Psalms 71
1 In you, O LORD, do I put my trust: let me never be put to confusion.
Herre, jag förtröstar uppå dig, låt mig aldrig på skam komma.
2 Deliver me in your righteousness, and cause me to escape: incline your ear to me, and save me.
Fräls mig genom dina rättfärdighet, och hjelp mig ut; böj din öron till mig, och hjelp mig.
3 Be you my strong habitation, where I may continually resort: you have given commandment to save me; for you are my rock and my fortress.
Var mig en stark tröst, dit jag alltid fly må, du som lofvat hafver att hjelpa mig; ty du äst min klippa och min borg.
4 Deliver me, O my God, out of the hand of the wicked, out of the hand of the unrighteous and cruel man.
Min Gud, hjelp mig utu dens ogudaktigas hand, utu dens orättfärdigas och tyrannens hand.
5 For you are my hope, O Lord GOD: you are my trust from my youth.
Ty du äst min tillflykt, Herre, Herre; mitt hopp allt ifrå minom ungdom.
6 By you have I been held up from the womb: you are he that took me out of my mother’s bowels: my praise shall be continually of you.
Uppå dig hafver jag förlåtit mig, allt ifrå moderlifvet; du hafver dragit mig utu mine moders lif; min berömmelse är alltid af dig.
7 I am as a wonder to many; but you are my strong refuge.
Jag är för mångom ett vidunder; men du äst min starka tröst.
8 Let my mouth be filled with your praise and with your honor all the day.
Låt min mun full vara af ditt lof och pris dagliga dags.
9 Cast me not off in the time of old age; forsake me not when my strength fails.
Förkasta mig icke uti min ålderdom; öfvergif mig icke, när jag svag varder.
10 For my enemies speak against me; and they that lay wait for my soul take counsel together,
Ty mine fiender tala emot mig, och de som efter mina själ vakta, de rådslå tillhopa;
11 Saying, God has forsaken him: persecute and take him; for there is none to deliver him.
Och säga: Gud hafver öfvergifvit honom; jager efter, och griper honom; ty der är ingen hjelpare.
12 O God, be not far from me: O my God, make haste for my help.
Gud, var icke långt borto ifrå mig; min Gud, skynda dig till att hjelpa mig.
13 Let them be confounded and consumed that are adversaries to my soul; let them be covered with reproach and dishonor that seek my hurt.
Skämme sig och förgås, de som emot mine själ äro; varde med skam och hån öfvertäckte, de som mitt värsta söka.
14 But I will hope continually, and will yet praise you more and more.
Men jag vill alltid bida, och vill alltid föröka ditt lof.
15 My mouth shall show forth your righteousness and your salvation all the day; for I know not the numbers thereof.
Min mun skall förkunna dina rättfärdighet, dagliga dags dina salighet, den jag icke alla räkna kan.
16 I will go in the strength of the Lord GOD: I will make mention of your righteousness, even of your only.
Jag går i Herrans, Herrans kraft; jag prisar dina rättfärdighet, ja, din allena.
17 O God, you have taught me from my youth: and till now have I declared your wondrous works.
Gud, du hafver lärt mig af min ungdom; derföre förkunnar jag ännu din under.
18 Now also when I am old and gray headed, O God, forsake me not; until I have showed your strength to this generation, and your power to every one that is to come.
Ock förlåt mig icke, Gud, i ålderdomen, när jag grå varder; tilldess jag förkunnar din arm barnabarnom, och dina magt allom dem som komma skola.
19 Your righteousness also, O God, is very high, who have done great things: O God, who is like to you!
Gud, din rättfärdighet är hög, du som stor ting gör. Gud, ho är dig lik?
20 You, which have showed me great and sore troubles, shall quicken me again, and shall bring me up again from the depths of the earth.
Ty du låter mig förfara mycken och stor ångest, och gör mig åter lefvande; och hemtar mig åter upp utu jordenes djup.
21 You shall increase my greatness, and comfort me on every side.
Du gör mig ganska storan, och styrker mig igen.
22 I will also praise you with the psaltery, even your truth, O my God: to you will I sing with the harp, O you Holy One of Israel.
Så tackar jag ock dig med psaltarespel, för dina trofasthet, min Gud. Jag lofsjunger dig på harpor, du Helige i Israel.
23 My lips shall greatly rejoice when I sing to you; and my soul, which you have redeemed.
Mine läppar och min själ, som du förlöst hafver, äro glade, och lofsjunga dig.
24 My tongue also shall talk of your righteousness all the day long: for they are confounded, for they are brought to shame, that seek my hurt.
Ock talar min tunga dagliga dags om dina rättfärdighet; ty skämma måga sig, och på skam komma, de som mitt värsta söka.
