Psalms 109
1 [For the Chief Musician. A Psalm by David.] God of my praise, do not remain silent,
En Psalm Davids, till att föresjunga. Gud, mitt lof, tig icke;
2 for they have opened the mouth of the wicked and the mouth of deceit against me. They have spoken to me with a lying tongue.
Ty de hafva upplåtit sin ogudaktiga och falska mun emot mig, och tala emot mig med falska tungor.
3 They have also surrounded me with words of hatred, and fought against me without a cause.
Och de tala hätskeliga emot mig allestäds, och strida emot mig utan sak.
4 In return for my love, they are my adversaries; but I am in prayer.
Derföre, att jag älskar dem, äro de emot mig; men jag beder.
5 They have rewarded me evil for good, and hatred for my love.
De bevisa mig ondt för godt, och hat för min kärlek.
6 Set a wicked man over him. Let an adversary stand at his right hand.
Sätt ogudaktiga öfver honom, och Satan stånde på hans högra hand.
7 When he is judged, let him come forth guilty. Let his prayer be turned into sin.
Den som sig af honom lära låter, hans lefverne vare ogudaktigt, och hans bön vare synd.
8 Let his days be few. Let another take his office.
Varde hans dagar få, och hans ämbete tage en annar.
9 Let his children be fatherless, and his wife a widow.
Varde hans barn faderlös, och hans hustru enka.
10 Let his children be wandering beggars. Let them be sought from their ruins.
Hans barn gånge husvill och tigge, och söke, såsom de der förderfvade äro.
11 Let the creditor seize all that he has. Let strangers plunder the fruit of his labor.
De ockrare utsuge allt det han hafver, och de främmande bortröfve hans gods.
12 Let there be none to extend kindness to him, neither let there be any to have pity on his fatherless children.
Och ingen bevise honom godt, och ingen förbarme sig öfver hans faderlösa.
13 Let his posterity be cut off. In the generation following let their name be blotted out.
Hans efterkommande varde utrotade; deras namn varde i androm led utplånad.
14 Let the iniquity of his fathers be remembered by Jehovah. Do not let the sin of his mother be blotted out.
På hans fäders missgerning varde tänkt för Herranom, och hans moders synd varde intet utplånad.
15 Let them be before Jehovah continually, that he may cut off the memory of them from the earth;
Herren låte dem aldrig komma utu sin ögnasyn, och deras åminnelse varde utrotad på jordene;
16 because he did not remember to show kindness, but persecuted the poor and needy man, the broken in heart, to kill them.
Derföre att han så platt ingen barmhertighet hade; utan förföljde den elända och fattiga, och den bedröfvada, till att dräpa honom.
17 Yes, he loved cursing, and it came to him. He did not delight in blessing, and it was far from him.
Och han ville hafva förbannelse, den skall ock komma honom; han ville icke välsignelse, så skall hon ock vara långt ifrå honom.
18 He clothed himself also with cursing as with his garment. It came into his inward parts like water, like oil into his bones.
Och han drog förbannelse uppå sig, såsom sina skjorto; och hon är ingången i hans inelfver, såsom vatten, och såsom olja uti hans ben.
19 Let it be to him as the clothing with which he covers himself, for the belt that is always around him.
Hon varde honom såsom en klädnad, den han uppå sig hafver, och såsom ett bälte, der han allestädes omgjordar sig med.
20 This is the reward of my adversaries from Jehovah, of those who speak evil against my soul.
Alltså ske dem af Herranom, som mig emot äro, och tala ondt emot mina själ.
21 But deal with me, Jehovah the Lord, for your name's sake, because your loving kindness is good, deliver me;
Men du, Herre, Herre, var du med mig för ditt Namns skull; ty din nåd är min tröst, fräls mig.
22 for I am poor and needy. My heart is wounded within me.
Ty jag är fattig och elände; mitt hjerta är bedröfvadt i mig.
23 I fade away like an evening shadow. I am shaken off like a locust.
Jag går bort såsom en skugge, den fördrifven varder, och varder förjagad såsom gräshoppor.
24 My knees are weak through fasting. My body is thin and lacks fat.
Min knä äro svage af fasto, och mitt kött är magert, och hafver ingen fetma.
25 I have also become a reproach to them. When they see me, they shake their head.
Och jag måste vara deras begabberi; när de se mig, rista de sitt hufvud.
26 Help me, Jehovah, my God. Save me according to your loving kindness;
Gör mig bistånd, Herre, min Gud; hjelp mig efter dina nåd;
27 that they may know that this is your hand; that you, Jehovah, have done it.
Att de måga förnimma, att det är din hand; att du, Herre, detta gör.
28 They may curse, but you bless. When they arise, they will be shamed, but your servant shall rejoice.
Förbanna de, så välsigna du; sätta de sig emot mig, så varde de till skam; men din tjenare glädje sig.
29 Let my adversaries be clothed with dishonor. Let them cover themselves with their own shame as with a robe.
Mine motståndare varde med försmädelse beklädde, och varde med sine skam öfvertäckte, såsom med en kjortel.
30 I will give great thanks to Jehovah with my mouth. Yes, I will praise him among the multitude.
Jag vill mycket tacka Herranom med min mun, och lofva honom ibland många.
31 For he will stand at the right hand of the needy, to save him from those who judge his soul.
Ty han står dem fattiga på högra handene, att han skall hjelpa honom ifrå dem som hans lif fördöma.
