered to us by those who were eye-witnesses from the beginning and became ministers of the word,
Såsom de oss sagt hafva, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfve en del voro af det de sade;
3 it seemed good to me also, having accurately traced up all things from the first, to write to thee a connected account, most excellent Theophilus,
Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafver, ordenteligen skrifva dig till, min gode Theophile;
4 that thou mightst know the exact truth with regard to those things in which thou wast instructed.
Att du må förfara vissa sanningen om de stycker, der du om undervister äst.
5 There was in the days of Herod, king of Judaea, a certain priest named Zachariah, of the course of Abijah; and he had a wife of the daughters of Aaron, and her name was Elizabeth.
Uti Herodis, Judee Konungs, tid, var en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Aarons döttrar, benämnd Elisabet.
6 And they were both righteous in the sight of God, walking in all the commandments and ordinances of the Lord blameless.
De voro både rättfärdige för Gud, vandrande i all Herrans bud och stadgar ostraffeliga.
7 And they had no child, because Elizabeth was barren, and they were both far advanced in years.
Och de hade inga barn; ty Elisabet var ofruktsam, och både voro de framlidne i sin ålder.
8 And it came to pass, that, while he was serving as priest before God in the order of his course,
Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi,
9 according to the custom of the priesthood the lot fell to him to go into the temple of the Lord and burn the incense.
Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, att han skulle upptända rökelse, gick han in i Herrans tempel;
10 And the whole multitude of the people was praying without at the time of the incense.
Och allt folket var utantill, och bad, så länge rökelsen skedde.
11 And there appeared to him an angel of the Lord, standing on the right of the altar of incense.
Så syntes honom Herrans Ängel, ståndandes på högra sidon vid rökaltaret.
12 And Zachariah was troubled at the sight, and fear fell upon him.
Och Zacharias vardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhåge föll öfver honom.
13 But the angel said to him, Fear not, Zachariah; for thy prayer was heard, and thy wife Elizabeth shall bear thee a son; and thou shalt call his name John.
Så sade Ängelen till honom: Var icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hvilkens namn du skall kalla Johannes.
14 And thou wilt have joy and gladness, and many will rejoice for his birth.
Och dig skall varda glädje och fröjd; och månge skola fröjdas af hans födelse;
15 For he will be great in the sight of the Lord; and will drink neither wine nor strong drink; and he will be filled with the Holy Spirit from his very birth.
Ty han skall varda stor för Herranom; vin och starka drycker skall han icke dricka; och skall straxt i moderlifvet uppfylld varda med den Helga Anda;
16 And many of the sons of Israel will he turn to the Lord their God.
Och han skall omvända många af Israels barn till Herran, deras Gud.
17 And he will go before his face in the spirit and power of Elijah, to turn the hearts of fathers to children, and the disobedient to the wisdom of the righteous, to make ready for the Lord a prepared people.
Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, till att omvända fädernas hjerta till barnen, och de ohöriga till de rättfärdigas snällhet; och göra Herranom ett beredt folk.
18 And Zachariah said to the angel, Whereby shall I know this? for I am an old man, and my wife is far advanced in years.
Då sade Zacharias till Ängelen: Hvaraf skall jag detta veta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.
19 And the angel answering said to him, I am Gabriel, who stand in the presence of God; and I was sent to speak to thee, and to tell thee these glad tidings.
Ängelen svarade, och sade till honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd till att tala dig till, och båda dig denna goda tidenden.
20 And lo! thou shalt be silent, and not able to speak, until the day when these things shall come to pass, because thou didst not believe my words, which will be fulfilled in their season.
Och si, du skall varda mållös, och skall intet kunna tala, intill den dagen, då detta sker; derföre, att du icke trodde minom ordom, hvilke skola fullkomnad varda i sin tid.
21 And the people were looking for Zachariah, and wondering that he remained so long in the temple.
Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, att han så länge dvaldes i templet.
22 And on coming out, he was not able to speak to them; and they perceived that he had seen a vision in the temple; and he was beckoning to them, and remained speechless.
Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, att han hade sett någon syn i templet; och han tecknade dem, och blef mållös.
23 And it came to pass, when the days of his ministration were completed, that he returned to his house.
Och det begaf sig, då hans ämbetsdagar ute voro, gick han hem i sitt hus.
24 And after those days his wife Elizabeth conceived, and hid herself five months, saying,
Och efter de dagar vardt hans hustru Elisabet hafvandes; och fördolde sig i fem månader, och sade:
25 Thus hath the Lord dealt with me in the days wherein he looked on me to take away my reproach among men.
Så hafver nu Herren gjort med mig, i de dagar, då han såg till mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.
26 And in her sixth month the angel Gabriel was sent from God to a city of Galilee, called Nazareth,
Uti sjette månaden vardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nazareth;
27 to a virgin betrothed to a man whose name was Joseph, of the house of David; and the virgin's name was Mary.
Till en jungfru, som förlofvad var enom man, hvilkens namn var Joseph, af Davids hus; och jungfrunes namn Maria.
28 And the angel came in to her and said, Hail, thou that art highly favored! the Lord is with thee.
Och Ängelen kom in till henne, och sade: Hel, full med nåd! Herren är med dig; välsignad du ibland qvinnor.
29 And she was troubled at the words, and was considering what this salutation could mean.
Då hon såg honom, vardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana helsning detta var.
30 And the angel said to her, Fear not, Mary; for thou hast found favor with God.
Då sade Ängelen till henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafver funnit nåd för Gudi.
31 And lo! thou shalt conceive in thy womb, and hear a son, and shalt call his name Jesus.
Si, du skall afla i ditt lif, och föda en son, hvilkens Namn du skall kalla JESUS.
32 He shall be great, and shall be called the Son of the Most High; and the Lord God will give to him the throne of David his father;
Han skall varda stor, och kallas dens Högstas Son; och Herren Gud skall gifva honom hans faders Davids säte;
33 and he shall reign over the house of Jacob for ever; and of his kingdom there shall be no end. (aiōn g165)
Och han skall vara en Konung öfver Jacobs hus i evig tid; och på hans rike skall ingen ände vara. (aiōn g165)
34 Then said Mary to the angel, How shall this be, since I know not a man?
Då sade Maria till Ängelen: Huru skall detta tillgå? Ty jag vet af ingen man.
35 And the angel answering said to her, The Holy Spirit will come upon thee, and the power of the Most High will overshadow thee; wherefore the holy one that is to be born will be called the Son of God.
Ängelen svarade, och sade till henne: Den Helge Ande skall komma öfver dig, och dens Högstas kraft skall öfverskygga dig; derföre ock det Helga, som af dig födt varder, skall kallas Guds Son.
36 And lo! Elizabeth, thy kinswoman, she also hath conceived a son in her old age; and this is the sixth month with her who is called barren.
Och si, Elisabet, din fränka, hafver ock aflat en son i sin ålderdom; och detta är sjette månaden åt henne, som hetes vara ofruktsam;
37 For nothing will be impossible with God.
Ty för Gud är ingen ting omöjelig.
38 And Mary said, Lo, the handmaid of the Lord! May it be to me according to thy word. And the angel departed from her.
Då sade Maria: Si, Herrans tjenarinna; varde mig efter ditt tal. Och Ängelen skiljdes ifrå henne.
39 And Mary arose and went in those days into the hill-country with haste, into a city of Judah.
Uti de dagar stod Maria upp, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;
40 And she entered the house of Zachariah, and saluted Elizabeth.
Och kom uti Zacharie hus, och helsade Elisabet.
41 And it came to pass, when Elizabeth heard the salutation of Mary, that the babe leaped in her womb; and Elizabeth was filled with the Holy Spirit,
Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie helsning, sprang barnet uti hennes lif. Och Elisabet vardt uppfylld med den Helga Anda;
42 and cried out with a loud voice, and said, Blessed art thou among women; and blessed is the fruit of thy womb!
Och hon ropade med höga röst, och sade: Välsignad du ibland qvinnor, och välsignad dins lifs frukt.
43 And whence is this to me, that the mother of my Lord should come to me?
Och hvadan kommer mig detta, att mins Herras moder kommer till mig?
44 For lo! as soon as the voice of thy salutation came to my ears, the babe leaped in my womb in exultation.
Si, då rösten af dine helsning kom i min öron, sprang barnet af glädje i mitt lif.
45 And blessed is she who hath believed that there will be an accomplishment of those things which were told her from the Lord.
Och salig äst du, som trodde; ty all ting varda fullbordad, som dig sagd äro af Herranom.
46 And Mary said, My soul magnifieth the Lord,
Och Maria sade: Min själ prisar storliga Herran;
47 and my spirit hath exulted in God my Saviour;
Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;
48 for he hath looked upon the low estate of his handmaiden. For lo! from this time all generations will call me blessed;
Ty han hafver sett till sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter varda all slägte mig saliga kallande.
49 for the Mighty One hath done great things for me; and holy is his name;
Ty den Mägtige hafver gjort mägtig ting med mig, och hans Namn är heligt;
50 and his mercy is from generation to generation on them that fear him.
Och hans barmhertighet varar ifrå slägte till slägte, öfver dem som frukta honom.
51 He hath wrought mightily with his arm; he hath scattered the proud in the device of their heart.
Han hafver bedrifvit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.
52 He hath cast down princes from thrones, and exalted men of low degree.
De mägtige hafver han satt af sätet, och uppsatt de ringa.
53 The hungry he hath filled with good things, and the rich he hath sent away empty.
De hungriga hafver han med god ting uppfyllt, och de rika hafver han låtit tomma blifva.
54 He hath given help to Israel his servant, in remembrance of his mercy
Han hafver upptagit sin tjenare Israel, tänkande på sina barmhertighet;
Såsom han sagt hafver till våra fäder, Abraham och hans säd, till evig tid. (aiōn g165)
56 And Mary abode with her about three months, and returned to her own house.
Och Maria blef när henne vid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.
57 Now Elizabeth's full time came that she should be delivered; and she brought forth a son.
Så vardt då Elisabet tiden fullbordad att hon skulle föda, och hon födde en son.
58 And her neighbors and her kinsfolk heard that the Lord had showed great mercy toward her; and they rejoiced with her.
Och hennes grannar och fränder fingo höra, att Herren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.
59 And it came to pass that on the eighth day they came to circumcise the child; and they were about to call him Zachariah, after the name of his father.
Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de till att omskära barnet; och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.
60 And his mother answering said, Not so; but he shall be called John.
Då svarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.
61 And they said to her, There is no one of thy kindred that is called by this name.
Då sade de till henne: Uti dine slägt är ingen, som hafver det namnet.
62 And they made signs to his father, how he would have him named.
Så tecknade de hans fader, hvad han ville kalla honom.
63 And he asked for a writing-tablet, and wrote, saying, His name is John. And they all marveled.
Och han äskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.
64 And his mouth was opened immediately, and his tongue was loosed; and he spoke, blessing God.
Och straxt öppnades hans mun, och hans tunga; och han talade, lofvandes Gud.
65 And fear came on all that dwelt around them; and all these things were talked of throughout the whole of the hill-country of Judaea.
Och stor fruktan kom öfver alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfver alla Judiska bergsbygdena.
66 And all that heard them laid them up in their hearts, saying, What then will this child be? For the hand of the Lord was with him.
Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hvad månn varda utaf detta barnet? Ty Herrans hand var med honom.
67 And Zachariah his father was filled with the Holy Spirit, and prophesied, saying,
Och hans fader Zacharias vardt uppfylld med den Helga Anda, propheterade, och sade:
68 Blessed be the Lord, the God of Israel! for he hath visited and redeemed his people,
Lofvad vare Herren, Israels Gud; ty han hafver besökt och förlossat sitt folk;
69 and hath raised up a horn of salvation for us in the house of David his servant, —
Och hafver upprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus;
Såsom han i förtiden talat hafver, genom sina helga Propheters mun; (aiōn g165)
71 salvation from our enemies, and from the hand of all that hate us,
Att han skulle frälsa oss ifrå våra ovänner, och utur allas deras hand, som hata oss;
72 to accomplish his mercy toward our fathers, and to remember his holy covenant,
Och bevisa barmhertighet med våra fäder, och minnas på sitt helga Testamente;
73 the oath which he swore to Abraham our father,
Och på den ed, som han svorit hafver vårom fader Abraham, att gifva oss;
74 to grant to us, that being delivered from the hand of our enemies, we might worship him without fear,
Att vi, frälste utur våra ovänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;
75 in holiness and righteousness before him, all our days.
I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla våra lifsdagar.
76 And thou, child, shalt be called a prophet of the Most High; for thou shalt go in advance before the face of the Lord to prepare his ways,
Och du barn skall kallas dens Högstas Prophet; du skall gå för Herranom, till att bereda hans vägar;
77 to give knowledge of salvation to his people in the remission of their sins
Och gifva hans folke salighetenes kunskap, till deras synders förlåtelse;
78 through the tender mercy of our God, whereby the day-spring from on high hath visited us,
Genom vår Guds innerliga barmhertighet, genom hvilken uppgången af höjdene hafver oss besökt;
79 to give light to those sitting in darkness and the shadow of death, to guide our feet into the way of peace.
Till att uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödsens skugga, och styra våra fötter på fridsens väg.
80 And the child grew, and waxed strong in spirit; and was in the deserts till the day of his manifestation to Israel.
Och barnet växte upp, och stärktes i Andanom; och vistades i öknene, till den dagen han skulle framkomma för Israels folk.
