Psalms 88
1 [A Song. A Psalm by the sons of Korah. For the Chief Musician. To the tune of "The Suffering of Affliction." A contemplation by Heman, the Ezrahite.] LORD, the God of my salvation, I have cried day and night before you.
En Psalmvisa Korah barnas, till att föresjunga, om de eländas svaghet; en undervisning Hemans, dens Esrahitens. Herre Gud, min Frälsare, jag ropar dag och natt inför dig.
2 Let my prayer enter into your presence. Turn your ear to my cry.
Låt mina bön komma inför dig; böj din öron till mitt ropande.
Ty min själ är full med jämmer, och mitt lif är hardt när helvetet. (Sheol h7585)
4 I am counted among those who go down into the pit. I am like a man who has no help,
Jag är aktad lik vid dem som i kulona fara; jag är såsom en man, den ingen hjelp hafver.
5 set apart among the dead, like the slain who lie in the grave, whom you remember no more. They are cut off from your hand.
Jag ligger ibland de döda öfvergifven, såsom de slagne, de i grafvene ligga; på hvilka du intet mer tänker, och de ifrå dine hand afskilde äro.
6 You have laid me in the lowest pit, in the darkest depths.
Du hafver lagt mig i gropena neder, uti mörkret och i djupet.
7 Your wrath lies heavily on me. You have afflicted me with all your waves. (Selah)
Din grymhet trycker mig, och tränger mig med allom dinom böljom. (Sela)
8 You have taken my friends from me. You have made me an abomination to them. I am confined, and I can't escape.
Mina vänner hafver du låtit komma långt ifrå mig; du hafver gjort mig dem till en styggelse; jag ligger fången, och kan icke utkomma.
9 My eyes are dim from grief. I have called on you daily, LORD. I have spread out my hands to you.
Mitt ansigte är jämmerligit för vedermödos skull. Herre, jag åkallar dig dagliga; jag uträcker mina händer till dig.
10 Do you show wonders to the dead? Do the dead rise up and praise you? (Selah)
Månn du då göra under ibland de döda? Eller månn de döda uppstå och tacka dig? (Sela)
11 Is your loving kindness declared in the grave? Or your faithfulness in Destruction?
Månn man uti grafvena förtälja dina godhet; och dina trohet uti förderfvet?
12 Are your wonders made known in the dark? Or your righteousness in the land of forgetfulness?
Kunna då dina under uti mörkret kända varda; eller din rättfärdighet i de lande, der all ting förgätas?
13 But to you, LORD, I have cried. In the morning, my prayer comes before you.
Men jag ropar till dig, Herre, och min bön kommer bittida för dig.
14 LORD, why do you reject my soul? Why do you hide your face from me?
Hvi förkastar du, Herre, mina själ; och förskyler ditt ansigte för mig?
15 I am afflicted and ready to die from my youth up. While I suffer your terrors, I am distracted.
Jag är elände och vanmägtig, att jag så bortkastad är. Jag lider ditt förskräckande, så att jag fulltnär förtviflar.
16 Your fierce wrath has gone over me. Your terrors have cut me off.
Din grymhet går öfver mig, ditt förskräckande trycker mig.
17 They came around me like water all day long. They completely engulfed me.
De omlägga mig dagliga såsom vatten, och omhvärfva mig tillsammans.
18 You have put lover and friend far from me, and my friends into darkness.
Du gör, att mina vänner och näste, och mine kände draga sig långt ifrå mig, för sådana jämmers skull.
