Luke 13
1 There were present at that season some that told him of the Galilaeans, whose blood Pilate had mingled with their sacrifices.
På samma tid voro der någre tillstädes, som bådade honom om de Galileer, hvilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.
2 And Yahushua answering said unto them, Suppose ye that these Galilaeans were sinners above all the Galilaeans, because they suffered such things?
Då svarade Jesus, och sade till dem: Menen I att desse Galileer voro syndare för alla Galileer, efter de sådant ledo?
3 I tell you, Nay: but, except ye repent, ye shall all likewise perish.
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
4 Or those eighteen, upon whom the tower in Siloam fell, and slew them, think ye that they were sinners above all men that dwelt in Jerusalem?
Eller de aderton, som tornet i Siloa föll uppå, och drap dem, menen I att de brottslige voro för alla menniskor, som bo i Jerusalem?
5 I tell you, Nay: but, except ye repent, ye shall all likewise perish.
Nej, säger jag eder; utan om I icke bättren eder, skolen I alle sammalunda förgås.
6 He spake also this parable; A certain man had a fig tree planted in his vineyard; and he came and sought fruit thereon, and found none.
Sade han ock denna liknelsen: En man hade ett fikonaträ planteradt i sin vingård, och han kom och sökte frukt derpå, och fann ingen.
7 Then said he unto the dresser of his vineyard, Behold, these three years I come seeking fruit on this fig tree, and find none: cut it down; why cumbereth it the ground?
Då sade han till vingårdsmannen: Si, nu i tre år hafver jag kommit, och sökt frukt på detta fikonaträt, och finner ingen; hugg det bort; hvarefter skall det förhindra jordena?
8 And he answering said unto him, Master, let it alone this year also, till I shall dig about it, and dung it:
Han svarade, och sade till honom: Herre, låt stå det ännu i detta året, så länge jag grafver omkring det och göder det;
9 And if it bear fruit, well: and if not, then after that thou shalt cut it down.
Om det så kunde bära frukt; hvar ock icke, så hugg det sedan bort.
10 And he was teaching in one of the synagogues on the Sabbath.
Och han lärde om Sabbathen i en Synagogo.
11 And, behold, there was a woman which had a spirit of infirmity eighteen years, and was bowed together, and could in no wise lift up herself.
Och si, der var en qvinna, som hade haft krankhetenes anda i aderton år; och var krumpen, och förmådde icke upplyfta hufvudet.
12 And when Yahushua saw her, he called her to him, and said unto her, Woman, thou art loosed from thine infirmity.
När Jesus såg henne, kallade han henne till sig, och sade till henne: Qvinna, var fri af dine krankhet.
13 And he laid his hands on her: and immediately she was made straight, and glorified YHWH.
Och han lade händerna på henne: och straxt reste hon sig upp, och prisade Gud.
14 And the ruler of the synagogue answered with indignation, because that Yahushua had healed on the Sabbath day, and said unto the people, There are six days in which men ought to work: in them therefore come and be healed, and not on the Sabbath day.
Då svarade öfversten för Synagogon, och var vred att Jesus helade på Sabbathen, och sade till folket: Sex dagar äro, der I mågen arbeta på; kommer på dem, och låter hela eder; icke på Sabbathen.
15 Yahushua then answered him, and said, Thou hypocrite, doth not each one of you on the Sabbath loose his ox or his ass from the stall, and lead him away to watering?
Då svarade Herren honom, och sade: Du skrymtare, löser icke hvar och en af eder om Sabbathen sin oxa eller åsna ifrå krubbone, och leder bort att vattna?
16 And ought not this woman, being a daughter of Abraham, whom Satan hath bound, lo, these eighteen years, be loosed from this bond on the Sabbath day?
Måtte man då icke lösa af detta bandet, på Sabbathen, denna Abrahams dotter, hvilken Satan bundit hafver, si, nu i aderton år?
17 And when he had said these things, all his adversaries were ashamed: and all the people rejoiced for all the glorious things that were done by him.
Och då han detta sade, skämde sig alle som honom emotståndit hade, och allt folket gladde sig af de härliga gerningar, som gjordes af honom.
18 Then said he, Unto what is the kingdom of YHWH like? and whereunto shall I resemble it?
Så sade han då: Hvem är Guds rike likt? Och vid hvad skall jag likna det?
19 It is like a grain of mustard seed, which a man took, and cast into his garden; and it grew, and waxed a great tree; and the fowls of the air lodged in the branches of it.
Det är likt vid ett senapskorn, som en man tog, och sådde i sin örtagård; och det växte, och blef ett stort trä, och foglarna under himmelen bodde på dess qvistar.
20 And again he said, Whereunto shall I liken the kingdom of YHWH?
Och åter sade han: Vid hvad skall jag likna Guds rike?
21 It is like leaven, which a woman took and hid in three measures of meal, till the whole was leavened.
Det är likt enom surdeg, hvilken en qvinna tog, och lade in uti tre skäppor mjöl, tilldess det surnade alltsammans.
22 And he went through the cities and villages, teaching, and journeying toward Jerusalem.
Och han gick igenom städer och byar, och lärde, och tog vägen åt Jerusalem.
23 Then said one unto him, Rabbi, are there few that be saved? And he said unto them,
Och en sade till honom: Herre, äro de ock få, som varda salige? Då sade han till dem:
24 Strive to enter in at the strait gate: for many, I say unto you, will seek to enter in, and shall not be able.
Vinnlägger eder derom, att I kunnen ingå igenom den trånga porten; ty månge, säger jag eder, skola söka derefter, att de må inkomma, och skola dock icke kunna.
25 When once the master of the house is risen up, and hath shut to the door, and ye begin to stand without, and to knock at the door, saying, Master, Master, open unto us; and he shall answer and say unto you, I know you not whence ye are:
Sedan husbonden hafver uppståndit, och låtit dörren igen; och I begynnen stå ute, och bulta på dörren, sägande: Herre, Herre, låt upp för oss; och han svarar, och säger till eder: Jag vet intet af eder, hvadan I ären;
26 Then shall ye begin to say, We have eaten and drunk in thy presence, and thou hast taught in our streets.
Då skolen I begynna säga: Vi hafvom ätit och druckit med dig, och du hafver lärt på våra gator.
27 But he shall say, I tell you, I know you not whence ye are; depart from me, all ye workers of iniquity.
Och han skall säga: Jag säger eder, jag vet intet af eder, hvadan I ären; går ifrå mig, alle I ogerningsmän.
28 There shall be weeping and gnashing of teeth, when ye shall see Abraham, and Isaac, and Jacob, and all the prophets, in the kingdom of YHWH, and you yourselves thrust out.
Och der skall vara gråt och tandagnisslan; när I fån se Abraham, Isaac och Jacob, och alla Propheterna, i Guds rike; och eder utdrifvas.
29 And they shall come from the east, and from the west, and from the north, and from the south, and shall sit down in the kingdom of YHWH.
Och de skola komma ifrån östan och vestan, och nordan och sunnan, och skola sitta till bords i Guds rike.
30 And, behold, there are last which shall be first, and there are first which shall be last.
Och si, det äro någre ytterste, som skola varda de främste; och någre främste, som skola varda de ytterste.
31 The same day there came certain of the Pharisees, saying unto him, Get thee out, and depart hence: for Herod will kill thee.
Samma dagen gingo någre Phariseer fram, och sade till honom: Skynda dig, och gack hädan; ty Herodes vill dräpa dig.
32 And he said unto them, Go ye, and tell that fox, Behold, I cast out devils, and I do cures to day and to morrow, and the third day I shall be perfected.
Då sade han till dem: Går, och säger dem räfvenom: Si, jag utdrifver djeflar, och helar i dag, och i morgon; och tredje dagen varder det ändadt med mig.
33 Nevertheless I must walk to day, and to morrow, and the day following: for it cannot be that a prophet perish out of Jerusalem.
Dock likväl måste jag ännu vandra i dag, och i morgon, och öfvermorgon; ty det kan icke vara, att en Prophet förgås annorstädes än i Jerusalem.
34 O Jerusalem, Jerusalem, which killest the prophets, and stonest them that are sent unto thee; how often would I have gathered thy children together, as a hen doth gather her brood under her wings, and ye would not!
Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som sändas till dig; huru ofta ville jag församla din barn, likavisst som foglen sitt näste under sina vingar; och I villen icke?
35 Behold, your house is left unto you desolate: and verily I say unto you, Ye shall not see me, until the time come when ye shall say, Blessed is he that cometh in the name of YHWH.
Si, edart hus skall varda eder öde; och säger jag eder, att I skolen icke se mig, tilldess tiden kommer, att I varden sägande: Välsignad är han, som kommer i Herrans Namn.
