Mark 9
1 He said to them, "Truly I tell you, there are some standing here who will in no way taste death until they see the Kingdom of God come with power."
Ytterligare sade han till dem: "Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Guds rike vara kommet i sin kraft."
2 After six days Jesus took with him Peter, James, and John, and brought them up onto a high mountain privately by themselves, and he was changed into another form in front of them.
Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och Johannes och förde dem ensamma upp på ett högt berg, där de voro allena. Och hans utseende förvandlades inför dem;
3 His clothing became glistening, exceedingly white, such as no launderer on earth can whiten them.
och hans kläder blevo glänsande och mycket vita, så att ingen valkare på jorden kan göra kläder så vita.
4 Elijah and Moses appeared to them, and they were talking with Jesus.
Och för dem visade sig Elias jämte Moses, och dessa samtalade med Jesus.
5 Peter said to Jesus, "Rabbi, it is good for us to be here. Let us make three tents: one for you, one for Moses, and one for Elijah."
Då tog Petrus till orda och sade till Jesus: "Rabbi, här är oss gott att vara; låt oss göra tre hyddor, åt dig en och åt Moses en och åt Elias en."
6 For he did not know what to answer, for they became very afraid.
Han visste nämligen icke vad han skulle säga; så stor var deras förskräckelse.
7 A cloud came, overshadowing them, and a voice came out of the cloud, "This is my beloved Son. Listen to him."
Då kom en sky som överskyggde dem, och ur skyn kom en röst: "Denne är min älskade Son; hören honom."
8 Suddenly looking around, they saw no one with them anymore, except Jesus alone.
Och plötsligt märkte de, när de sågo sig omkring, att där icke mer fanns någon hos dem utom Jesus allena.
9 As they were coming down from the mountain, he commanded them that they should tell no one what things they had seen, until after the Son of Man had risen from the dead.
Då de sedan gingo ned från berget, bjöd han dem att de icke, förrän Människosonen hade uppstått från de döda, skulle för någon omtala vad de hade sett.
10 They kept this saying to themselves, questioning what the "rising from the dead" meant.
Och de lade märke till det ordet och begynte tala med varandra om vad som kunde menas med att han skulle uppstå från de döda.
11 They asked him, saying, "Why do the scribes say that Elijah must come first?"
Och de frågade honom och sade: "De skriftlärde säga ju att Elias först måste komma?"
12 And he said to them, "Elijah indeed comes first, and restores all things. And why is it written of the Son of Man that he should suffer many things and be rejected?
Han svarade dem: "Elias måste visserligen först komma och upprätta allt igen. Men huru kan det då vara skrivet om Människosonen att han skall lida mycket och bliva föraktad?
13 But I tell you that Elijah has come, and they have also done to him whatever they wanted to, even as it is written about him."
Dock, jag säger eder att Elias redan har kommit; och de förforo mot honom alldeles såsom de ville, och såsom det var skrivet att det skulle gå honom."
14 And when they came to the disciples, they saw a large crowd around them, and scribes questioning them.
När de därefter kommo till lärjungarna, sågo de att mycket folk var samlat omkring dem, och att några skriftlärde disputerade med dem.
15 Immediately all the crowd, when they saw him, were greatly amazed, and running to him greeted him.
Och strax då allt folket fick se honom, blevo de mycket häpna och skyndade fram och hälsade honom.
16 He asked them, "What are you arguing about with them?"
Då frågade han dem: "Varom disputeren I med dem?"
17 And one out of the crowd answered him, "Teacher, I brought to you my son, who has a mute spirit;
Och en man i folkhopen svarade honom: "Mästare, jag har fört till dig min son, som är besatt av en stum ande.
18 and wherever it seizes him, it throws him down, and he foams at the mouth, and grinds his teeth, and wastes away. I asked your disciples to cast it out, and they weren't able."
Och varhelst denne får fatt i honom kastar han omkull honom, och fradgan står gossen om munnen, och han gnisslar med tänderna och bliver såsom livlös. Nu bad jag dina lärjungar att de skulle driva ut honom, men de förmådde det icke."
19 And answering, he said to them, "You unbelieving generation, how long must I be with you? How long must I put up with you? Bring him to me."
Då svarade han dem och sade: "O du otrogna släkte, huru länge måste jag vara hos eder? Huru länge måste jag härda ut med eder? Fören honom till mig."
20 They brought him to him, and when he saw him, immediately the spirit convulsed him, and he fell on the ground, wallowing and foaming at the mouth.
Och de förde honom till Jesus. Och strax då han fick se Jesus, slet och ryckte anden honom, och han föll ned på jorden och vältrade sig, under det att fradgan stod honom om munnen.
21 He asked his father, "How long has it been since this has come to him?" He said, "From childhood.
Jesus frågade då hans fader: "Huru länge har det varit så med honom?" Han svarade: "Alltsedan han var ett litet barn;
22 And it has often cast him both into fire and into water, to destroy him. But if you can do anything, have compassion on us, and help us."
och det har ofta hänt att han har kastat honom än i elden, än i vattnet, för att förgöra honom. Men om du förmår något, så förbarma dig över oss och hjälp oss."
23 Jesus said to him, "'If you can?' All things are possible to him who believes."
Då sade Jesus till honom: "Om jag förmår, säger du. Allt förmår den som tror."
24 Immediately the father of the child cried out and said, "I believe. Help my unbelief."
Strax ropade gossens fader och sade: "Jag tror! Hjälp min otro."
25 When Jesus saw that a crowd came running together, he rebuked the unclean spirit, saying to him, "You deaf and mute spirit, I command you, come out of him, and never enter him again."
Men när Jesus såg att folk strömmade tillsammans dit, tilltalade han den orene anden strängt och sade till honom: "Du stumme och döve ande, jag befaller dig: Far ut ur honom, och kom icke mer in i honom."
26 Having screamed, and convulsed greatly, it came out of him. The boy became like one dead; so much that most of them said, "He is dead."
Då skriade han och slet och ryckte gossen svårt och for ut; och gossen blev såsom död, så att folket menade att han verkligen var död.
27 But Jesus took him by the hand, and raised him up; and he arose.
Men Jesus tog honom vid handen och reste upp honom; och han stod då upp.
28 And when he had come into the house, his disciples asked him privately, "Why could we not cast it out?"
När Jesus därefter hade kommit inomhus, frågade hans lärjungar honom, då de nu voro allena: "Varför kunde icke vi driva ut honom?"
29 And he said to them, "This kind cannot come out by anything but prayer and fasting."
Han svarade dem: "Detta slag kan icke drivas ut genom något annat än bön och fasta."
30 They went out from there, and passed through Galilee. He did not want anyone to know it.
Och de gingo därifrån och vandrade genom Galileen; men han ville icke att någon skulle få veta det.
31 For he was teaching his disciples, and said to them, "The Son of Man is being handed over to the hands of men, and they will kill him; and when he is killed, after three days he will rise again."
Han undervisade nämligen sina lärjungar och sade till dem: "Människosonen skall bliva överlämnad i människors händer, och man skall döda honom; men tre dagar efter det att han har blivit dödad skall han uppstå igen."
32 But they did not understand the saying, and were afraid to ask him.
Och de förstodo icke vad han sade, men de fruktade att fråga honom.
33 He came to Capernaum, and when he was in the house he asked them, "What were you arguing on the way?"
Och de kommo till Kapernaum. Och när han hade kommit dit där han bodde, frågade han dem: "Vad var det I samtaladen om på vägen?"
34 But they were silent, for they had disputed one with another on the way about who was the greatest.
Men de tego, ty de hade på vägen talat med varandra om vilken som vore störst.
35 And he sat down, and called the twelve; and he said to them, "If anyone wants to be first, he must be last of all, and servant of all."
Då satte han sig ned och kallade till sig de tolv och sade till dem: "Om någon vill vara den förste, så vare han den siste av alla och allas tjänare."
36 He took a little child, and set him in the midst of them. Taking him in his arms, he said to them,
Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem; sedan tog han det upp i famnen och sade till dem:
37 "Whoever receives one such little child in my name, receives me, and whoever receives me, does not receive me, but him who sent me."
"Den som tager emot ett sådant barn i mitt namn, han tager emot mig, och den som tager emot mig, han tager icke emot mig, utan honom som har sänt mig."
38 John said to him, "Teacher, we saw someone casting out demons in your name; and we forbade him, because he was not following us."
Johannes sade till honom: "Mästare, vi sågo huru en man som icke följer oss drev ut onda andar genom ditt namn; och vi ville hindra honom, eftersom han icke följde oss."
39 But Jesus said, "Do not forbid him, for there is no one who will do a mighty work in my name, and be able quickly to speak evil of me.
Men Jesus sade: "Hindren honom icke; ty ingen som genom mitt namn har gjort en kraftgärning kan strax därefter tala illa om mig.
40 For whoever is not against us is for us.
Ty den som icke är emot oss, han är för oss.
41 For whoever will give you a cup of water to drink in my name, because you belong to the Christ, truly I tell you, he will in no way lose his reward.
Ja, den som giver eder en bägare vatten att dricka, därför att I hören Kristus till -- sannerligen säger jag eder: Han skall ingalunda gå miste om sin lön.
42 Whoever will cause one of these little ones who believe in me to stumble, it would be better for him if he was thrown into the sea with a millstone hung around his neck.
Och den som förför en av dessa små som tro, för honom vore det bättre, om en kvarnsten hängdes om hans hals och han kastades i havet.
43 If your hand causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life maimed, rather than having your two hands to go into hell, into the unquenchable fire, (Geenna g1067)
Om nu din hand är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet lytt, än att hava båda händerna i behåll och komma till Gehenna, till den eld som icke utsläckes. (Geenna g1067)
45 If your foot causes you to stumble, cut it off. It is better for you to enter into life lame, rather than having your two feet to be cast into hell. (Geenna g1067)
Och om din fot är dig till förförelse, så hugg av den. Det är bättre för dig att ingå i livet halt, än att hava båda fötterna i behåll och kastas i Gehenna. (Geenna g1067)
47 If your eye causes you to stumble, cast it out. It is better for you to enter into the Kingdom of God with one eye, rather than having two eyes to be cast into hell, (Geenna g1067)
Och om ditt öga är dig till förförelse, så riv ut det. Det är bättre för dig att ingå i Guds rike enögd, än att hava båda ögonen i behåll och kastas i Gehenna, (Geenna g1067)
48 'where their worm does not die, and the fire is not quenched.'
där 'deras mask icke dör och elden icke utsläckes'.
49 For everyone will be salted with fire, and every sacrifice will be salted with salt.
Ty var människa måste saltas med eld.
50 Salt is good, but if the salt has lost its saltiness, how can you make it salty? Have salt in yourselves, and be at peace with one another."
Saltet är en god sak; men om saltet mister sin sälta, varmed skolen I då återställa dess kraft? -- Haven salt i eder och hållen frid inbördes."
