Luke 19
1 He entered and was passing through Irikhu.
Och han drog in, och gick igenom Jericho.
2 And look, there was a man named Zakai. He was a chief tax collector, and he was rich.
Och si, der var en man, benämnd Zacheus; han var en öfverste för de Publicaner, och var rik;
3 He was trying to see who Yeshua was, and could not because of the crowd, because he was short.
Och sökte efter att han skulle få se Jesum, ho han var; men han kom icke dess vid, för folkets skull; ty han var liten till växt.
4 He ran on ahead, and climbed up into a sycamore tree to see him, for he was to pass that way.
Så lopp han framföre, och steg upp uti ett mulbärträ, på det han skulle få se honom; ty han skulle gå der fram.
5 And as he came to the place, looking up, Yeshua saw him, and said to him, "Zakai, hurry and come down, for today I must stay at your house."
Och när Jesus kom till den platsen, såg han upp, och fick se honom, och sade till honom: Zachee, stig snarliga ned; ty i dag måste jag gästa i ditt hus.
6 He hurried, came down, and received him joyfully.
Han steg snarliga ned, och undfick honom gladeliga.
7 And when they saw it, they all murmured, saying, "He has gone in to lodge with a man who is a sinner."
Och när de det sågo, knorrade de alle, att han ingången var till att gästa när en syndare.
8 And Zakai stood and said to the Lord, "Look, Lord, half of my goods I give to the poor. If I have wrongfully exacted anything of anyone, I restore four times as much."
Men Zacheus steg fram, och sade till Herran: Si, Herre, hälftena af mina ägodelar gifver jag de fattiga; och om jag hafver någon bedragit, det gifver jag fyradubbelt igen.
9 Yeshua said to him, "Today, salvation has come to this house, because he also is a son of Avraham.
Då sade Jesus till honom: I dag är desso huse salighet vederfaren; efter han är ock Abrahams son.
10 For the Son of Man came to seek and to save that which was lost."
Ty menniskones Son är kommen till att uppsöka och frälsa det som förtappadt var.
11 As they heard these things, he went on and told a parable, because he was near Urishlim, and they supposed that the Kingdom of God would be revealed immediately.
När de nu detta hörde, sade han ändå en liknelse, efter han var hardt när vid Jerusalem, och de mente att Guds rike skulle straxt uppenbaradt varda.
12 He said therefore, "A certain nobleman went into a far country to receive for himself a kingdom, and to return.
Så sade han då: En ädla man for långt bort i främmande land, till att intaga sig ett rike, och komma igen.
13 He called ten servants of his, and gave them ten mina coins, and told them, 'Conduct business until I come.'
Då kallade han till sig tio sina tjenare, och fick dem tio pund, och sade till dem: Handler härmed, tilldess jag igen kommer.
14 But his citizens hated him, and sent an envoy after him, saying, 'We do not want this man to reign over us.'
Men hans borgare hatade honom, och sände bådskap efter honom, sägande: Vi vilje icke, att denne skall råda öfver oss.
15 "It happened when he had come back again, having received the kingdom, that he commanded these servants, to whom he had given the money, to be called to him, that he might know what they had gained by conducting business.
Och det begaf sig, att han kom igen, och hade fått riket. Då böd han kalla de tjenare till sig, som han hade fått penningarna, att han måtte veta, huru hvar och en af dem handlat hade.
16 The first came before him, saying, 'Lord, your mina has made ten more minas.'
Så kom den förste, och sade: Herre, ditt pund hafver förvärfvat tio pund.
17 "And he said to him, 'Well done, good servant. Because you were faithful with very little, you will have authority over ten cities.'
Och han sade till honom: Ack! du gode tjenare, uti en liten ting hafver du varit trogen; du skall hafva magt öfver tio städer.
18 "The second came, saying, 'Your mina, Lord, has made five minas.'
Och den andre kom, och sade: Herre, ditt pund hafver vunnit fem pund.
19 "So he said to him, 'And you are to be over five cities.'
Och han sade till honom: Var ock du satter öfver fem städer.
20 Another came, saying, 'Lord, look, your mina, which I kept laid away in a handkerchief,
Och den tredje kom, och sade: Herre, se här ditt pund, som jag hade bevarat uti en svetteduk.
21 for I feared you, because you are an exacting man. You take up that which you did not lay down, and reap that which you did not sow.'
Jag var rädder för dig; ty du äst en sträng man; du tager det upp, som du icke hafver nederlagt, och uppskär det du icke hafver sått.
22 "He said to him, 'Out of your own mouth will I judge you, you wicked servant. You knew that I am an exacting man, taking up that which I did not lay down, and reaping that which I did not sow.
Sade han till honom: Af din egen mun dömer jag dig, du onde tjenare; visste du att jag är en sträng man, upptager det jag intet nederlade, och uppskär det jag intet sådde;
23 Then why did you not deposit my money in the bank, and at my coming, I might have earned interest on it?'
Hvi fick du då icke mina penningar in i vexlobänken; att, när jag komme, måtte jag ju kraft dem igen med ocker?
24 He said to those who stood by, 'Take the mina away from him, and give it to him who has the ten minas.'
Och han sade till dem som der stodo: Tager det pundet ifrå honom och får honom, som hafver tio pund.
25 "They said to him, 'Lord, he has ten minas.'
Då sade de till honom: Herre, han hafver tio pund.
26 'For I tell you that to everyone who has, will more be given; but from him who does not have, even that which he has will be taken away.
Ty jag säger eder, att den som hafver, honom skall varda gifvet; och den som icke hafver, honom skall ock varda ifråtaget det han hafver.
27 But bring those enemies of mine who did not want me to reign over them here, and kill them before me.'"
Dock de mina ovänner, som icke ville att jag skulle råda öfver dem, leder hit, och dräper dem här för mig.
28 Having said these things, he went on ahead, going up to Urishlim.
Och då han detta sagt hade, gick han dädan, och reste upp åt Jerusalem.
29 It happened, when he drew near to Beth-Pageh and Beth-Naiya, at the mountain that is called Olivet, he sent two of the disciples,
Och det begaf sig att, när han kom till Bethphage och Bethanien, vid det berget, som kallas Oljoberget, sände han två sina Lärjungar,
30 saying, "Go your way into the village on the other side, in which, as you enter, you will find a colt tied, whereon no one ever yet sat. Untie it, and bring it.
Sägandes: Går in i byn, som för eder ligger; när I kommen derin, skolen I finna en åsnafåla bunden, der ännu ingen menniska på suttit hafver; löser honom, och hafver honom hit.
31 If anyone asks you, 'Why are you untying it?' say to him: 'Because the Lord needs it.'"
Och om någor frågar eder, hvi I lösen honom; så säger till honom: Ty Herren behöfver honom.
32 Those who were sent went away, and found things just as he had told them.
Så gingo de åstad, som sände voro, och funno, som han hade sagt dem.
33 As they were untying the colt, its owners said to them, "Why are you untying the colt?"
Och när de löste fålan, sade hans herrar till dem: Hvi lösen I fålan?
34 They said, "Because the Lord needs it."
Då sade de: Ty Herren behöfver honom.
35 They brought it to Yeshua. They threw their cloaks on the colt, and set Yeshua on them.
Och de ledde honom till Jesum; lade sin kläder på fålan, och satte Jesum deruppå.
36 As he went, they spread their cloaks in the way.
Och der han framfor, bredde de sin kläder på vägen.
37 As he was now getting near, at the descent of the Mount of Olives, the whole crowd of the disciples began to rejoice and praise God with a loud voice for all the mighty works which they had seen,
Och då han när kom, och drog ned för Oljoberget, begynte hele hopen af hans Lärjungar med fröjd och höga röst lofva Gud, öfver alla de krafter som de sett hade,
38 saying, "Blessed is the King who comes in the name of the Lord. Peace in heaven, and glory in the highest."
Sägandes: Välsignad vare han, som kommer, en Konung i Herrans Namn; frid vare i himmelen, och ära i höjden.
39 Some of the Pharisees from the crowd said to him, "Teacher, rebuke your disciples."
Och någre ibland folket, som voro af de Phariseer, sade till honom: Mästar, näps dina Lärjungar.
40 He answered them, "I tell you that if these were silent, the stones would cry out."
Men han svarade, och sade till dem: Jag säger eder: Om de tigde, skulle stenarna ropa.
41 When he drew near, he saw the city and wept over it,
Och då han kom fram, och fick se staden, gret han öfver honom.
42 saying, "If you, even you, had known today the things that make for peace. But now, they are hidden from your eyes.
Och han sade: Om du ock visste, hvad din frid tillhörer, så vorde du det visserliga i denna dinom dag betänkandes; men nu är det fördoldt för din ögon.
43 For the days will come on you, when your enemies will throw up a barricade against you, surround you, hem you in on every side,
Ty den tid skall komma öfver dig, att dine ovänner skola dig belägga, och skansa kringom dig, och tränga dig på alla sidor.
44 and will dash you and your children within you to the ground. They will not leave in you one stone on another, because you did not know the time of your visitation."
Och de skola nederslå dig till jorden, och din barn som i dig äro; och de skola icke låta igen i dig sten på sten; derföre, att du icke känna kunde den tiden, der du uti sökt var.
45 And he entered into the temple, and began to drive out those who were selling and buying in it,
Så gick han in i templet, och begynte utdrifva dem, som derinne sålde och köpte,
46 saying to them, "It is written, 'And my house will be a house of prayer,' but you have made it a 'den of robbers'."
Sägandes till dem: Det är skrifvet: Mitt hus är ett bönehus; men I hafven det gjort till en röfvarekulo.
47 He was teaching daily in the temple, but the chief priests and the scribes and the leaders among the people sought to destroy him.
Och han lärde hvar dag i templet. Men de öfverste Presterna, och de ypperste ibland folket, sökte efter att de kunde förgöra honom;
48 They could not find what they might do, for all the people hung on to every word that he said.
Och de kunde icke finna, hvad de skulle göra; ty allt folket höll sig intill honom, och hörde honom.
