Psalms 40

1 I waited patiently for the LORD; and he inclined to me, and heard my cry.

En Psalm Davids, till att föresjunga. Jag förbidde Herran; och han böjde sig till mig, och hörde mitt rop;

2 He brought me up also out of an horrible pit, out of the miry clay, and set my feet on a rock, and established my goings.

Och drog mig utu den grufveliga kulone, och utu träcken; och satte mina fötter uppå ett hälleberg, så att jag visst gå kan;

3 And he has put a new song in my mouth, even praise to our God: many shall see it, and fear, and shall trust in the LORD.

Och hafver gifvit mig en ny viso i munnen till att lofva vår Gud. Det skola månge se, och frukta Herran, och hoppas uppå honom.

4 Blessed is that man that makes the LORD his trust, and respects not the proud, nor such as turn aside to lies.

Säll är den som sitt hopp sätter till Herran, och icke vänder sig till de högfärdiga, och de der med lögn umgå.

5 Many, O LORD my God, are your wonderful works which you have done, and your thoughts which are to us-ward: they cannot be reckoned up in order to you: if I would declare and speak of them, they are more than can be numbered.

Herre, min Gud, stor äro din under, och dine tankar som du på oss bevisar; dig är ingen ting lik. Jag vill förkunna dem, och deraf säga, ändock de stå icke till att räkna.

6 Sacrifice and offering you did not desire; my ears have you opened: burnt offering and sin offering have you not required.

Offer och spisoffer behaga dig intet; men öronen hafver du öppnat mig. Du vill hvarken bränneoffer eller syndoffer.

7 Then said I, See, I come: in the volume of the book it is written of me,

Då sade jag: Si, jag kommer; i bokene är skrifvet om mig.

8 I delight to do your will, O my God: yes, your law is within my heart.

Din vilja, min Gud, gör jag gerna; och din lag hafver jag i mitt hjerta.

9 I have preached righteousness in the great congregation: see, I have not refrained my lips, O LORD, you know.

Jag vill predika rättfärdigheten uti den stora församlingen. Si, jag vill icke låta stoppa mig munnen till; Herre, du vetst det.

10 I have not hid your righteousness within my heart; I have declared your faithfulness and your salvation: I have not concealed your loving kindness and your truth from the great congregation.

Dina rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjerta; om dina sanning och om dina salighet talar jag. Jag fördöljer icke dina godhet och trohet, uti den stora församlingen.

11 Withhold not you your tender mercies from me, O LORD: let your loving kindness and your truth continually preserve me.

Men, Herre, vänd dock icke dina barmhertighet ifrå mig; låt dina godhet och trohet bevara mig alltid.

12 For innumerable evils have compassed me about: my iniquities have taken hold on me, so that I am not able to look up; they are more than the hairs of my head: therefore my heart fails me.

Ty mig är ondt uppåkommet, der intet tal på är; mina synder hafva tagit mig fatt, så att jag icke se kan; de äro flera än håren på mitt hufvud, och mitt hjerta hafver öfvergifvit mig.

13 Be pleased, O LORD, to deliver me: O LORD, make haste to help me.

Låt det täckas, dig, Herre, att du undsätter mig; skynda dig, Herre, till att hjelpa mig.

14 Let them be ashamed and confounded together that seek after my soul to destroy it; let them be driven backward and put to shame that wish me evil.

Skämme sig, och på skam komme, alle de som efter mina själ stå, att de skola förgöra henne; falle tillrygga, och komme på skam de mig ondt unna.

15 Let them be desolate for a reward of their shame that say to me, Aha, aha.

Förskräcke sig uti sine skam de som öfver mig ropa: Så, så.

16 Let all those that seek you rejoice and be glad in you: let such as love your salvation say continually, The LORD be magnified.

Fröjde sig och vare glade i dig, alle de som fråga efter dig; och de som dina salighet älska, säga alltid: Herren vare högeliga lofvad.

17 But I am poor and needy; yet the Lord thinks on me: you are my help and my deliverer; make no tarrying, O my God.

Ty jag är fattig och elände, men Herren sörjer för mig. Du äst min hjelpare och förlossare; min Gud, förtöfva icke.