Job 10

1 "My soul is weary of my life. I will give free course to my complaint. I will speak in the bitterness of my soul.

Min själ grufvar sig för mitt lif; min klagan vill jag låta fara fort, och tala i mine själs bedröfvelse;

2 I will tell God, 'Do not condemn me. Show me why you contend with me.

Och säga till Gud: Fördöm mig icke; låt mig få veta, hvarföre du träter med mig.

3 Is it good to you that you should oppress, that you should despise the work of your hands, and smile on the counsel of the wicked?

Hafver du der lust till, att du brukar öfvervåld; och förkastar mig, hvilken dina händer gjort hafva; och låter de ogudaktigas anslag komma till äro?

4 Do you have eyes of flesh? Or do you see as man sees?

Hafver du ock då köttslig ögon? Eller ser du såsom en menniska ser?

5 Are your days as the days of mortals, or your years as man's years,

Eller är din tid såsom ens menniskos tid; eller din år såsom ens mans år;

6 that you inquire after my iniquity, and search after my sin?

Att du frågar efter mina orättfärdighet, och uppsöker mina synd;

7 Although you know that I am not wicked, there is no one who can deliver out of your hand.

Ändå du vetst, att jag icke är ogudaktig; ändå det är ingen, som kan fria ifrå dine hand?

8 "'Your hands have framed me and fashioned me altogether, yet you destroy me.

Dina händer hafva fliteliga gjort mig, och allansamman beredt mig; och du nedsänker mig så alldeles.

9 Remember, I beg you, that you have fashioned me as clay. Will you bring me into dust again?

Tänk dock uppå, att du hafver gjort mig af ler, och skall åter låta mig komma till jord igen.

10 Haven't you poured me out like milk, and curdled me like cheese?

Hafver du icke molkat mig såsom mjölk, och låtit mig ystas såsom ost?

11 You have clothed me with skin and flesh, and knit me together with bones and sinews.

Du hafver klädt mig uti hud och kött; med ben och senor hafver du sammanfogat mig.

12 You have granted me life and loving kindness. Your visitation has preserved my spirit.

Lif och välgerning hafver du gjort mig, och ditt uppseende bevarar min anda.

13 Yet you hid these things in your heart. I know that this is with you:

Och ändå att du fördöljer sådana i ditt hjerta, så vet jag dock likväl, att du kommer det ihåg.

14 if I sin, then you mark me. You will not acquit me from my iniquity.

Om jag syndar, så märker du det straxt, och låter mina missgerning icke vara ostraffad.

15 If I am wicked, woe to me. If I am righteous, I still shall not lift up my head, being filled with disgrace, and conscious of my affliction.

Är jag ogudaktig, så är mig ve; är jag rättfärdig, så tör jag likväl icke upplyfta mitt hufvud, som den der full är med föraktelse, och ser mina eländhet;

16 And if I lift myself up, you hunt me like a lion. Again you show yourself powerful to me.

Och såsom ett upprest lejon jagar du mig, och handlar åter grufveliga med mig.

17 You renew your witnesses against me, and increase your indignation on me. Changes and warfare are with me.

Du förnyar din vittne emot mig, och gör dina vrede mycken öfver mig; mig plågar det ena öfver det andra.

18 "'Why, then, have you brought me forth out of the womb? I wish I had given up the spirit, and no eye had seen me.

Hvi hafver du låtit mig komma utaf moderlifvet? Ack! att jag dock hade varit förgjord, att intet öga hade sett mig;

19 I should have been as though I had not been. I should have been carried from the womb to the grave.

Så vore jag, såsom den der intet hafver varit till, buren ifrå moderlifvet till grafvena.

20 Aren't my days few? Cease then. Leave me alone, that I may find a little comfort,

Vill då icke mitt korta lif hafva en ända? Vill du icke låta af mig, att jag något litet måtte vederqvickas;

21 before I go where I shall not return from, to the land of darkness and of the shadow of death;

Förr än jag går bort, och kommer intet igen, nämliga i mörkrens och töcknones land?

22 the land dark as midnight, of the shadow of death, without any order, where the light is as midnight.'"

Det ett land är, hvilkets ljus är tjocka mörkret, och der som ingen skickelighet är; der skenet är såsom en töckna.