Song of Solomon 1
1 The song of songs, which is Solomon’s.
Salomos Höga Visa.
2 Let him kiss me with the kisses of his mouth: for your love is better than wine.
Han kysse mig med sins muns kyssande; ty din bröst äro ljufligare än vin;
3 Because of the smell of your good ointments your name is as ointment poured forth, therefore do the virgins love you.
Att man må lukta din goda salvo; ditt Namn är en utgjuten salva; derföre hafva pigorna dig kär.
4 Draw me, we will run after you: the king has brought me into his chambers: we will be glad and rejoice in you, we will remember your love more than wine: the upright love you.
Drag mig efter dig, så löpe vi; Konungen förde mig in uti sin kammar: Vi fröjde oss, och äre glade öfver dig; vi tänke uppå din bröst mer än uppå vin; de fromme älska dig.
5 I am black, but comely, O you daughters of Jerusalem, as the tents of Kedar, as the curtains of Solomon.
Jag är svart, men ganska täck, I Jerusalems döttrar, såsom Kedars hyddor, såsom Salomos tapeter.
6 Look not on me, because I am black, because the sun has looked on me: my mother’s children were angry with me; they made me the keeper of the vineyards; but my own vineyard have I not kept.
Ser icke derefter, att jag så svart är; ty solen hafver bränt mig; mins moders barn vredgas emot mig. Man hafver satt mig till vingårdsvaktersko; men min vingård, den jag hade, bevarade jag icke.
7 Tell me, O you whom my soul loves, where you feed, where you make your flock to rest at noon: for why should I be as one that turns aside by the flocks of your companions?
Säg mig du, den min själ älskar, hvar du beter, hvar du hvilar om middagen; att jag icke skall gå hit och dit, till dina stallbröders hjordar.
8 If you know not, O you fairest among women, go your way forth by the footsteps of the flock, and feed your kids beside the shepherds’ tents.
Känner du dig icke, du dägeligasta ibland qvinnor, så gack uppå fårens fotspår, och bet din kid vid herdahusen.
9 I have compared you, O my love, to a company of horses in Pharaoh’s chariots.
Jag liknar dig, min kära, vid mitt resigtyg, vid Pharaos vagnar.
10 Your cheeks are comely with rows of jewels, your neck with chains of gold.
Dina kinder stå ljufliga i spann, och din hals i kedjo.
11 We will make you borders of gold with studs of silver.
Vi vilje göra dig gyldene spann med silfdoppor.
12 While the king sits at his table, my spikenard sends forth the smell thereof.
Då Konungen vände sig hit, gaf min nardus sina lukt.
13 A bundle of myrrh is my well-beloved to me; he shall lie all night between my breasts.
Min vän är mig ett knippe af myrrham, det emellan min bröst hänger.
14 My beloved is to me as a cluster of camphire in the vineyards of Engedi.
Min vän är mig en drufva Copher, uti de vingårdar i EnGedi.
15 Behold, you are fair, my love; behold, you are fair; you have doves’ eyes.
Si, min kära, du äst dägelig; dägelig äst du, din ögon äro såsom dufvoögon.
16 Behold, you are fair, my beloved, yes, pleasant: also our bed is green.
Si, min vän, du äst dägelig och ljuflig; vår säng grönskas.
17 The beams of our house are cedar, and our rafters of fir.
Vår hus bjelkar äro cedreträ; våre sparrar äro cypress.
