Luke 24
1 But on the first day of the week, at early dawn, they came to the tomb, bringing the spices which they had prepared.
På den ena Sabbathen, ganska bittida om morgonen, kommo de till grafvena, bärande de välluktande krydder, som de tillredt hade; och några med dem.
2 They found the stone rolled away from the tomb.
Så funno de stenen afvältad ifrå grafvene;
3 They entered in, and did not find the body of the Lord Jesus.
Och gingo in, och funno intet Herrans Jesu lekamen.
4 It happened, while they were greatly perplexed about this, look, two men stood by them in dazzling clothing.
Och det begaf sig att, då de derom bekymrade voro, si, så stodo när dem två män i skinande kläder.
5 Becoming terrified, they bowed their faces down to the earth. They said to them, "Why do you seek the living among the dead?
Då vordo de förfärade, och slogo sin ansigte neder åt jordene. Då sade de till dem: Hvi söken I den lefvande ibland de döda?
6 He is not here, but is risen. Remember what he told you when he was still in Galilee,
Han är icke här, han är uppstånden; kommer ihåg, huru han sade eder, då han ännu var i Galileen,
7 saying that the Son of Man must be delivered up into the hands of sinful men, and be crucified, and the third day rise again?"
Sägandes: Menniskones Son måste öfverantvardas i syndiga menniskors händer, och korsfästas; och uppstå på tredje dagen.
8 Then they remembered his words.
Och så begynte de komma ihåg hans ord;
9 And returning from the tomb, they told all these things to the eleven and to all the rest.
Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och bådade detta allt dem ellofva, och allom dem androm.
10 Now they were Mary Magdalene and Joanna and Mary the mother of James and the other women with them who told these things to the apostles.
Och det var Maria Magdalena, och Johanna, och Maria Jacobi, och andra som med dem voro, de detta sade till Apostlarna.
11 These words seemed to them to be nonsense, and they did not believe them.
Och deras ord syntes för dem såsom galenskap; och de trodde dem intet.
12 But Peter got up and ran to the tomb. Stooping and looking in, he saw the strips of linen by themselves, and he departed to his home, wondering what had happened.
Men Petrus stod upp, och lopp till grafvena; och då han lutade sig derin, fick han se linkläden liggande allena; och gick sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad der skedt var.
13 And look, two of them were going that very day to a village named Emmaus, which was about seven miles from Jerusalem.
Och si, två af dem gingo på samma dagen till en by, som låg vid sextio stadier vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
14 They talked with each other about all of these things which had happened.
Och de talade hvar med annan, om allt det som skedt var.
15 It happened, while they talked and questioned together, that Jesus himself came near, and went with them.
Och hände sig, då de talades vid, och befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus, och gick med dem.
16 But their eyes were kept from recognizing him.
Men deras ögon voro förhållen, att de icke kände honom.
17 And he said to them, "What are these words that you are exchanging with each other as you walk?" And they stood still, looking sad.
Då sade han till dem: Hvad är det för tal, som I hafven eder emellan, vid I gån, och ären bedröfvade?
18 One of them, named Cleopas, answered him, "Are you the only stranger in Jerusalem who does not know the things which have happened there in these days?"
Då svarade endera, som het Cleophas, och sade till honom: Äst du allena ibland främmande män i Jerusalem, som icke vet hvad der skedt är i dessa dagar?
19 He said to them, "What things?" They said to him, "The things concerning Jesus, the Nazarene, a man who was a prophet mighty in deed and word before God and all the people;
Sade han till dem: Hvad? Sade de till honom: Om Jesu Nazareno, som var en Prophet, mägtig både i gerningar och ord, för Gudi, och allo folkena;
20 and how the chief priests and our rulers delivered him up to be condemned to death, and crucified him.
Och huruledes de öfverste Presterna, och våre förmän, öfverantvardade honom i dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
21 But we were hoping that it was he who would redeem Israel. Yes, and besides all this, it is now the third day since these things happened.
Men vi hoppades, att han skulle vara den som förlossa skulle Israel; och öfver allt detta är nu tredje dagen, sedan det skedde.
22 Also, certain women of our company amazed us, having arrived early at the tomb;
Och några qvinnor af våra hafva förskräckt oss, de der bittida om morgonen hade kommit till grafvena;
23 and when they did not find his body, they came saying that they had also seen a vision of angels, who said that he was alive.
Och då de icke funno hans lekamen, kommo de, och sade, att de ock Änglasyn sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
24 Some of us went to the tomb, and found it just like the women had said, but they did not see him."
Och någre af dem, som med oss voro, gingo bort till grafven, och funno såsom qvinnorna sagt hade; men honom funno de intet.
25 Then he said to them, "O foolish ones, and slow of heart to believe in all that the prophets have spoken.
Då sade han till dem: O! I galne, och senhjertade till att tro, uti allt det som Propheterna sagt hafva.
26 Did not the Christ have to suffer these things and to enter into his glory?"
Skulle icke Christus sådant lida, och sedan ingå uti sin härlighet?
27 Beginning from Moses and from all the prophets, he explained to them in all the Scriptures the things concerning himself.
Och han begynte på Mose, och alla Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i alla Skrifter, som voro om honom.
28 They drew near to the village, where they were going, and he acted like he would go further.
Och de begynte nalkas intill byn, dit de ville; och han låts som han ville gå längre fram.
29 They urged him, saying, "Stay with us, for it is almost evening, and the day is almost over." He went in to stay with them.
Och de nödgade honom, sägande: Blif när oss; ty det lider åt aftonen, och dagen är förliden. Och så gick han in, till att blifva när dem.
30 It happened, that when he had sat down at the table with them, he took the bread and gave thanks. Breaking it, he gave to them.
Och det begaf sig, då han satt till bords med dem, tog han brödet; tackade, bröt det, och fick dem.
31 Their eyes were opened, and they recognized him, and he vanished out of their sight.
Och deras ögon öppnades, att de kände honom; och så försvann han utu deras åsyn.
32 And they said to one another, "Weren't our hearts burning within us, while he spoke to us along the way, and while he opened the Scriptures to us?"
Och de sade emellan sig: Var icke vårt hjerta brinnande i oss, då han talade med oss i vägen, och uttydde oss Skrifterna?
33 They rose up that very hour, returned to Jerusalem, and found the eleven gathered together, and those who were with them,
Och i samma stundene stodo de upp, och gingo till Jerusalem igen, och funno församlade de ellofva, och de som med dem voro;
34 saying, "The Lord is risen indeed, and has appeared to Simon."
De der sade: Herren är sannerliga uppstånden, och är synter af Simone.
35 They related the things that happened along the way, and how he was recognized by them in the breaking of the bread.
Och de förtäljde hvad skedt var i vägen, och huru han vardt känd af dem, i det han bröt brödet.
36 As they said these things, Jesus himself stood among them, and said to them, "Peace be to you."
Som de nu härom talade, stod Jesus sjelf midt ibland dem, och sade till dem: Frid vare eder.
37 But they were terrified and filled with fear, and supposed that they had seen a spirit.
Då vordo de förfärade, och fruktade, menandes att de sågo en anda.
38 He said to them, "Why are you troubled? Why do doubts arise in your hearts?
Då sade han till dem: Hvi ären I förfärade? Och hvi uppstiga sådana tankar uti edor hjerta?
39 See my hands and my feet, that it is truly me. Touch me and see, for a spirit does not have flesh and bones, as you see that I have."
Ser mina händer, och mina fötter, att det är jag sjelf: Tager på mig, och skåder; ty anden hafver icke kött och ben, såsom I sen mig hafva.
40 When he had said this, he showed them his hands and his feet.
Och då han hade det sagt, viste han dem händer och fötter.
41 While they still did not believe for joy, and wondered, he said to them, "Do you have anything here to eat?"
Och som de ännu icke trodde, för glädjes skull, utan förundrade sig, sade han till dem: Hafven I här något att äta?
42 And they gave him a piece of a broiled fish.
Då fingo de honom fram ett stycke stekt fisk, och något af en hannogskako.
43 And he took it and ate in front of them.
Och han tog det, och åt deraf i deras åsyn.
44 And he said to them, "This is what I told you, while I was still with you, that all things which are written in the Law of Moses, the Prophets, and the Psalms, concerning me must be fulfilled."
Och han sade till dem: Detta äro de ord, som jag sade till eder, då jag ännu var med eder, att allt måste fullbordas, som skrifvet är i Mose lag, och i Propheterna, och i Psalmerna, om mig.
45 Then he opened their minds, that they might understand the Scriptures.
Då öppnade han dem deras sinne, att de förstodo Skrifterna;
46 He said to them, "Thus it is written, for the Christ to suffer and to rise from the dead the third day,
Och sade till dem: Så är det skrifvet, och så måste Christus lida, och tredje dagen uppstå ifrå de döda;
47 and that repentance leading to forgiveness of sins should be preached in his name to all the nations, beginning at Jerusalem.
Och predikas i hans Namn bättring och syndernas förlåtelse ibland all folk, begynnande på Jerusalem.
48 You are witnesses of these things.
Och I ären vittne till allt detta.
49 And look, I send forth the promise of my Father on you. But wait in the city until you are clothed with power from on high."
Och si, jag vill sända öfver eder mins Faders löfte; men I skolen blifva i staden Jerusalem, tilldess I varden beklädde med kraft af höjdene.
50 He led them out as far as Bethany, and he lifted up his hands, and blessed them.
Och han hade dem ut till Bethanien, och upplyfte sina händer, och välsignade dem.
51 It happened, while he blessed them, that he departed from them, and was carried up into heaven.
Och skedde, då han dem välsignat hade, skiljdes han ifrå dem, och uppfor i himmelen.
52 They worshiped him, and returned to Jerusalem with great joy,
Och de tillbådo honom; och gingo sedan in i Jerusalem igen, med stora glädje;
53 and were continually in the temple, praising and blessing God.
Och voro alltid i templet, prisade och lofvade Gud. Amen.
