Genesis 21
1 Now God visited Sarah as he had said, and did to Sarah as he had spoken.
Och Herren sökte Sara, såsom han sagt hade, och Herren gjorde med henne såsom han talat hade.
2 Sarah conceived, and bore Abraham a son in his old age, at the set time of which God had spoken to him.
Och Sara vardt hafvande, och födde Abraham en son i sinom ålderdom, vid den tiden, som Gud honom föresagt hade.
3 Abraham called his son who was born to him, whom Sarah bore to him, Isaac.
Och Abraham nämnde sin son, som honom född var, Isaac, den honom Sara födt hade.
4 Abraham circumcised his son, Isaac, when he was eight days old, as God had commanded him.
Och omskar honom på åttonde dagen, som Gud honom budit hade.
5 Abraham was one hundred years old when his son, Isaac, was born to him.
Hundrade år gammal var Abraham, då honom hans son Isaac födder var.
6 Sarah said, "God has made me laugh. Everyone who hears will laugh with me."
Och Sara sade: Gud hafver gjort mig ett löje; ty hvilken det får höra, han får le åt mig.
7 She said, "Who would have said to Abraham, that Sarah would nurse children? For I have borne him a son in his old age."
Och sade ytterligare: Ho torde ock säga Abraham sjelfvom, att Sara däggde barn, och hade födt honom en son i sinom ålderdom?
8 The child grew, and was weaned. Abraham made a great feast on the day that Isaac was weaned.
Och barnet växte, och vardt afvandt. Och Abraham gjorde ett stort gästabud den dagen, då Isaac afvandes.
9 Sarah saw the son of Hagar the Egyptian, whom she had borne to Abraham, mocking.
Och Sara fick se den Egyptiska qvinnones Hagars son, den hon Abraham födt hade, att han var en bespottare.
10 Therefore she said to Abraham, "Cast out this slave woman and her son. For the son of this slave woman will not be heir with my son, Isaac."
Och sade till Abraham: Drif denna tjensteqvinnona ut med hennes son; ty denne tjensteqvinnones son skall icke ärfva med min son Isaac.
11 The thing was very grievous in Abraham's sight on account of his son.
Detta ordet behagade Abraham ganska illa för sin sons skull.
12 God said to Abraham, "Do not let it be grievous in your sight because of the boy, and because of your slave woman. In all that Sarah says to you, listen to her voice. For from Isaac will your descendants be called.
Men Gud sade till honom: Låt dig icke tycka hårdt vara om pilten och tjensteqvinnone; allt det Sara dig sagt hafver, så lyd henne; förty i Isaac skall säden dig nämnd varda.
13 And I will also make a great nation of the son of the slave woman, because he is your offspring."
Jag skall ock göra tjensteqvinnones son till folk, derföre att han din säd är.
14 Abraham rose up early in the morning, and took food and a skin of water, and gave it to Hagar, putting it on her shoulder; and gave her the child, and sent her away. She departed, and wandered in the wilderness of Beersheba.
Då stod Abraham bittida upp om morgonen, och tog bröd och en flaska med vatten, och lade på Hagars rygg, och pilten med, och lät gå henne. Hon gick sin väg, och for vill i öknene, vid BerSaba.
15 The water in the skin was gone, and she shoved the boy under one of the shrubs.
Då nu vattnet i flaskone var förtärdt, kastade hon pilten under en buska.
16 She went and sat down opposite him, a good way off, about a bow shot away. For she said, "Do not let me see the death of the boy." So she sat across from him, and he wept loudly.
Och gick bort och satte sig tvärs öfver långt ifrå, vid ett armborst skott; ty hon sade: Jag gitter icke se uppå att pilten dör. Och vid hon satt tvärs öfver, hof hon upp sina röst, och gret.
17 And God heard the voice of the boy, and the angel of God called to Hagar from the sky and said to her, "What troubles you, Hagar? Do not be afraid. For God has heard the voice of the boy where he is.
Då hörde Gud piltens röst, och Guds Ängel kallade Hagar af himmelen, sägandes: Hvad skadar dig, Hagar? Frukta dig intet; förty Gud hafver hört piltens röst, der han ligger.
18 Get up, lift up the boy, and hold him by your hand. For I will make him a great nation."
Statt upp, tag pilten, och håll honom med dina händer; ty jag skall göra honom till stort folk.
19 God opened her eyes, and she saw a well of water. She went and filled the skin with water and gave the boy a drink.
Och Gud öppnade hennes ögon, att hon fick se en vattubrunn. Då gick hon till och fyllde sina flasko med vatten, och gaf piltenom dricka.
20 God was with the boy, and he grew. He lived in the wilderness, and became, as he grew up, an archer.
Och Gud var med piltenom; han växte, och bodde i öknene, och vardt en god skytte.
21 He lived in the wilderness of Paran. His mother got a wife for him from the land of Egypt.
Och bodde i den öknene Pharan: Och hans moder tog honom hustru utur Egypti land.
22 It happened at that time, that Abimelech and Phicol the commander of his army spoke to Abraham, saying, "God is with you in all that you do.
På samma tiden talade Abimelech och Phicol, hans härhöfvitsman, med Abraham, och sade: Gud är med dig uti allt det du gör.
23 Now, therefore, swear to me here by God that you will not deal falsely with me, nor with my son, nor with my son's son. But according to the kindness that I have done to you, you shall do to me, and to the land in which you have lived as a foreigner."
Så svär mig nu vid Gud, att du är mig icke arg, eller minom barnom, eller minom barnabarnom: Utan den barmhertighet, som jag hafver gjort med dig, den gör ock med mig, och landena, der du en främling uti äst.
24 And Abraham said, "I swear."
Då sade Abraham: Jag vill svärja.
25 Abraham complained to Abimelech because of a water well, which Abimelech's servants had violently taken away.
Och Abraham straffade Abimelech för den vattubrunnens skull, som Abimelechs tjenare hade tagit med våld.
26 Abimelech said, "I do not know who has done this thing. Neither did you tell me, neither did I hear of it, until today."
Då svarade Abimelech: Jag hafver icke vist, ho det gjorde; ej heller sade du mig det; dertill hafver jag icke hört det förra än i dag.
27 Abraham took sheep and cattle, and gave them to Abimelech, and the two of them made a covenant.
Då tog Abraham får och fä, och gaf Abimelech: Och gjorde båda ett förbund med hvarannan.
28 Abraham set seven ewe lambs of the flock by themselves.
Och Abraham ställde sju lamb afsides.
29 Abimelech said to Abraham, "What do these seven ewe lambs which you have set by themselves mean?"
Sade Abimelech till Abraham: Hvad skola de sju lamb, som du hafver ställt der afsides?
30 He said, "You shall take these seven ewe lambs from my hand, that it may be a witness to me, that I have dug this well."
Han svarade: Sju lamb skall du taga af mine hand, att de skola vara mig till ett vittnesbörd, att jag denna brunn grafvit hafver.
31 Therefore he called that place Beersheba, because they both swore there.
Deraf heter det rummet BerSaba, att de båda med hvarannan der så svoro.
32 So they made a covenant at Beersheba. Abimelech rose up with Phicol, the commander of his army, and they returned into the land of the Philistines.
Och alltså gjorde de det förbund i BerSaba. Då stodo Abimelech och hans härhöfvitsman Phicol upp, och drogo in i de Philisteers land igen.
33 And Abraham planted a tamarisk tree in Beersheba, and called there on the name of Jehovah, the Everlasting God.
Och Abraham plantade trä i BerSaba; och predikade der om Herrans eviga Guds namn;
34 Abraham lived as a foreigner in the land of the Philistines many days.
Och var en främling uti de Philisteers land i långan tid.
