Psalms 17
1 Hear the right, O LORD, attend to my cry, give ear to my prayer, that goes not out of feigned lips.
En bön Davids. Herre, hör rätthetena; gif akt uppå mitt rop, förnim mina bön, den icke utaf en falsk mun går.
2 Let my sentence come forth from your presence; let your eyes behold the things that are equal.
Tala du i mine sak, och se du uppå hvad rätt är.
3 You have proved my heart; you have visited me in the night; you have tried me, and shall find nothing; I am purposed that my mouth shall not transgress.
Du pröfvar mitt hjerta, och besöker det om nattena, och ransakar mig, och finner intet; jag hafver satt mig före, att min mun icke öfverträda skall.
4 Concerning the works of men, by the word of your lips I have kept me from the paths of the destroyer.
Jag förvarar mig i dina läppars orde, för menniskors gerningar, på mördarens väg.
5 Hold up my goings in your paths, that my footsteps slip not.
Behåll min gång på dinom stigom, att min steg icke slinta.
6 I have called on you, for you will hear me, O God: incline your ear to me, and hear my speech.
Jag ropar till dig, att du Gud ville höra, mig; böj din öron till mig, hör mitt tal.
7 Show your marvelous loving kindness, O you that save by your right hand them which put their trust in you from those that rise up against them.
Bevisa, dina underliga godhet, du, deras Frälsare, som trösta uppå dig, emot dem som sig emot dina högra hand sätta.
8 Keep me as the apple of the eye, hide me under the shadow of your wings,
Bevara mig såsom en ögnasten; beskärma mig under dina vingars skugga;
9 From the wicked that oppress me, from my deadly enemies, who compass me about.
För de ogudaktiga, som mig förhärja; för mina ovänner, som efter mina själ stå allt omkring.
10 They are enclosed in their own fat: with their mouth they speak proudly.
Deras fete hålla tillsamman; de tala med sin mun stor ord.
11 They have now compassed us in our steps: they have set their eyes bowing down to the earth;
Hvar vi gå, så äro de kringom oss; sina ögon ställa de derefter, att de måga slå oss till jordena;
12 Like as a lion that is greedy of his prey, and as it were a young lion lurking in secret places.
Såsom ett lejon, som rof begärar; såsom ett ungt lejon, som i kulone sitter.
13 Arise, O LORD, disappoint him, cast him down: deliver my soul from the wicked, which is your sword:
Herre, statt upp, öfverfall honom, och nederslå honom; undsätt mina själ ifrå de ogudaktiga, med ditt svärd;
14 From men which are your hand, O LORD, from men of the world, which have their portion in this life, and whose belly you fill with your hid treasure: they are full of children, and leave the rest of their substance to their babes.
Ifrå dine hands menniskom, Herre, ifrå denne verldenes menniskom, hvilka sin del hafva medan de lefva; dem du buken fyller med dina håfvor; de der barn nog hafva, och låta sina återlefvor sinom barnom.
15 As for me, I will behold your face in righteousness: I shall be satisfied, when I awake, with your likeness.
Men jag vill skåda ditt ansigte i rättfärdighet; jag vill mätt varda, när jag uppvakar efter ditt beläte.
